”Fjällämmeln – en nyckelherbivor inom våra fjällekosystem?”
Lauri Oksanen (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Projektets syfte var att studera lämlarnas dynamik och inverkan på vegetationen från frodig sluttning med björkskog och videsnår till karg högplatå med hedar, snölegor och våtmarker med starr och myrull. Hypotesen var att lämlarna är reglerade av rovdjur i de frodiga områdena, medan de på högplatån är den intensiva interaktionen mellan lämlarna och vegetationen. Följaktligen borde lämlarna bidra till den biologiska mångfalden på högplatån där de ”bereder marken”och förhindrar att de starkaste konkurrenterna undantränger konkurrenssvagare arter. På den frodiga sluttningen borde denna mekanism inte fungera pga rovdjurens kontrollerande inverkan.
De huvudsakliga resultaten är att antalet samexisterande växter ökar kraftigt från fjällbjörkskogar till högfjällen. Samtidigt minskar intensiteten av konkurrensen mellan olika växtarter. Mönstret verkar ha mycket med bete att göra. Renar och sorkar förmår kontrollera den totala växtbiomassan och rovdjuren kan förhindra denna inverkan genom att reglera växtätarna. I de frodigaste fjällmiljöerna har vi alltså en typisk ”trofisk kaskad”, där en stark inverkan av rovdjur förhindrar att en potentiellt stark herbivor- växtinteraktion blir verklighet. I de kärvare miljöerna släpps denna kontroll och växtätarnas potential att reglera vegetationen realiseras. Då verkar växternas försvar inte spela någon större roll. Allt som är tillgängligt på vintern går åt eller blir allvarligt skadat när växtätarna röjer vägen. Det är framför allt gräs och starr som gynnas av de födobegränsade växtätarnas framfart, men att satsa på starkt försvarade vintergröna skott verkar vara en dålig strategi.
”Multivariat karakterisering av renskötselområdet”
Örje Danell (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Husdjursgenetik, SLU.
E-post: orje.danell@hgen.slu.se.
Det svenska renskötselområdet utgör 50% av Sveriges landyta och är uppdelat på 51 samebyar. Området är heterogent med avseende på naturliga och antropogena förutsättningar. Produktiviteten varierar till följd av ett samspel mellan många omgivningsfaktorer och olika skötselmässiga anpassningar.
Projektet identifierar faktorer som påverkar förutsättningarna för renskötsel, ger förslag till zonindelning av renskötselområdet och föreslår gruppindelning av samebyar baserat på likheter och olikheter. Karakterisering och gruppindelning underlättar identifieringen av styrkor och svagheter i samebyarnas förutsättningar och möjliggör relevanta jämförelser mellan byar med likvärdiga förutsättningar.
”Effekten av renbete på biodiversiteten i fjällens växtsamhällen”
Johan Olofsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Umeå universitet.
E-post: johan.olofsson@emg.umu.se.
Hård kamp om födan.
Renbetet är tillsammans med turism de mest utbredda formerna av markanvändning i våra fjällområden. Sveriges riksdag har beslutat att all markanvändning i fjällen ska bedrivas med hänsyn till den biologiska mångfalden på ett sätt så att hållbar utveckling främjas. För att uppfylla dessa mål behöver vi förstå hur renbete påverkar naturen, men denna kunskap är starkt begränsad.
Effekten av bete på artmångfalden har studerats intensivt i gräsmarker i den tempererade klimatzonen och framför allt i ängs- och hagmarker. Dessa studier har visat att bete nästan alltid höjer artmångfalden av växter. Det finns dock studier som visar att bete mer sällan har positiv effekt på artmångfalden i lågproduktiva system. Målsättningen med projektet har därför varit att testa om de teorier som utvecklats stämmer även för renbete i fjällen och undersöka hur renbetets effekt på mångfalden skiljer sig beroende på vilken tidsmässig eller rumslig skala man studerar.
Resultaten visar att effekten av bete skiljer sig mellan fjällekosystem och mer produktiva ekosystem. Den minskade konkurrensen mellan växter leder till att renbete har mindre betydelse för artmångfalden. En positiv effekt av bete på ovanliga arter och att tramp av renar kan förhindra att mosstäcket sluts och försvårar fröetablering, indikerar att renbete ändå kan vara betydelsefullt för att upprätthålla en hög artmångfald på större skalor och längre tidsperioder.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius