– De lokala skillnaderna var stora, exempelvis i Skåne, Blekinge och Öland som jag har studerat, men förmodligen även i resten av landet, berättar Richard Kjellström, som just disputerat i bebyggelsevård vid Lunds Tekniska Högskola.
Efter att ha tagit stickprover av husfasaderna har han kunnat fastställa originalfärgerna med hjälp av ett mikroskop. Han har även förstått modets skiftningar och vem i byn som var tongivande:
– Byns prost hade många gånger en ledande och fostrande roll. Färgen på prästhuset fick snabbt många efterföljare i byn. Färgen var ett effektivt och ganska enkelt sätt att signalera både åtskillnad och tillhörighet, förklarar Kjellström.
Dessa resultat går på tvärs inte bara mot uppfattningen att hus med hyvlad panel alltid ströks med gul linoljefärg. Richard Kjellström har också sett att putsad bebyggelse inte alltid kalkades vita, vilket många tror idag. På Söderslätt, mellan Trelleborg och Ystad, finns flera exempel på gårdar som från början varit målade i ljusgrönt, ljusrött och ljusgrått.
– Idag är dessa hus ofta vita eller gula. Men fattiga fiskehus har nästan alltid haft vitkalkade fasader. Pigment var dyrt, i synnerhet blått, konstaterar han och tillägger att det nog senare var av praktiska skäl som man vitkalkade husen.