Miljöforskning Nummer #4 september 2003

Men med miljövänligt tal om hållbart byggande och god bebyggd miljö, är inte problemet "sjuka hus" på väg att försvinna eller åtminstone minska? Under årsskiftet 2002/2003 genomförde forskningsassistent Marie Hallberg och undertecknad en undersökning (finansierad av Formas) om hur vanligt förekommande sjuka hus-problemet egentligen är bland landets grundskolor.

Enkät till alla kommuner

En omfattande enkät sändes till landets alla kommuner (289 st) där vi frågade om de fått några klagomål på skolornas inomhusmiljö och om de konstaterat att de var fråga om "sjuka hus"-problem. Frågan var i så fall vilka problem man konstaterat och för vilken skola, hur de åtgärdats och under vilka år. Kommunerna fick också ange vilka personer som hade påvisat felen i skolan samt om det fanns olika uppfattningar om vari problemen bestod. Även frågor om massmedias inblandning ställdes och om särskilda pengar eller handlingsplaner stod till förfogande och i vilken grad konsulter anlitades.

Tekniker tillfrågades

De personer som svarade på vår utskickade enkät var de som hade ansvaret för förvaltningen av kommunernas grundskolor. Det var sålunda tekniker och byggnadsfysiker som fick företräda kommunerna i denna fråga, inte skolpersonalen. Detta val av respondenter gjordes mot bakgrund av att det ofta i debatten påstås att brukarna av olika byggnader är de som överdriver problemen, medan tekniker och andra anses ha en mer "realistisk" ståndpunkt. För att i vår studie undvika kritiken att vi överskattar förekomsten av dålig inomhusmiljö i skolorna, fann vi därför lämpligast att tillfråga ansvariga förvaltare. Dessa förvaltare tillfrågades också vad de ansåg vara orsakerna till sjuka hus-problemen i skolorna.

7 av 10 kommuner har haft problem

Undersökningen visar att i inte mindre än 7 av 10 kommuner har man haft sjuka hus-problem i grundskolorna under senare år. Det innebär att skolorna befunnits ha konstaterade problem, bestämda genom fysiska mätningar. De flesta handlade om fuktskador, mögel och bristfällig ventilation. Det betyder att alla typer av kommuner har drabbats (se karta).

Mörkt rosa färg: Inga konstaderade sjuka hus-problem (gäller mest mycket små kommuner).
Mellanrosa: Konstaterade sjuka hus-problem (gäller de flesta kommunerna eller 7 av 10). 
Ljust rosa: Ej svar.

De enda som lyckats undkomma problemet mer än andra är mycket små kommuner (med mindre än 10 000 invånare). Man skulle kunna tänka sig att det är i små kommuner med en mycket frisk befolkning, men så är dock inte fallet. Tvärtom visade det sig att det oftast vara i små kommuner med höga ohälsotal som angav få sjuka hus-problem.

Begreppet "sjuka hus" vedertaget

Intressant att notera i den här undersökningen är att sjuka hus-begreppet numera kan anses vara i stor sett vedertaget på praktisk kommunal nivå. Den betydelse som det ges är densamma som inom forskningen, nämligen en uppsättning SBS-syndrom (allmän-, slemhinne- och hudsymptom) relaterat till byggnaden. I undersökningen använde vi oss av den intersubjektiva innebörden av begreppen, men från några enstaka kommuner ringde man och talade om att man inte var benägna att använda det begreppet utan ville hellre tala om golv- och takproblem m.m. i stället.

Lärare och rektorer larmar

"Sjuka hus" är en laddad metafor med många bottnar. Men vem är det som slår larm om att skolmiljön är ohälsosam? 

I undersökningen framkommer det att det inte är elever och föräldrar som reagerar först. I stället är det lärare och rektorer som aktualiserar problemet. Förvånande nog uppger inte en enda av skolförvaltarna att det är skolsköterskan eller annan sjukvårdspersonal som varnar först.

Har överblick

Hur ska man förklara detta mönster? Att elever och föräldrar inte är dem som i första hand reagerar hänger samman med problemets karaktär. Symptomen på sjuka hus-sjukan (SBS) är som regel diffusa och kan lätt associeras till andra åkommor som huvudvärk, förkylningar och allergi i allmänhet. Att dra slutsatsen att det hela kan bero på skolbyggnaden är en betydligt mer komplicerad process eftersom det kräver vetskap om andra barns förhållanden och samtal med andra föräldrar och med lärare. 

En självdiagnosticering av "sjuka hus"-sjukan kräver en överblick och social kontext. Denna har i första hand lärarna och rektorerna som är de som vistas mest i skolbyggnaderna och som har olika mötesarenor där de tillsammans kan dryfta sina problem. Detta förklarar också varför skolsköterskan inte är som den som slår larm. Idag har skolsköterskan hand om inte bara en skola utan flera och har ingen större kontakt med de lokala skolmiljöerna. Dessutom möter de eleverna individuellt och vid sidan av klassrummen. Arenan för att skaffa sig allmän kunskap om skolan har för dem försvunnit.

"Back stage" skyller man på hysteriska kärringar

Bakom anklagelserna om sjuka hus återfinns olika situationer där problemen är av mer eller mindre allvarligt slag. Men frågan är ytterst känslig och kontroverser uppstår lätt i samband med att byggnader och människor ska diagnosticeras. 

I detta studium av sjuka hus-problemets sociala dimension har vi fått stöd för att det råder en diskrepans mellan vad som kan sägas offentligt, "on stage" och vad som kan sägas icke-offentligt, "back stage" bland kommunens ansvariga. "Back stage" är sjuka hus-problemet inte sällan lätt att hänföra till att det är brukarna det är något fel på, att det är "hysteriska kärringar" eller att det egentligen är fråga om psykosociala problem hos brukarna. "On stage" kan dock detta inte sägas, utan måste omformuleras i andra ordalag eller bemöts med tystnad.

Problemen har tilltagit 

Vi bad fastighetsförvaltarna att ange vilka åtgärder de vidtagit för att komma till rätta med de drabbade skolorna. Anmärkningsvärt var att frågan överhuvudtaget inte alls besvarades av skolförvaltarna från Stockholm, Göteborg och Malmö. Uppenbarligen är detta problem så frekvent i dessa kommuner att man inte fann det mödan värt att besvara frågan. Däremot besvarade övriga kommuner denna fråga. Intressant att notera här är att majoriteten (c:a 70 %) av de skolor som åtgärdades var byggda eller ombyggda under 1960-1970-talen.

Diagram 13.  
Renoveringarna av "sjuka" skolor ökar över tid. Varför? Det kan ha blivit vanligare med sjuka skolor, fler människor kan ha blivit allergiska. Det kan också ha blivit mer tillåtet att tala om "sjuka hus". Källa till diagrammet är enkät 1. 

Man kan också notera att allt fler åtgärder genomförts sedan nittiotalet. Datamaterialet, som återspeglar kommunerna utom de tre största, anger att vi har att göra med en uppåtgående kurva sett över tid. Uppgifterna tyder på att "sjuka hus"-problemen tilltagit alltsedan 1995. 

Hur ska man förstå denna förmodade ökning? Det kan betyda att det blivit vanligare med "sjuka" skolor. Det kan också bero på att allt fler människor blivit allergiska och överkänsliga och att allt fler nu reagerar på mindre brister i byggnaden jämfört med tidigare. Det kan också hänga samman med att det blivit mer tillåtet att tala om sjuka hus och/eller att bestämningen av en sjuk skola i praktiken har förändrats genom att forskning och media aktualiserat företeelsen som problem. En orsak som de tillfrågade förvaltarna angav var dock felanvändningen av lokalerna. Man fråga sig vad ökade klasstorlekar t.ex. betyder för skolmiljön överlag. Och misstankar om sjuka hus-problem i sig ger en stor belastning på skolarbetet.

• Tipsa en vän
• Gilla
• Pusha Delicious Digg

Konferenser