Medan landsbygdsområden kring storstäderna och växande regionala centra som regel får del av tillväxten, uppvisar stora delar av den svenska landsbygden en negativ utveckling. Projektet ”Multidimensionellt entreprenörskap för landsbygdsutveckling” som drivs vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och vid KTH, har som utgångspunkt att entreprenörskap är en av de avgörande faktorerna för tillväxt och utveckling i såväl land som stad.
Sex dimensioner
Entreprenörskap likställs ofta med nyföretagande. I vårt projekt har vi en vidare syn på begreppet och utgår från en av de vanligaste internationella definitionerna av entreprenörskap: att upptäcka möjligheter, bedöma dem och samla resurser för att utnyttja dessa möjligheter. Utifrån denna definition analyserar vi sex olika dimensioner av entreprenörskap: ekonomiskt, politiskt, socialt, civilt, innovativt och akademiskt entreprenörskap – och deras eventuella effekter på sysselsättnings- och befolkningsutveckling.
Analyserna har gjorts dels med samtliga kommuner, dels med kommunerna indelade i fyra grupper: storstads-, stads-, landsbygds-, och glesbygdskommuner, dels med kommunerna indelade i tre grupper beroende på tillväxttakt.
Våra resultat i den bifogade tabellen visar att ekonomiskt entreprenörskap är starkast i storstadskommunerna, samtidigt som det politiska entreprenörskapet är lägst där. Glesbygdskommunerna har ett mycket lågt akademiskt entreprenörskap och ett mycket högt socialt entreprenörskap.
Samband
Finns det då något samband mellan de olika entreprenörskapsformerna och kommunernas befolknings- och sysselsättningsutveckling? De viktigaste resultaten kan sammanfattas så här:
Ekonomiskt entreprenörskap mäter vi som nystart för många olika slags företag (på grund av brist på statistik ingår inte jord- och skogsbruksföretag). Det har ett signifikant positivt samband med befolknings- och sysselsättningsutveckling i nästan samtliga fall. Kanske mest intressant är att marginaleffekterna av nyföretagande är starkast i kommunerna med svagast befolkningstillväxt.
Politiskt entreprenörskap handlar om offentlig sektor. Det kan innebära nya former för beslutsfattande och handläggning, samarbete med andra aktörer eller lokal utvecklingspolitik, vad kommunen gör för att stärka näringslivsklimatet, hur samverkan med industrin och andra kommuner ser ut samt vilka utvecklingsprojekt som bedrivs. I en enkät till samtliga kommunchefer, frågade vi om dessa saker och om kommunerna ägnade sig åt benchmarking, lärande, kompetensutveckling och marknadsföring.
Här visar sig också intressanta skillnader mellan olika kommuntyper. I gruppen storstadskommuner har politiskt entreprenörskap ett negativt samband med befolkningsutvecklingen, medan detta samband är positivt i glesbygdskommunerna. Granskar vi istället sysselsättningen, är det hos landsbygdskommunerna som det signifikanta, positiva sambandet finns.
Marknadsledd tillväxt
Förklaringen till att storstads- respektive lands/glesbygdskommuner visar helt skilda resultat är sannolikt att tillväxten i storstadsregionerna är marknadsledd och att behovet av politiskt entreprenörskap därför är mindre. I lands- och glesbygdskommuner är behovet att vidta entreprenöriella politiska åtgärder för en starkare utveckling större – och det förefaller som om detta politiska entreprenörskap faktiskt har en viss inverkan. Om vi sedan delar upp det politiska entreprenörskapet i olika verksamheter, verkar åtgärder kring benchmarking, lärande, kompetensutveckling och marknadsföring ha det starkaste inflytandet på kommunernas utveckling. Detta inflytande är tydligast i landsbygdskommunerna.
Också akademiskt entreprenörskap visar ett signifikant och positivt samband med befolknings- och sysselsättningstillväxt. Detta samband är tydligast i landsbygdskommunerna.
Det sociala entreprenörskapet omfattar företagare som vill lösa samhällsproblem affärsmässigt och återinvesterar vinsten i det sociala företaget i stället för att dela ut det till aktieägare. Vi har mätt det sociala företagandet i bildandet av ekonomiska föreningar per invånare under en tioårsperiod och funnit att det är mycket högt i glesbygdskommunerna.
De andra tre formerna av entreprenörskap gav inga tydliga utslag. Det kan bero på att de inte spelar någon större roll for befolknings- och sysselsättningstillväxt, eller också kan det bero på att de mått vi använt inte tillräckligt tydligt avspeglar den betydelse de tre formerna teoretiskt sett borde ha.
Sex dimensioner, fyra kommuntyper. Tabellen visar indexerade genomsnittvärden (Riket = 100) för de sex entreprenörskapsdimensionerna i de fyra kommuntyperna. Ekonomiskt entreprenörskap (mätt som nyföretagande utanför primärsektorn) är starkast i storstadskommunerna, medan det politiska entreprenörskapet är lägst där. Glesbygdskommunerna har långt till högskolorna och har därför av naturliga skäl ett mycket lågt akademiskt entreprenörskap. Däremot är det höga sociala entreprenörskapet mycket högt (mätt som bildandet av ekonomiska föreningar per invånare under en tioårsperiod). Ill: Hans Westlund / Carina Ode, Underhuset
Aktivare kommuner
Vid sidan av den del av projektet som redovisats i tabellen har vi också, tillsammans med myndigheten Tillväxtanalys, analyserat skillnaderna i nyföretagande mellan landsbygd och tätorter, samt faktorer som påverkar nyföretagandet. Vad gäller det senare visar analysen att det egentligen inte finns några skillnader mellan rurala områden och tätorter. Nyföretagandet påverkas av samma bestämningsfaktorer i båda områdena.
En viktig skillnad är dock att nyföretagandet är betydligt större på landsbygd än i tätorter, vilket med tanke på resultaten ovan bör vara positivt för landsbygden. Om primärnäringarna (och företag där sektorn är okänd) plockas bort, blir dock skillnaderna mellan landsbygden och tätorterna små. Det stora problemet är att en stor del av landsbygdens nyföretagande äger rum i sektorer på tillbakagång, medan det i tätorterna mer kännetecknas av tillväxtnäringar. Detta är definitivt ett problem som den regionala tillväxtpolitiken borde ägna större uppmärksamhet åt.
Det återstår många frågor att besvara, men redan de resultat som här presenterats borde ha relevans för den framtida regionala tillväxtpolitiken.
Författare
:
Hans Westlund
är professor i regional planering vid KTH och i entreprenörskap vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping