Miljöforskning Nummer #4 oktober 2001

Galna kosjukan, BSE, och mul- och klövsjukan, MK, är två sjukdomar som väckt stor massmedial uppmärksamhet. Ett stort antal inslag och artiklar om läget i Sverige, EU och världen har publicerats. Samtidigt har det funnits en tendens att blanda ihop de två sjukdomarna, vilket kan skapa missförstånd. Båda sjukdomarna leder till omfattande åtgärder och är mycket kostsamma men de skiljer sig radikalt åt på de flesta andra punkter. 

Jämförelse Mul- och klövsjuka och Galna kosjuka:

Galna kosjukan, BSE

BSE, Bovin spongiform encephalopati, är en långsamt förlöpande sjukdom i centrala nervsystemet hos nötkreatur. BSE påvisades första gången i Storbritannien 1985. Ursprunget till sjukdomen är inte klarlagt men smittämnet har överförts via kontaminerat kött- och benmjölsfoder. De flesta drabbade nötkreatur har smittats som kalvar. Smittämnet utgörs av ett protein med speciella egenskaper, döpt till prion av sin upptäckare, nobelpristagaren Stanley Prusiner. Man har inte påvisat någon typ av informationsbärare såsom DNA i prioner. Om detta stämmer utgör prioner en helt ny typ av smittämne vars verkningsmekanism inte är utredd ännu. Hur sker exempelvis förökningen av prioner och hur kan särskilda "biotyper" av prioner utvecklas? Prioner är mycket motståndskraftiga mot fysikalisk och kemisk påverkan.

Leder alltid till döden

Det finns ingen test som kan påvisa prionsjukdom hos det levande djuret, det finns ingen bot, inget vaccin och prionsjukdomar förefaller alltid leda till döden.

BSE utgör en i en hel rad sjukdomar hos människa och djur, orsakade av prioner. Den mest kända och äldsta sjukdomen inom veterinärmedicinen är scrapie hos får. Hos människa är de mest kända kuru och Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (CJD). 

Inkubationstiden för BSE är lång, oftast 4-5 år, men det kan variera från cirka 2-15 år. De kliniska symtomen hos nötkreatur domineras av CNS-störningar, d v s förändrat uppträdande, rörelsestörningar, känslighet för ljud och ljus. Tillståndet försämras kontinuerligt och sjukdomen leder alltid till döden. I de allra flesta fall avlivas djuren av djurskyddsskäl. Diagnosen ställs genom att påvisa prioner i hjärnan eller karakteristiska morfologiska förändringar i hjärnan.

Kan med stor sannolikhet överföras till människan

Det är med stor sannolikhet så att BSE är en zoonos, d v s att sjukdomen kan överföras till människan. År 1996 påvisades i Storbritannien en ny form av CJD. Undersökningar har visat att de prioner som orsakar denna nya form är identiska med de prioner som ger BSE. Den nya formen kallas variant CJD, (vCJD). Det är viktigt att inte bland ihop CJD med vCJD. Den senare orsakas troligen av konsumtion av livsmedel kontaminerade med BSE-prioner, medan CJD inte har något känt samband med BSE eller andra sjukdomar hos djur. 

Totalt har över 100 människor dött i vCJD, nästan alla från Storbritannien. För att skydda människor från en potentiell smittrisk har man inom EU infört utomordentligt stränga krav på avlägsnande av allt riskmaterial från nötkreatur (och får) vid slakt, främst hjärna och ryggmärg. Prioner har aldrig påvisats i ren muskulatur (kött).

Smittdos och inkubationstid okända

Ett dilemma är att man inte känner till vilken smittdos som krävs för att smitta en människa. Inte heller inkubationstiden är känd. Det är därför svårt att beräkna hur många fall av vCJD som kommer att uppträda, men förhoppningsvis och mest sannolikt blir det ett begränsat antal.

Över 90 % av alla BSE-fall har inträffat i Storbritannien. Där har man nu en kraftig minskning av antalet fall då smittkällan (kött- och benmjöl) helt eliminerades 1996. I övriga EU har fall påvisats i alla medlemsländer utom Sverige, Finland och Österrike.

Snart utrotad i EU

Under 2001 har en kraftig ökning av antalet påvisade fall inträffat. Detta beror inte på att smittan ökat utan på att nya tester, s k snabbtester introducerats. I själva verket bör BSE inom EU vara på väg att utrotas då smittkällan eliminerats. År 1994 infördes förbud mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl. Detta förbud skärptes 2001 på grund av brister i efterlevnaden, till att gälla samtliga animalieproducerande djur. Då inkubationstiderna är långa kommer dock fall av BSE att påvisas under flera år framöver. En liten brasklapp bör dock lämnas då man inte är helt säker på om får har smittats peroralt med BSE. Om så är fallet kan elimineringen av BSE ta längre tid. 

Smittkällan, d v s kött- och benmjöl, har exporterats från Storbritannien till andra EU-länder men också till Östeuropa och Asien. Det finns därför risk för att ytterligare vågor av sjukdomen kommer att uppträda i dessa områden (Japan fick sitt första fall i september, red:s anm).

Produkter från nötkreatur används i en häpnadsväckande lång rad av artiklar förutom till livsmedel, alltifrån kosmetika till läkemedel. Hotet från BSE har haft och kommer under lång tid framöver att inverka på handeln med dessa produkter.

Mul- och klövsjuka inte farlig för människan

Mul- och klövsjuka, MK, är den mest fruktade och smittsamma sjukdom vi känner till hos djur. Den karakteriseras av korta inkubationstider, akuta kliniska symtom och stora produktionsförluster. Alla klövbärande djur kan smittas men det är framför allt nöt, får/get och svin som drabbas.

MK är en komplicerad sjukdom, den är virusorsakad, virus har stor förändringsbenägenhet och flera olika virustyper förekommer. Människan kan smittas men detta är extremt ovanligt och sjukdomen har ingen som helst relevans för humanhälsan.

MK är en gammal sjukdom som historiskt påvisats på de flesta ställen där klövbärande djur hålls. För närvarande förekommer sjukdomen i delar av Afrika, Asien och Sydamerika med spridning till fria länder och områden såsom Europa av och till. Globalt har situationen tyvärr försämrats kraftigt under senare år.

Oerhört smittsamt virus

MK orsakas av ett virus inom familjen Picornaviridae. Sju serotyper existerar (O, A, C, SAT 1-3, Asia 1), och inom varje serotyp kan varianter förekomma. MK-virus är inte speciellt motståndskraftigt, men kan överleva i ej upphettade köttprodukter under lång tid. Djur smittas via direktkontakt, kontakt med kontaminerade (smittade) föremål, via luftburen smitta och via konsumtion av matavfall innehållande kontaminerade charkprodukter, en smittkälla speciellt för svin. Grisar som insjuknar kan utsöndra enorma mängder virus i utandningsluften - en viktig smittväg.

Stort lidande för djuren

Inkubationstiden är oftast kort, i vissa fall mindre än ett dygn. Sjukdomsbilden domineras av feber och blåsbildningar på tunga, nos, spenar och klövrand/klövspalt. Symtomen kan variera och skiljer sig något mellan nöt, får/get och svin. Nöt uppvisar de mest markanta symtomen följt av svin, medan får kan vara nästan symtomfria, något som påvisats vid de brittiska utbrotten. Dödligheten är oftast låg men kan vara relativ hög hos lamm och kalvar. Nöt och får som överelever infektionen kan bli kroniska smittbärare under lång tid.

Stora ekonomiska konsekvenser

Produktionsförlusterna är höga. Det är inte möjligt att bedriva en rationell och högavkastande animalieproduktion och samtidigt ha MK i ett land. 

Det finns vaccin tillgängligt som skyddar mot MK. På grund av de många olika serotyper och varianter av MK-virus som förekommer är det dock svårt att med ett vaccin få ett fullständigt skydd. Vaccinering kostar dessutom mycket pengar då åtminstone samtliga nötkreatur måste vaccineras 1-2 gånger årligen. Vaccinering av djurbeståndet innebär vidare att lukrativa och kapitalstarka exportmarknader stängs. "Alla" utvecklade länder har därför valt att sluta vaccinera (EU 1993) och förlita sig på gränsskydd vid import av djur och djurprodukter och en god sjukdomsövervakning kombinerat med s k "stamping out policy" om smittan trots allt skulle komma in. 

Valet avlivning ifrågasatt

De flesta beräkningar som gjorts visar att "stamping out" är ekonomiskt fördelaktigt jämfört med vaccinationsstrategin, speciellt om landet ifråga exporterar produkter. Med anledning av det katastrofala utbrottet inom EU 2001 har dock "stamping out" som strategi kommit under våldsam debatt, främst av djuretiska skäl. Som exempel kan nämnas att man beräknar att över 10 % av Storbritanniens hela kreatursbestånd kommer att ha avlivats innan MK utrotats. Endast en mindre del av alla dessa avlivade djur var smittade.

Detta visar att bekämpningsstrategierna behöver ses över, men detta kan inte göras utan en samtidig kraftig satsning på forskning rörande MK - ett tyvärr eftersatt område under senare år.

Sjukdomsspridning ökar i hela världen

MK-epizootin i Storbritannien, Irland, Frankrike och Nederländerna våren 2001, där kostnaderna enbart för Storbritanniens del preliminärt beräknas till ofattbara 20 miljarder pund, illustrerar även att smittsituationen globalt sett försämras. En rad exempel finns på hur epizootiska sjukdomar sprids till nya länder och regioner. Orsakerna kan vara flera men den kraftiga ökningen i handel med djur och djurprodukter och i resandeströmmar samt politisk oro i flera områden är säkerligen viktiga faktorer.

• Tipsa en vän
• Gilla
• Pusha Delicious Digg

Läs tidigare nummer