Genom att jämföra klara och brunfärgade sjöar, har forskarna kommit fram till att det är ljuset som styr produktionen i sjöarna. Det går stick i stäv med vedertagna sanningar om att produktiviteten styrs av tillgången på näringsämnen, som till exempel fosfor.
– I de brunaste sjöarna kan solljuset inte tränga ner längre än 1-2 meter. I klara fjällsjöar kan ljuset nå ned till 15-20 meters djup och leda till en hög algproduktion på bottnarna, säger Jan Karlsson, docent vid Climate Impacts Research Centre (CIRC) vid Umeå Universitet.
Klimatförändringar stör
Majoriteten av alla sjöar i världen är små och näringsfattiga och innehåller organiskt material som sköljts ned i vattnet från landmiljön. Det organiska materialet färgar sjöarna bruna, vilket gör det svårt för ljuset att tränga ned till bottnen, där det lever alger som behöver ljus till sin fotosyntes. Bottendjur får därmed för lite alger att äta, och i nästa led får fisken för lite bottendjur som föda.
Om det blir varmare, permafrosten tinar och nederbörden blir en annan, kan transporten av organiskt material till sjöar lätt förändras. Dessutom kan vegetationen klättra högre upp på fjället, vilket skulle leda till en ökad produktion och transport av organiskt material till sjöar.
Studien är ett resultat av ett samarbete mellan Jan Karlsson vid CIRC och flera forskare vid Institutionen för Ekologi, Miljö och Geovetenskap, Umeå universitet, inom den starka forskningsmiljön Lake Ecosystem Response to Environmental Change (LEREC), som stöds av Formas.
Litteratur:
Karlsson, J., P. Byström, J. Ask, P. Ask, L. Persson, M. Jansson. Light limitation of nutrient-poor lake ecosystems. Nature, 460:506-509