Världsvattenveckan firade 20-årsjubileum i september och hade vattnets kvalitet som tema. På Älvsjömässan söder om Stockholm vimlade cirka 2 500 personer från 135 länder – forskare, politiker, tjänstemän, tekniker, miljöorganisationer och industrifolk. Tonåringar från hela världen kom med sina posters under armen och hoppades vinna Junior Water Prize. Två kanadensiska killar åkte hem som segrare. De hade fått gehör för sin metod att bryta ned polystyrenplast, så att det inte sprider gifter i vattnet.
Vattenpristagare. Professor Rita Colwell har studerat hur kolerabakterien överlever genom att följa med zooplankton och blir smittsam i ett senare skede. Foto: Thomas Henrikson/Siwi
Stockholm Water Prize, 150 000 dollar, vanns av den amerikanska professorn Rita Colwell för goda forskningsresultat som förebygger kolera. Rita Colwells rön går ut på att kolerabakterien kan överleva genom att följa med zooplankton och bli smittsam i ett senare skede. Hon har även upptäckt att det går att använda gamla saris eller andra tygstycken för att filtrera bort kolerabakterier från dricksvattnet.
”Vi bygger längre rör”
Den tidigare vattenpristagaren Sunita Narain, direktör för Centre for Science and Environment i New Delhi, höll som vanligt ett konkret och engagerande föredrag. Denna gång beskrev hon hur modern teknologi har gjort att vi slutat bry oss om våra närmaste vattendrag.
– Om vi har förorenat vårt eget vatten, säger ingenjörerna: ”Ingen, fara, vi bygger längre rör och hämtar vatten längre bort”. Men det är inte hållbart i längden, sammanfattade Sunita Narain.
Ett oannonserat föredrag gällde den högst aktuella översvämningskatastrofen i Pakistan. Daanish Mustafa, forskare vid geografiska institutionen vid King’s College i London, underströk att vi måste planera och bygga för extrema väderförhållanden, inte för något genomsnitt.
– Att förebygga goda översvämningar gör de dåliga översvämningarna värre. Floder behöver utrymme för att flyta, påminde han.
Förebilder. Jack Sim från Singapore, grundare av The World Toilet Organization, gillar en kampanj med fotbollsstjärnan Didier Drogba som dragplåster för bättre sanitet. Foto: Wash United
Från Östersjöns källor. Belarus är ett av de 14 länderna inom Östersjöns avrinningsområde. Den vitryska geografen Alena Kalmakova har studerat floden Neman uppströms och sett att det fosfor och kväve som hamnar i floden till cirka 75 respektive 24 procent kommer från städer.
Se allt från källa till hav
Världsvattenveckans organisatör Siwi höll tillsammans med UD en heldag om vattnets väg från källa till hav. Intressanta exempel visades då från bland annat Xiamenviken i Kina, där flera länder samarbetar kring en vattenförvaltning baserad på ekosystem, där också jordbruk är en viktig beståndsdel.
Samma dag fick två polska forskare pris för att de påverkat sitt hemland att minska övergödningen i Östersjön. De är inte ensamma om att se vårt gemensamma hav som ett mikro laboratorium. Det förstod också seminariedeltagaren Alena Kalmakova, trots att hon inte bor vid havet. Hon är geograf vid Belarus statliga universitet och har studerat floden Neman uppströms. Förhållandena där påverkar hela floden och därmed också Östersjön.
– Problemet är särskilt viktigt nära gränsen till Litauen, där avloppet från den vitryska delen av Nemans avrinningsområde i snitt lämnar över upp till 7 900 ton kväve och 530 ton fosfor per år till den litauiska delen av avrinningsområdet.
– Min studie visar att de största miljöbovarna bakom ytvattenföroreningar är den snabba tillväxten av städernas yta och befolkning tillsammans med en intensiv industriproduktion, sade Alena Kalmakova.
Hur beter vi oss?
Organisationen Wash höll ett specialmöte om vatten som kommunikationsfråga. Vattenforskare och aktivister delade där med sig av både roliga och ovanliga kampanjer som syftar till att utbilda och engagera allmänheten om sanitet och vatten. Ett av knepen är att inte ha för mycket ”feel bad” – vibrationer i sitt budskap.
Efter ett antal pigga powerpoints utbröt ett allvarligt samtal med publiken. Flera anmärkte, att det behövs forskning också här. Inte bara mätningar om hur många som nås av budskapet. Nej, man måste också veta varför vi beter oss på ett visst sätt. Dessutom måste det finnas en utgångspunkt, en baseline, varifrån man kan mäta hur vi eventuellt ändrar vårt beteende.
Bygg högt. I Punjabprovinsen i Pakistan, i avrinningsområdet till två av Indus bifloder, bygger de som har pengar sina hus på tre meter höga grunder för att klara översvämningar. Foto: Daanish Mustafa
Världsvattenveckan 20 år
Under Världsvattenveckans 20 år har deltagarna säkert lärt sig en hel del. Till exempel har vi insett att många fler kvinnor måste vara med i vattenförvaltningen. Och att korruption i vattensektorn skapar fattigdom och lidande. Vi har även lärt oss flera grundläggande termer, som professor emerita Malin Falkenmark myntat:
Blått vatten är det synliga vattnet i floder och vattendrag. Grönt vatten är det markbundna vatten som bara växterna kommer åt. Vatten trängsel mäter människor per kubikmeter tillgängligt vatten i en viss region.
– Och så vattensolidaritet, för alla som måste samsas om det regn som faller över ett visst flodområde, fyller Jan-Olof Drangert i, när vi möts för att summera våra erfarenheter. Han är docent i vatten och sanitet vid Linköpings universitet och vet mycket om människors vattenbeteende jorden runt. Den här gången visade han och hans kolleger upp ett nytt studiematerial på Internet som lär ut hur vatten hänger ihop med näringsämnen och energi. Det är frukten av Sidakurser i vatten och sanitet som Drangert i många år lett för unga vattenspecialister från länder som till exempel Bangladesh, Brasilien, Ukraina och Sydafrika. Världsvattenveckan brukade då ingå som ett kursmoment.
– Jag gillar konferensens form. Det är oslagbart att låta politiker, forskare och praktiker mötas på det här sättet, säger han. Deltagarantalet är tillräckligt stort för att underhålla ett nätverk, och ännu är det inte alltför stort.
Vattenfilter. Koleran dödar varje år runt 120 000 människor och smittar flera miljoner människor. Årets vattenpristagare (som tagit bilden) har filtrerat bort kolera ur vatten genom ett gammalt sarityg. Foto: Rita Colwell
Återanvänd vattnet
Sedan det första vattensymposiet hölls 1989, har Jan-Olof Drangert erfarit att vattenproblemet har förskjutits allt mer från jordbruk till stadsmiljöer.
Från att ha varit inriktade på en vattenförvaltning som byggt på utbud och efterfrågan, har vi kommit fram till en punkt som Drangert kallar för Reuse Management. Om man ska återanvända vattnet, gäller det att hushållen inte köper produkter som innehåller farliga ämnen som hamnar i avloppsvattnet.
– Äntligen har det kommit upp på agendan, även om det ännu är ganska känsligt, säger han. Alla är överens om att vattnet inte ska innehålla patogener, som gör oss sjuka. Men när det gäller kemikalier i vatten, har vi en jätteindustri som har sina intressen att försvara.
Sunita Narain talade om att vi bygger längre och längre rör. Men nu har vi kommit till vägs ände. Om man bor i en växande stad som har ont om rent vatten, är det inte lätt att hitta rent vatten ”längre bort” heller, eftersom städerna växer där också, med nya föroreningar och konkurrens som följd.
— Tillväxten går så himla fort, och det tvingar fram ett nytänkande. Vi måste vårda våra närmaste vattenkällor – renat avlopps - vatten och regn. Kanske jag borde kalla det för våra nygamla vattenkällor, avslutar Jan-Olof Drangert.