"Effekter av olika skogsskötselmetoder på virkeskvalitet i granplanteringar"
Urban Nilsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: Urban.nilsson@ess.slu.se
Gallring avgör kvalitet på sikt.
I skogsbruket tar det lång tid mellan åtgärd och ekonomiskt utfall. Man kan få vänta 20–40 år från plantering av ett bestånd till dess att de första intäkterna börjar trilla in i form av gallringsnetton och 60–100 år innan slutavverkningsnetto kommer skogsägaren tillgodo, vilket gör det svårt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av olika skötselalternativ.
Ofta väljs därför det billigaste alternativet. Men det är inte säkert att det är bäst att i varje läge jaga kostnader. Det kan vara ekonomiskt fördelaktigt att ta en kostnad idag om det i stället kan ge en större intäkt inom överskådlig framtid. Det är t ex lätt att föreställa sig att planteringsförbandet kan få helt olika genomslag på framtida virkeskvalitet beroende på gallringsprogram.
I projektet undersöktes effekter av olika skötselåtgärder på långsiktig produktion. Bl a undersöktes effekten av intensitet i föryngringsarbetet i form av antalet plantor och betydelsen av luckor i granplanteringar och gallringsprogrammets påverkan på framtida virkeskvalitet genom mätbara variabler på stockarna som årsringsbredd och kvistgrovlek. Hållfasthet och formstabilitet hos virke som sågats och skördats från bestånd behandlade med olika gallringsprogram har också studerats. Resultaten visar att virke som sågats nära märg hade klart sämre hållfasthet och formstabilitet än det som sågats längre ut från märg. Det är därför en fördel att producera så grova stockar som möjligt. Den kanske viktigaste aspekten när man väljer gallringsprogram är de enskilda trädens tillväxt och slutdimension.
"Kanteffekter i fragmenterade skogar: uppskattning av ekologiska långtidseffekter"
Per-Anders Esseen (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Umeå universitet.
E-post: per-anders.esseen@emg.umu.se
Skogsfragmentering är en process som pågår över hela världen och utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Den leder till förlust av naturskog, mindre skogsfläckar, ökad isolering och ökad mängd skogskanter. Ny forskning visar att många effekter av skogsfragmentering beror på skogskanter.
Projektet inriktades på skarpa skogskanter eftersom de har stora effekter på biologisk mångfald. Det övergripande syftet var att uppskatta ekologiska effekter av skogskanter på landskapsnivå. För att uppskatta hur denna mångfald påverkas behöver man kombinera data på kant-, skogs- och omgivningsvariabler som reglerar påverkan på biologisk mångfald.
"Naturskogslandskap i den boreala delen av Skandinavien"
Lars Östlund (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: Lars.Ostlund@svek.slu.se
Myten om urskogen.
I norra Skandinavien finns några av Europas sista tallurskogar. De ligger i områden som aldrig har exploaterats för jord- och skogsbruk och anses därför vara i stort sätt opåverkade av människan. Skogarna är riktigt gamla med stora mängder död ved och spåren efter skogsbrand är få. Men trots att dessa skogar undgått exploatering har de utnyttjats av människor under årtusenden för jakt, fiske och insamling av växter, men detta har länge betraktats som obetydliga former av störning och oftast negligerats i ekologiska studier av skogsstruktur och biodiversitet.
Många av de skogar som fått bära epitetet urskog och används som referens i ekologiska studier och bevarandearbete saknar helt en historisk analys av utveckling och nyttjande av människor. Att urskogen skulle vara helt opåverkad av människan är starkt förenklat. Skogsområden bör inte urskiljningslöst betecknas som urskogar bara för att de idag är svårtillgängliga eller avlägset belägna. Resultaten från denna studie överensstämmer väl med en ökande mängd indikationer från andra delar av världen, i synnerhet tempererade och tropiska skogar, som också visar att förindustriellt skogsnyttjande kan ha omfattande påverkan på ekosystemet. Sammantaget är större skogsområden utan påverkan av nyttjande mycket sällsynta. Bevarandevärdet för sådana områden är mycket högt av flera anledningar. Förutom att dessa skogar har höga biologiska värden och utgör viktiga referensområden för ekologisk forskning, utgör de även en del av ett unikt kulturlandskap.
"Riskbedömning av användandet av mikroorganismer för biologisk bekämpning av patogena svampar"
Jan Stenlid (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: Jan.Stenlid@mykopat.slu.se
Projektet omfattar två delar: att utföra riskbedömning och övervakning av en genetiskt modifierad mikroorganism (GMM) i fält och att analysera hur en svamp, som används för biologisk kontroll, sprider sig till den omgivande miljön. Viktiga delar av denna analys är att mäta genflödet till inhemska populationer av samma art och undersöka om behandlingen påverkar floran av icke-målorganismer i deras ekologiska nisch. Risken för resistensuppbyggnaden i målorganismen för den biologiska bekämpningen bedömdes i laboratorieexperiment.
"Funktionell mångfald hos ektomykorrhizasvampar i mineraljord"
Anna Rosling (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: Anna.Rosling@mykopat.slu.se
Mykorrhizasvampar är nyckelorganismer i närings- och energiflöden i skogsmark. Men trots att skogsmark till största delen utgörs av mineraljord är svamparnas roll i det närmaste outforskad. Tidigare studier har visat att uppemot hälften av alla mykorrhizasvampar endast förekommer på rötter i mineraljord. Detta kan i princip dubbla den redan höga svampbiodiversiteten som är känd från organiska jordlager. Först när vi förstår mykorrhizasvamparnas aktivitet i hela jordprofilen kan vi förstå deras betydelse för skogsekosystemet. I marken varierar tillgången på näringsämnen och därmed svamparnas förutsättning för tillväxt. Utbredningen av en art bestäms av dess förmåga att utnyttja näringsresurser i marken i samspel med andra organismer som svampar, bakterier och jordlevande smådjur.
I projektet görs en grundlig kartläggning av relationen mellan arters förekomst och lokala miljöer. Genom att studera arters specifika förmåga att ta upp näringsämnen kommer resultaten att ge klarhet i om skillnader i funktion ligger till grund för den stora artrikedomen hos svamparna. Artspecifika funktioner som skapar och upprätthåller biologisk mångfald är av högt grundvetenskapligt och allmängiltigt intresse. Resultaten redovisas därför både som vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius