”Immuntoxikologisk studie på marina evertebrater: Mangans effekter på immunrespons”
Bodil Hernroth (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Kungl. Vetenskapsakademien.
E-post: bodil.hernroth@kmf.gu.se
Mangan är en metall som förekommer rikligt i mjuka havsbottnar. Där är det bundet som manganoxid, men när det blir syrebrist löser molekylerna upp sig och manganet frigörs och blir tillgängligt för djuren som lever där. Alla organismer behöver mangan för att kunna producera och aktivera vissa viktiga enzymer i kroppens celler. Men får man för mycket mangan kan metallen bli giftig och kan skada nervsystemet.
Redan tidigare har man kunnat konstatera att mangan har negativ påverkan på havskräftans immunsystem. I projektet undersöktes om även andra ryggradslösa djur reagerar på samma sätt. Resultaten visar att mangan kan sätta igång en process som gör att stamcellerna går en för tidig död till mötes, s k programmerad celldöd. Detta kan vara en förklaring till varför havskräftans blodceller minskar i antal då de utsätts för mangan. Även musslor påverkades negativt. Hos sjöstjärnor blev resultatet det omvända. Samma koncentration av metallen hade en stimulerande effekt, som gjorde att stamcellerna delade sig mer och antalet blodceller ökade. Hos samtliga undersökta bottendjur påverkades dock deras immunförsvar och trots att mangans effekt inte ger bestående men, kan det innebära att sjukdomsalstrande mikroorganismer får ökad chans att etablera infektioner av betydelse för djurens överlevnad.
”In situ rening i en artificiell akvifär: Ny metod för borttagande av arsenik i kontaminerat grundvatten”
Joyanto Ruth (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Stockholms universitet.
Epost: joyanto.routh@geo.su.se
Rent vatten – en global utmaning.
Arsenik (As) har varit känt för sin toxicitet i hundratals år, men har nu blivit en global utmaning. Problemet är mest kritiskt i Ganges bördiga deltaområden i Indien och i Bangladesh, där man uppskattar att ca 70 miljoner människor befinner sig i riskzonen genom att dricka arsenikhaltigt grundvatten. Nyligen genomfördes studier som indikerar höga Asvärden i akvifärer som tidigare ansågs säkra och den teknik som används för att minska As-halten är både ineffektiv och opålitlig.
Det främsta syftet med studien är att installera kostnadseffektiva anordningar för att få bort As från grundvatten med hjälp av oxidation och utfällning av Fe-Mn oxider och överföra teknologin till lokalbefolkningen. En ny kosteffektiv reningsmetod i form av artificiell akvifär som installerats i Badkula har visat mycket lovande resultat. Anläggningen har varit i bruk i 18 månader med endast ringa problem. Det producerade vattnet har mycket lägre värden på As än som föreskrivs i den nationella standarden och fler anläggningar planeras.
”Bioackumulerande halogenerade miljöföroreningar som mått på komplex marin exponering”
Åke Bergman (Projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Stockholms universitet.
Epost: ake.bergman@mk.su.se
Håkärring är det svenska namnet på en av världens största fiskar - en haj som lever i arktiska vatten. Det är en predator med föda på mycket hög näringsnivå. Förutom fisk äter den också säl och fågel. Det finns också fall beskrivna att den tagit isbjörn. Syftet med projektet var att finna en djurart på hög trofinivå med intag av miljögifter. Målsättningen var att studera hela spektrum av presistenta organiska miljöföroreningar och metaboliter av dessa ämnen i muskulatur och levervävnad. Prover från håkärringar som fastnat och dött i fiskeredskap utanför Island och användes vid ett omfattande analysarbete som påvisat flertalet kända miljöföroreningar.
Sammanfattningsvis kan sägas att håkärringen är en utmärkt art för att studera miljögiftsinnehåll. Halterna av miljögifter är jämförbara med de nivåer som uppmätts hos isbjörn. Håkärringen är därför en utmärkt art för att indikera nya miljögifter. Fisken verkar ha en begränsad, men viss metabolisk aktivitet. Den kan dock inte rekommenderas för tidstrendsstudier.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius