”Uthålligt utnyttjande av sekundära ballastmaterial – Förbättrade bedömningar av miljöpåverkan”
Jon Petter Gustafsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Miljögeokemi, KTH.
E-post: gustafjp@ktn.se.
Grundligt arbete.
Förbränning för energiutvinning producerar stora mängder botten- och flygaskor (totalt ca 1 300 00 ton/år i Sverige). Möjligheten att använda dessa askor för anläggningsändamål begränsas ofta av höga halter potentiellt toxiska metaller. Användning av askor kan dock vara miljömässigt fördelaktiga då de minskar behovet av att deponera avfall och minskar nedbrytningen av krossat berg, som annars är mest användbara ballastmaterial idag. Syftet med projektet var att förbättra underlaget för miljöbedömningar av förbränningsrester, särskilt bottenaskor (s k slaggrus) från förbränning av biobränselel. En modell för livscykelanalys har utarbetats för att bedöma miljöpåverkan vid ballastanvändning i väg.
Resultaten kan förbättra uppskattningar av utlakning av metaller och deras biologiska tillgänglighet. Arbetet demonstrerar också vikten att vidga systemgränserna i samband med miljöbedömningar av askors för- och nackdelar med olika hanteringsalternativ.
”Bromerade flamskyddsmedel i svenska pilgrimsfalkar”
Cynthia de Witt (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.
E-post: cunthia.de.witt@itm.su.se.
Bromerade flamskyddsmedel som används i textilier och plast har påträffats i mycket höga halter i svenska pilgrimsfalkar. Målet med projektet var därför att studera falkarnas exponering för polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklodekan (HBCD) via födan, estimera upptag, ackumulering och studera tidstrender för dessa ämnen.
De höga halterna, som påträffats i falkägg, avspeglar den diffusa kontamineringssituationen i Europa och tidstrenderna avspeglar användningen av dessa ämnen. Kombinerat med pilgrimsfalkarnas globala utbredning bidrar det till en värdefull miljöövervakning.
”Indikatormiljöer i fjälltrakterna och deras känslighet för klimatförändringar”
Ulf Molau (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Växtekologi, Göteborgs universitet.
E-post: ulf.molau@botany.gu.se.
Fjällens ekosystem och biologiska mångfald står inför drastiska förändringar under den pågående klimatförändringen. Prognoser från FN:s Klimatpanel visar att uppvärmningen kommer att gå snabbast i den nordligaste delen av norra halvklotet. Tundrans ekosystem, som är anpassad till låg temperatur och kort sommar, är extremt känslig för klimatförändringar och utgör därför de optimala miljöerna för övervakning av effekterna.
Projektet syftade till att utvärdera funktionen och sårbarheten hos de mest utsatta ekosystemen:
– Snölegor är en viktig komponent i det alpina landskapet och står för många ekosystemtjänster som kontinuerlig bevattning och näringstillförsel till nedomliggande habitat. De sent smältande snölegorna har en flora av specialiserade växter, varav många är under akut hot. Snölegorna är också viktiga födsök för snösparv och fjällripa.
– Högalpin blockmark har studerats med inriktning på den kuddbildande växten fjällglim eftersom det visat sig att många andra växtarter etablerar sig i skydd av dessa kuddar.
– Mellanalpin hed. Fjällbjörken håller på att sprida sig uppåt i fjällvärlden och undertrycks endast av vinterbete av hare. Även blåbär är ”på marsch”mot fjällheden, men invasionen är inte samordnad. Hela ekosystemet flyttar alltså inte, utan varje art kör ”sitt eget race”.
– Tuvullstundra. Med vikande permafrost finns bara ett par hektar kvar i Sverige och prognosen är dålig. Efter tolv års monitoring ser man att boreala arter (särskilt lingon) tar över ekosystemet när permafrosten försvinner och marken dräneras.
– Klippekosystem är mindre känsliga för klimatförändringar än alla andra arter i fjällen, men kan spela en viktig roll som ”språngbräda” för arter som flyttar sig uppåt och som sista utpost för högalpina specialister.
Resultaten visar att ekosystemets känslighet för klimatförändringar måste analyseras och utvärderas i ett landskapsperspektiv.
Alla ingående komponenter är väsentliga för bibehållen ”storslagen fjällmiljö” men har olika funktioner i landskapet. Deras sårbarhet varierar och har olika ”ekosystemtjänster” till det alpina landskapet, varför ett helhetsgrepp ät viktigt.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius