”Historiska, nutida och framtida markslagsförändringar och effekten på växtdiversiteten”
Sara Cousins (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Botaniska inst, Stockholms universitet.
E-post: cousins@botan.su.se
Så var det förr – höbärgning på 1920-talet.
Biologisk mångfald är högst i naturbetesmarker i odlingslandskapet. Med naturbeten avses gräsmark som aldrig plöjts eller gödslats med konstgödsel. En anledning till den höga artrikedomen är att gräsmarken har betats och slåttrats under många århundraden. Idag finns bara små rester av gamla naturbeten kvar.
Minskning och fragmentering av livsmiljöer är ett hot mot den biologiska mångfalden. Resultat från tidigare studier är ofta motsägande då vissa visar att det historiska landskapet har stor betydelse för dagens vegetation medan andra visar på motsatsen, dvs vegetationen avspeglar dagens habitatstorlek. Få har analyserat vanliga moderna landskap med lite naturbeten kvar.
Det övergripande syftet med projektet har varit att kombinera geografi och växtekologi för att förklara dagens artrikedom, mönster och hot. Fokus har legat på naturbete, små restbiotoper (åkermark och vägrenar), övergiven gräsmark och ny gräsmark på gammal åker. En kombination av metodik och teori från två områden har ökat förståelsen för dagens artrikedom, vilket har stor betydelse för skötsel och restaurering av odlingslandskapet i framtiden. Genom att införliva olika restbiotoper i större betesmarkskomplex kan artrikedomen öka i landskap som annars är fattiga på naturbeten.
”Kvantitativa genetiska effekter av habitatfragmentering i två gräsmarksväxter”
Stefan Andersson (projektledare)
Resultatsammanfattning från Lunds universitet.
E-post: stefan.andersson@ekol.lu.se.
Betade gräsmarker (naturbetesmarker) innehåller en stor del av den biodiversitet som finns i det svenska odlingslandskapet. De uppskattas av såväl markägare som turister och naturintresserad allmänhet och ges ett högt bevarandevärde inom naturvården. Många organismer har påverkats negativt av den fragmentering som skett i samband med det senaste halvseklets omfattande rationalisering av lantbruket.
Arter som tidigare haft sammanhängande utbredning delas upp i små, isolerade bestånd, där slumpmässiga processer som genetisk drift gör sig gällande. Den genetiska variationen försvinner från genpoolerna. Denna ”genetiska utarmning”studeras enklast genom att jämföra den genetiska variationen i små och stora populationer. Många forskare har utgått från s k markörgener, men få har studerat utarmning i polygena egenskaper, dvs egenskaper som påverkas av många gener.
I detta projekt studeras två vanliga gräsmarksväxter (mandelblom och darrgräs). Resultaten visar att den selekterbara, polygena variationen fortfarande tycks präglas av den populationsstruktur som fanns tidigare i det mer sammanhängande historiska landskapet. Anledningen till att någon effekt av fragmentstorleken inte avslöjades kan vara att merparten av populationernas genetiska variation återfinns inom relativt små ytor för att hålla kvar mycket av variationen i de ursprungliga genpoolerna. En annan möjlighet är att det inte gått tillräckligt många generationer sedan fragmenteringen påbörjades, eller att genflöde i form av frön eller pollen motverkat genetisk utarmning genom att introducera ny variation i genpoolerna.
”Intensifiering av jordbruket och fågelfauna i utdöende? Betydelsen av landskapets heterogenitet”
Tomas Pärt (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: tomas.part@nvb.slu.se
Det går dåligt för fåglarna i odlingslandskapet. I England, där detta uppmärksammats mest, har man till och med talat om en andra ”tyst vår”. Idag när man rörande överens om att den huvudsakliga orsaken är jordbrukets intensifiering och effektivisering. Finns det då inga fågelparadis? Kanske är situationen bättre i Sverige, som trots allt har ett mer varierat jordbrukslandskap.
Studien visar tydligt att naturvårdsinriktade åtgärder för att vända olika arters negativa populationstrender varierar mellan arter, varför man inte hittat ett generellt vinnande naturvårdskoncept för alla typer av landskap. En klok strategi torde därför vara att satsa på mer variabla odlingslandskap. Det innebär att stödet bör gå till olika åtgärder beroende på jordbruksregion och landskap. Enkelt uttryckt: ge stöd åt lågintensivt jordbruk på de stora slätterna och spannmålsodling i de småskaliga skogsbygdernas odlingslandskap.
”Genetisk variation, heterozygoti, inavel och genflöden i relation till populationsstorlek och miljövariation”
Lars Gustafsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Zooekologi, Uppsala universitet.
E-post: lars.gustafsson@ebc.uu.se
Gamla lövängen är en karaktärsbiotop på Gotland som av tradition hävdats i mer än tusen år. Idag finns de kvar i olika stadier av skötsel och på södra Gotland bildar ängen och lövskogar en ganska sammanhängande biotop.
Halsbandsflugsnapparen är en karaktärsfågel på Gotland som huvudsakligen häckar i lövskog och ängen. I en långtidsstudie har en större population av fåglar följts sedan 1980. Hos små isolerade populationer kan skillnaden i antal mellan två på varandra följande år ha varit ända upp till 400%. Dessa dramatiska förändringar kan kopplas till klimatvariationer, men kraftig röjning kan också haft stor betydelse för den genetiska variationen. Inom projektet studerades hur olika mekanismer för hur den genetiska och fenotypiska variationen kan bibehållas eller påverkas i fågelpopulationer.
”Populationsdynamik och fortbestånd hos fåglar i heterogena jordbrukslandskap”
Henrik Smith (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Ekologiska inst, Lunds universitet.
Jordbrukslandskapets förändring har medfört att många organismer minskat i antal och utbredning. Allt intensivare brukningsmetoder har givit större skördar, men kan samtidigt ha lett till minskad biologisk mångfald. En generell orsak kan vara att de intensivare brukningsmetoderna medfört förlust av ekologisk variation. I projektet undersöktes konsekvenser av rumslig ekologisk variation på olika skalor på artantal, populationsstorlek och häckningsframgång hos fåglar.
Studierna visade att mångfalden av fåglar, men inte deras täthet, påverkades av interaktion mellan hur intensivt jordbruket bedrevs och landskapets komplexitet. Detta berodde på att det inte fanns någon statistiskt säkerställd effekt av ekologisk odling på fåglars mångfald i mellanbygd, medan det däremot fanns en positiv effekt i slättbygd. Studier av insekter visade på liknande mönster. Genom att följa populationsstorlek och häckningsframgång under två decennier söktes orsaker till starens minskning i kolonier spridda över Sverige. Genom analys av flygfoton förr och nu jämfördes populationsutvecklingen med hur landskapet förändrats. Hur fort stararnas antal minskat var relaterat till hur mycket naturbetesmark som försvunnit i området nära kolonin.
Det har visat sig att stararna huvudsakligen hittar föda till ungarna i betesmarker. Vissa populationer minskade dock utan att någon lokal orsak kunde spåras. Denna minskning verkade istället bero på förändringar på övervintringsområdena. Även vadare uppvisade motsvarande samband mellan landskapets förändring och populationsminskningar.
Resultaten visar att både odlingsintensiteten och landskapets rumsliga variation kan påverka mångfalden av fåglar och insekter. Ekologisk odling kan återställa variationsrikedom på en liten skala, medan studier av landskapets heterogenitet visar att variationen på en större skala också har betydelse. För att återställa jordbrukslandskapets biologiska mångfald bör därför variationsrikedomen också återställas på många olika skalor.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius