Östersjön är en naturresurs av avgörande betydelse i vår del av världen. Det är Europas enda innanhav och omges av nio länder, varav åtta är medlemmar i EU. I avrinningsområdet finns nästan 100 miljoner människor som påverkar och är beroende av Östersjön. Den ger förnödenheter, arbete, rekreationsmöjligheter och livskvalitet, och en mängd ekosystemtjänster. Tyvärr förvaltas Östersjön för närvarande på ett sätt som inte är hållbart. Havet hotas av övergödning, miljögifter, överfiske och fartygsolyckor. Inget enskilt land kan ensamt lösa Östersjöns problem. Det måste självklart göras i en gemensam insats. Denna insikt har funnits i flera årtionden och Helsingforskonventionen (HELCOM) manifesterar detta. HELCOM antog 2007 en aktionsplan med målet att Östersjön 2021 ska vara av "god ekologisk status".
I somras presenterade också EU-kommissionen en strategi för Östersjön. Ett av målen med den är att göra regionen "miljömässigt hållbar", framför allt genom att minska föroreningarna i havet. Under Sveriges EU-ordförandeskap leder regeringen arbetet med att genomföra strategin. Åtgärder för att förbättra Östersjöns status står följdriktigt mycket högt på regeringens agenda.
Trots HELCOMs existens har förbättringarna i Östersjöns status hittills varit marginella.
Åtgärder i en förvaltning måste vila på vetenskaplig grund. Trots att förvaltningen av Östersjön kräver ländersamarbete har forskningen länge varit alltför fragmenterad och i stor utsträckning saknat gemensamt koordinerade insatser. På regeringens hemsida framhålls behovet av samlade forskningsinsatser. Detta framhålls också i EU-kommissionens strategi, där man anser att ett nätverk av forskningsfinansiärer från Östersjöländerna, med stöd av EU:s ramprogram för forskning, är en bra grund för samarbete inom forskning och kunskapsöverföring.
Avgörande skede
I själva verket är denna samverkan mellan Östersjöländerna och EU redan på god väg och befinner sig nu i ett avgörande skede för att etablera ett långsiktigt och omfattande gränsöverskridande forskningsprogram. Sedan 2003 deltar finansiärer från samtliga länder runt Östersjön, med ett visst bidrag av EU, i en samlad insats – det marina forskningsprogrammet BONUS (BONUS for the Baltic Sea Science – Network of Funding Agencies). Från Sverige deltar Forskningsrådet Formas och Naturvårdsverket. Forskningsprogrammet, som nu löper, är på totalt 280 MSEK, och berör alla de viktigaste miljöproblemen. Det inkluderar förutom forskning också stora insatser för att forskningen ska komma till nytta i politiken. BONUS anges i regeringens forskningspolitiska proposition från förra året som en "viktig plattform för havsmiljöforskningen". Fram till och med 2008 utvecklade vi i BONUS en gemensam forskningsplan och så kallad best practice inom initiering, finansiering och nyttiggörande av forskning. Som resultat av detta finansierar vi nu 16 stora gränsöverskridande treåriga forskningsprojekt. Varje projekt består av forskare från minst tre länder. Finansiärer i Östersjöländerna betalar 2/3 av kostnaden och EU 1/3. Varje enskilt lands finansiär(er) bekostar primärt endast deltagande forskare från det egna landet. För att genomföra programmet har deltagande finansiärer bildat en särskild organisation, BONUS EEIG (European Economic Interest Group) med säte i Helsingfors.
Sedan ett par år har vi i BONUS arbetat intensivt tillsammans med EU-kommissionen för att få till ett än mer omfattande (1 miljard SEK) forskningsprogram för perioden 2012–2016. Detta i form av ett Artikel-169 projekt ("BONUS-169"), vilket innebär att det är ett gemensamt projekt mellan de deltagande länderna och EU. Länderna ska bidra med femtio procent av kostnaderna och EU med lika stor del. I slutet av november presenterade EU-kommissionen förslaget. De avgörande besluten ska tas gemensamt av EU-parlamentet och Ministerrådet, troligen någon gång under nästa år.
BONUS-programmet framhålls av EUkommissionen som centralt för framgången av EU:s nya strategi för Östersjöregionen:
“The BONUS-169 project combining an ecosystem approach with an effective science/ policy interface funded under FP7 is central to the success of the strategy." (COM(2009) 248 final, s 9, sista stycket).
BONUS lyfts också fram som ett framstående initiativ i ett pressmeddelande från EU om dess strategi för marin och maritim forskning.
Projektet nu i farozonen
Det problem som nu uppstått, och som strax innan det är i hamn hotar projektet, är att EUkommissionen kräver att de deltagande länderna ska lägga alla sina pengar tillsammans med EU:s medel i en gemensam pott. Och att pengarna sedan fördelas till de projekt som håller bäst vetenskaplig kvalitet och är bäst för Östersjön. Principiellt håller alla länderna med om att det vore ett helt idealiskt sätt att fördela pengarna på, men problemet är att alla länder inte har en lagstiftning som tillåter att pengar betalas ut för förvaltning utomlands, i detta fall av BONUS EEIG i Helsingfors. Av de åtta deltagande länderna har bara två tydligt kunna säga att det är tillåtet. Tre har meddelat att det inte är tillåtet och tre, däribland Sverige, har ännu inte kunnat lämna tydligt besked.
Inom ramen för det pågående mindre programmet har vi inom BONUS redan framgångsrikt visat att det med en annan finansieringsmodell gått bra att finansiera de allra bästa projekten. På längre sikt önskar vi dock att alla länderna ändrar sin lagstiftning, så att det är möjligt att medverka i en gemensam pott för den allra bästa och mest behövda forskningen, oavsett var den bedrivs.
Författare
:
Hans-Örjan Nohrstedt
är Chef för strategi och analys vid Formas