Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet (MISU) skapades i slutet av 1940-talet när den svenske meteorologiprofessorn Carl-Gustaf Rossby återvände till Sverige efter flera decenniers verksamhet i USA. Rossby insåg tidigt betydelsen av klimat- och miljöfrågor inom meteorologin, men den mest aktuella forskningsfrågeställningen i slutet av 1940-talet var hur de nya datamaskinerna skulle utnyttjas för att göra väderprognoser. Denna forskningsgren inom meteorologin har varit aktiv vid MISU ända sedan dess; idag handlar det mycket om hur datorbaserade modeller för väderprognoser kan användas i klimatforskningen.
En annan frågeställning som dök upp i mitten av 1950-talet var regionala och globala transporter av luftföroreningar och kemiska processer förknippade med föroreningarna. Även detta forskningsområde är fortfarande mycket aktivt vid MISU; speciellt har koldioxidens och svavelföroreningars betydelse för det globala klimatsystemet studerats ur olika perspektiv.
Ett tredje stort forskningsområde vid MISU är atmosfärfysiken, speciellt beskrivningen av den övre atmosfärens fysik och processer såsom ozonnedbrytning och nattlysande moln. I början av 1970-talet disputerade Paul Crutzen på en avhandling som handlade om ozonets nedbrytning i stratosfären. Detta arbete låg till grund för det delade nobelpris i kemi som han fick år 1995.
Institutionen idag
Idag arbetar ca 60 personer vid MISU och forskning sker inom fyra olika huvudområden:
Atmosfärens fysik där numera satelliter utgör grunden för många forskningsprojekt.
Dynamisk meteorologi som både omfattar forskning kring väderprognosmodeller och klimatprocesser förknippade med strömningsfenomen i atmosfären. Inom
Kemisk meteorologi studeras också klimatfrågor, både ur ett kemiskt perspektiv, såsom omvandlingar av olika ämnen i atmosfären, och ur ett transportperspektiv, alltså hur föroreningar i atmosfären sprids. Av speciellt intresse är förekomsten av små partiklar i atmosfären och hur de påverkar molnbildningen.
Fysisk Oceanografi är en ny forskningsgren vid MISU - en professur inrättades för knappt tio år sedan. Forskningen har handlat om strömningsprocesser i Östersjön såväl som globala havsströmmar t.ex. Golfströmmen och El Nino-fenomenet i Stilla Havet.
Klimatfrågan dominerar
Under senare år har klimatfrågorna blivit en allt mer dominerande del av forskningfrågeställningarna vid MISU. Forskare vid institutionen har deltagit i ett flertal klimatrelaterade projekt, både EU-finansierade och nationellt finansierade. Ett exempel på det senare är SWECLIM, det svenska klimatmodelleringsprogrammet. Forskare vid MISU har här haft ledande roller. Programmets målsättning är att beräkna regionala klimatändringsscenarier för Sverige. Resultaten har fått stor uppmärksamhet och sporrat till nya frågeställningar såsom varför den projicerade uppvärmningen i Arktis är så kraftig? Programmet har utförts i samverkan mellan forskare inom dynamisk meteorologi, kemisk meteorologi och fysisk oceanografi.
Mätningar på isbrytare i Arktis
Arktiska frågeställningar har också varit ledstjärnan för ett stort experimentellt forskningsprogram, den isbrytarbaserade mätkampanjen som utfördes i Arktis under sommaren 2001. Flera forskare vid MISU var engagerade för att under några sommarmånader mäta partiklar, kemisk sammansättning och gränsskiktsströmning. Ur dessa mätningar hoppas forskarna få fram en bättre förståelse för klimatprocesser i Arktis vilket kan leda till större säkerhet i beräkningar av framtida klimatändringar i Arktis.
Från Chile till Svalbard
Ett annat stort experimentellt område är mätningar av luftföroreningar, partiklar och moln vid fasta mätplatser och från flygplan. MISU forskare har deltagit i projekt som sträcker sig från Punta Arenas i södra Chile till Svalbard i Arktis. Ett syfte är att ta reda på hur människans utsläpp av partiklar påverkar moln och klimat. Ett annat syfte är att bättre förstå hur människans utsläpp av koldioxid samspelar med naturliga flöden av koldioxid i klimatsystemet. Denna forskning bedrivs i nära samverkan med ITM, Institutet för Tillämpad Miljöforskning vid Stockholms Universitet.
Tredje uppgiften viktigt för forskarna
Många forskare vid MISU ser uppgiften att kommunicera forskningsresultaten till samhället som en väsentlig del av sin forskargärning. En pionjär har varit Bert Bolin, professor i meteorologi mellan 1960 och 1990.
Bert Bolin var den förste ordföranden för IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), i dagligt tal kallad FN:s klimatpanel. Genom IPCC har forskning kring människans påverkan på jordens framtida klimat kommunicerats till politiker och samhället på ett sådant sätt att frågan om begränsning av människans koldioxidutsläpp nu står mycket högt på den politiska dagordningen. Även andra forskare vid MISU har engagerats i liknande verksamheter och massmedia anlitar flitigt MISU forskare för att uttala sig i miljö, klimat och väder frågor.
Författare
:
Erland Källén
prefekt för Meteorologiska Institutionen vid Stockholms Universitet, MISU, och professor i Dynamisk Meteorologi.
E-post:
erland@misu.su.se