WUF är ett öppet möte där regeringsföreträdare, borgmästare, experter, intresseorganisationer och andra diskuterar frågor kring hållbar stadsutveckling, boende, landfrågor, utveckling och fattigdomsbekämpning. Närmare 14 000 deltagare från 150 länder deltog på konferensen, som ägde rum i renoverade lagerbyggnader i Rios hamnområde. Brasiliens president Lula da Silva invigde i närvaro av statsöverhuvuden, ministrar, statssekreterare, ledare för intresseorganisationer, stadsplanerare och en hel del vanliga medborgare. Lula framhöll de goda brasilianska erfarenheterna och sade bl a att det var möjligt att forma städer så att de förvaltades bättre. Kloka investeringar i de brasilianska städerna hade enligt Lula både skapat jobb och höjt invånarnas levnadsstandard. Den brasilianska regeringen har särskilt uppmanat investerare att satsa i städerna.
– Slumområden är ett brott mot stadsbornas mänskliga rättigheter, framhöll UN-HABITAT Executive Director Anna Tibaijuka, alla människor har rätt till en god livsmiljö. Men en hållbar urban framtid kan bara uppnås genom partnerskap på olika nivåer.
– Ingen kan ensam åstadkomma det. Regeringar kan inte ensamma åstadkomma det. Städer, näringslivet och det civila samhället kan inte heller ensamma åstadkomma det. Vi behöver nära och samordnade partnerskap och åtaganden. Och vi behöver det här och nu, sade Tibaijuka.
Visionärt och principiellt
WUF präglades av visioner och principiella diskussioner men också av en hel del politik och agiterande. Det har rått stor enighet kring målen att minska klyftorna i storstäderna och att skapa rätt till staden för alla, även för de fattiga, kvinnorna och de unga. Betydligt mindre kraft ägnades åt att diskutera hur vägen dit skulle kunna se ut. Visst fanns det redovisning av goda exempel, men intressekonflikter och maktförhållanden sopades oftast under mattan. Och tiden håller på att ta slut, inte minst för länderna i Afrika, Karibien och kring Stilla havet (ACP-länderna).
– Med 78 procent av stadsbefolkningen boende i slumområden är det dags att gå till handling nu, sade Sir John Kapucin, f d generalsekreterare i ACP-ländergruppen under ett seminarium om de utmaningar som det innebär att rusta upp befintliga slumområden och förhindra att det uppstår nya.
Seminariedeltagarna efterlyste både bottom- up and top-down samverkan mellan grannskap och deras respektive regeringar. Att vräka invånarna och jämna slummen med marken löser inte problemet. Alla initiativ bör bygga på dem, som bor i områdena.
Mest höga hus i centrum. Foto: Ulla Westerberg
Starkt svenskt deltagande
Sverige företräddes av en stor delegation med statssekreteraren i finansdepartementet Dan Ericsson i spetsen. Dan deltog också i dialogmötena kring ”Right to the City” och tryckte i sitt anförande på vikten att lyssna på de boende inte minst lokala grupper i slumområden. Han lyfte särskilt fram organisationen ”Slum Dwellers International”, som han menar har ett system för hur man kan föra fram och arbeta med de här frågorna. Det verkade finnas en samsyn kring att bostadsmarknaden inte kan behandlas som vilken annan marknad som helst. Det måste till kraftfulla interventioner från statens sida, med såväl legala som finansiella begränsningar. Problem uppstår framförallt genom höga markpriser, svårigheter med finansieringen och den fortgående inflyttningen från landsbygden till storstäderna. Den ojämlika tillgången till bostäder är framförallt en fattigdomsfråga.
Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, deltog i dialogmötena kring ”Sustainable urbanisation: cities in a changing climate” och berättade hur man vänt en industristad på dekis till en grön kunskaps - stad. I den dialogen deltog också Ron Sims från US Department of Housing and Urban Devolopment och berättade om det nya amerikanska programmet för hållbar stadsutveckling, Sustainable Metropolitan Initiative. Varje stadsdel ska bli säker, hälsosam, ha bra kollektivtrafik och samhället som helhet ska vara socialt och miljömässigt hållbart. Arvin Gadgil, politisk rådgivare till Norges miljöminister påpekade att halva befolkningen i världen bor i städer upp till 500 000 invånare, inte i mega-cities. Han framhöll också att den lokala demokratiska förankringen i välfungerande samhällsstrukturer är en avgörande förutsättning för att stödet till utvecklingsländer ska ge goda resultat.
Best in show
Den svenska paviljongen i forumets utställningsdel var ”best in show” med mycket besökare. De interaktiva inslagen (Flytta Kirunaspelet och SymbioCity-spelet) lockade många, bl a brasiliansk TV, Brasiliens minister för stadsutveckling, UN-HABITATs direktör, den amerikanske ambassadören för att nämna några VIPs. I den svenska paviljongen hölls också en rad möten, t ex med Arkitekter utan gränser som förmedlade favelaturen. Sverige hade också fått fem net-working events godkända. Ett av dessa arrangerades av Urban-net i samarbete med Formas och det franska miljöministeriet, och hade den storslagna titeln Climate Change, Governance and Social Equity. Innehållet anknöt direkt till ”participation” som var ett av forumets huvudteman. Utgångspunkten var tre forskarnätverk som finansierats genom Urbannets första utlysning. Det blev en bra diskussion och den största behållningen var den fina kontakt vi fick med presentatörerna från Peru och Brasilien som berättade om sina erfarenheter av miljöarbete och medborgardeltagande i planering. De svenska forskarna ansåg att hela konferensen gett nya perspektiv på svensk planering.
Stadskampanj
Under konferensens slutsession lanserade UN-HABITAT en World Urban Campaign tillsammans med tre stora företag, tyska Siemens, holländska Arcadis och franska Veolia.
– UN-HABITAT har arbetat för en sådan kampanj alltsedan the Istanbul Declaration on Human Settlements 1996, sade Tibaijuka. Den stora utmaningen har varit att överföra kunskaperna från Istanbul till ett kraftfullt initiativ. Med World Urban Campaign tror vi att vi skapat en bra plattform. Kampanjen kommer att hjälpa oss att komma vidare, och med internationella företag som Siemens, Arcadis och Veolia ombord ser framtiden ljus ut.
Hur mycket en sådan manifestation egentligen betyder kan diskuteras, men bara det att representanter för sinsemellan så olika länder och intressegrupper förenas i gemensamma målsättningar och högtidligt förbinder sig att utifrån sina förutsättningar kämpa för en mer hållbar utveckling av världens storstäder har ett stort symbolvärde. Och så avslutades det hela med ett sambagäng som fick halva publiken att dansa med.
Illegala kåkstäder
Tjugo procent av Rios befolkning uppges bo i favelor, det vill säga i illegala kåkstäder. De klättrar uppför kullar, som är för branta för annan bebyggelse och brer ut sig i ändlösa mattor på låglandet, insprängda bland industrier och motorvägar. Efter forumets slut erbjöds den svenska gruppen att besöka favelan Santa Marta på en av kullarna i den södra och rikare delen av Rio, ganska nära Copacabana. Det blev ett omskakande slut på en inne hållsrik vecka.