E
n kulen marsdag, bara en vecka efter hennes första dag på nya jobbet som Naturvårdsverkets GD, får jag träffa Maria Ågren. Den nya arbetsplatsen har en hel delgemensamt med hennes tidigare arbetsgivare SMHI, där hon var GD i sex år.
Efter dina sex år på SMHI antar jag att klimatfrågornaligger dig varmt om hjärtat. Vilketär verkets viktigaste uppdrag på klimatområdet anser du?
– På kort sikt är det att ta fram rätt underlaginför de internationella klimatförhandlingarnai Köpenhamn. På lång sikt är det attverka för att regeringens klimatpolitik kan genomföras, att nå klimatmålen och att samverka med andra aktörer, exempelvis inom Energimyndighetens arbete med energieffektivisering.
I år har Naturvårdsverket en kampanj som heter Naturens År. Naturen ska uppmärksammas med anledning av att de första nationalparkerna inrättades för 100 år sedan. Svenskar är kända för att vara ett naturälskande folk. Behöver verkligen naturen uppmärksammas i vårt land?
– Ja, det tror jag. Det handlar om att vårda relationerna till naturfrågorna. Många olika organisationer har gått ihop för att stärka naturvården. Vi får mycket pengar för att vårda, visa och värna naturvärden. Naturens år är ett sätt att visa hur pengarna används, samtidigt som vi ytterligare kan öka intresset för naturen.
När det gäller biologisk mångfald i Sverige finns ett mycket hett ämne, nämligen vargen. Hur arbetar Naturvårdsverket med den frågan? Under vilka förutsättningar bedömer era experter att vargstammen kommer att utvecklas i balans med den biologiska mångfaldens krav och människors acceptans?
– Naturvårdsverket har nyligen överlämnat tre utredningar till regeringen avseende förvaltning av den svenska rovdjursstammen. Ett av uppdragen handlade om vad som behövs för att uppnå en gynnsam bevarandestatus för varg. För att uppnå denna status behöver vargstammen förstärkas genetiskt, och Naturvårdsverket förordar spontan invandring av varg. Men hur detta ska gå till behöver utredas ytterligare. Vi menar att en viktig förutsättning är att skapa en ökad delaktighet med alla berörda. En god samverkan med samerna är till exempel av avgörande betydelse för att vi ska lyckas.
Du tillträder som GD för Naturvårdsverket bara ett halvår innan Sverige blir ordförandeland i EU. Vilka frågor kommer du att behandla med högsta prioritet?
– Ordförandeskapet präglar vår verksamhet. Vi ska lämna underlag till regeringen på flera områden, framför allt när det gäller havsmiljö och biologisk mångfald. Fokus ligger på att förbereda Köpenhamnsmötet om klimatförhandlingarna. Dessutom ansvarar vi för fyra internationella expertmöten.
Naturvårdsverket har strategiska, långsiktiga uppdrag där arbetet inom EU blivit allt viktigare. Kan du nämna något om detta?
– Naturvårdsverket är representerat i ett hundratal olika grupper, som EU-kommissionen tillsätter för att bereda ärenden, och försöker på så sätt att påverka politiken. Till exempel arbetar vi för att stärka takdirektivet för luftkvalitet. Vi har också nationella experter, som i kommissionen följer och bevakar EU:s klimat- och energipaket och arbetar för att få Östersjön som pilotområde för EU:s marina direktiv.
Naturvårdsverket har ett årligt forskningsanslag på 100 Mkr. Vad är det som styr fördelningen av dessa i stora drag?
– Syftet med Naturvårdsverkets forskningspengar är att vi ska kunna uppmuntra forskning, som stöder vår verksamhet för att arbeta med miljömålen, miljöbalken och det internationella miljöarbetet. Summan 100 Mkr räcker inte till allt det vi vill göra. Därför har vi stort behov av att samarbeta med andra forskningsfinansiärer, exempelvis Formas. Vi behöver ha samsyn med andra forskningsområden så att de förstärker varandra. Jag ser gärna en dialog med Formas om hur vi ska använda forskningspengar i Sverige, inte minst för att nå de nationella miljömålen.
Svensk naturvård saknar vetenskaplig grund, påstår vissa kritiker. De jämför naturvård med medicinsk vård och menar att där krävs betydligt starkare prövning innan ”en behandling” kan godkännas. Hur ser du på detta?
