Antibiotika används i medicin för att behandla infektionssjukdomar som orsakas av bakterier. Under och efter behandling utsöndrar människor antibiotikasubstanser som via avloppsreningsverk kan nå miljön. Det är okänt vilka risker detta kan medföra. Det saknas undersökningar som visar om antibiotika i avloppsvatten kan framkalla eller bevara resistenta bakterier.
Fem reningsverk och ett sjukhusavlopp
Richard Lindberg har i sin avhandling utvecklat nya analytiska metoder som gör det möjligt att studera antibiotika i miljöprover. Han har undersökt förekomster och halter av antibiotikasubstanser i fem avloppsreningsverk och i avloppsvattnet från ett sjukhus.
Resultaten visar att vissa antibiotika, exempelvis fluorokinoloner, är vanliga i avloppsvatten och i slam, något som överensstämmer med mätningar i Europa och USA. De i Sverige flitigast använda antibiotika, penicilliner och cefalosporiner, fanns däremot inte i något av de fem avloppsreningsverken. Sannolikt är de lätt nedbrytbara. För substanser ur gruppen fluorokinoloner, samlades hela 70% av den totala substansmängden upp i avloppsreningsverket. Motsvarande andel i det utgående vattnet var ca 5%. De högsta halterna av antibiotikasubstanser återfanns i sjukhusavloppsvatten.
Antibiotikan trimetoprim utmärkte sig i en studie. Vid ett reningsverk var halterna lika höga i det inkommande som i det utgående avloppsvattnet, dvs opåverkat av reningen.
Litteratur:
Richard Lindberg, "Determination of antibiotics in the Swedish environment with emphasis on sewage treatment plants", avhandling vid Kemiska institutionen, miljökemi, Umeå universitet.