– Min uppfattning är att vår trovärdighet bygger på olika typer av forskningsunderlag. Det är bra och har alltid varit viktigt i svensk miljövård. Medicinsk forskning kanske kräver ännu högre grad av tester än miljövård. Men man får ju fundera över vilken typ av bevis, som krävs för olika åtgärder. Klimatfrågan exempelvis kräver handling innan alla bevis finns på plats. Då är det för sent. I vissa fall får man revidera, men det är lika fel att inte våga agera förrän det finns bevisunderlag.
Havsmiljön och inte minst Östersjön är i desperat behov av omvårdnad. Vad gör Naturvårdsverket för att snabba på tillfrisknandet för våra svenska hav?
– Östersjöområdet är i stort behov av åtgärder. Både i Sverige och inom EU ligger politiskt fokus på Östersjön. EU:s marina direktiv är ett viktigt verktyg, som gör att man kan vidta ett antal internationella åtgärder. Naturvårdsverket har fått pengar för att vidta åtgärder nationellt. Regionala vattenmyndigheter har fått en stor del av dessa för att undersöka, förvalta och övervaka lokal vattenstatus. Vattendirektivet samlar olika aktörer från, exempelvis jord- och skogsbruk, kring ett vattendrag. Ett helt system behöver ändras och det här, som kallas ”deltagandesimulering”, tror jag är bästa sättet att göra det på. Att verka för att de internationella konventionerna tas om hand i svensk övervakning och samordning hör också till våra uppgifter.
Stockholm lär ha gator med de värsta luftföroreningarna i Europa. Hur kommer det sig? Har inte Naturvårdsverket möjlighet att ändra på detta?
– En av anledningarna till den dåliga luften är en hög partikelhalt, som beror på att bilarnas dubbdäck sliter upp partiklar från asfaltbeläggningen. Vi har samarbetat med Vägverket, som nu har lämnat förslag på åtgärder till regeringen.
Giftfri miljö är ett av de svenska miljömålen. Hur kan Naturvårdsverket rent konkret se till att detta miljöpolitiska mål uppfylls?
– Vi arbetar med flera myndigheter och tar fram strategier för åtgärder. Ett exempel är ”Giftfria och resurssnåla kretslopp”, som gäller samordning av avfall och kemikalier. Naturvårdsverket deltar genom att vara expertmyndighet och göra tillståndsprövningar. När det gäller kemikalier samarbetar vi med Kemikalieinspektionen i EU:s strategiarbete. Naturvårdsverket har också till uppgift att behandla förorenade områden, som successivt betas av.
Det finns ett antal internationella konventioner på naturområdet om biologisk mångfald, luftvård, klimat, skydd av Östersjöns marina miljö och skydd för fiskarter. Hur tycker du att de internationella konventionerna fungerar?
– Än så länge har jag inte så mycket erfarenhet av dem, men jag antar att de fungerar bra. Det är positivt att de baseras på internationella överenskommelser. Först enas man om problembilden och sedan blir man överens om ett antal strategier för att lösa den.
– De är väl utformade och bygger på vetenskaplig grund. Länder har kommit olika långt i arbetet att genomföra dem. Men vi ska inte låta oss nedslås av att de inte fungerar exemplariskt. De är viktiga verktyg för att vi ska kunna hantera de globala miljöproblemen!
Det finns de som tycker att Naturvårdsverket borde lägga mer krut på internationella allianser framför allt med motsvarande organisationer i USA, Kina, Sydafrika och Brasilien. Hur ser du på det?
– I de regioner där det sker tillväxt ökar också miljöproblemen. Då är det viktigt att erbjuda och få till stånd samverkan med dem så att vi kan förmedla kunskap. Naturvårdsverket har redan samarbete med motsvarande myndigheter i Ryssland och Indien.
– Med USA har vi fortlöpande kontakter, framför allt med EPA (Environment Protection Agency). Många sätter nu sitt hopp till att USA ska delta på olika internationella toppmöten om miljö, bistånd och klimat. Eftersom Naturvårdsverket inte har obegränsade resurser krävs en ständig balansgång var vi ska satsa. I vissa fall gör vi mest nytta nationellt, och i andra fall är det internationellt samarbete som gäller.