Miljöforskning Nummer #1 februari 2002

Varför ska mångfalden bevaras?

Wollemi Pine, som hittades 1994 i Australien, kallas dinosarieträdet. Det finns bara i två populationer utanför Sydney och är en av världens mest sällsynta arter. Forskarna har fått nytt genmaterial att studera, som inte finns hos andra barrträd. Att bevara denna nya art är viktigare för mångfalden än att rädda ytterligare någon art av något artrikt barrträdssläkte.

Men varför ska mångfalden bevaras? Det kan man ha många olika svar på. Det kan finnas moraliska och etiska skäl för att inte förstöra det som genom evolutionen "skapats". Det kan också finnas rent pragmatiska skäl att spara det som kan vara värdefullt för människan idag och i framtiden. Det räcker dock inte att lita till att internationella konventioner eller nationella beslut fastslagit att mångfalden ska bevaras. Det behövs en allmän kunskap och medvetenhet om den biologiska mångfaldens betydelse för att den i längden ska kunna räddas. 

Kunskap om arter nödvändigt

Hur kan den biologiska mångfalden bevaras? Det behövs åtgärder inom en lång rad områden. Vi måste skydda miljöer och arter, men för att fatta rätt beslut behövs kunskap. Kunskap om biologisk mångfald får vi genom forskning inom vitt skilda områden. Vi måste veta hur olika miljöer och arter kan bevaras, men vi måste också ha kunskap om vilka arter som över huvud taget finns. Det är också relevant att veta hur evolutionärt unika olika arter är. Målet att bevara biologisk mångfald får inte resultera i fanatiska eller förhastade beslut. 

Allt kan inte bevaras

Alla områden på jorden och alla arter kan inte bevaras. Vi måste tillåta ett levande skogs- och jordbruk -- men med så lite skada som möjligt. När reservat och nationalparker ska avsättas eller andra skyddsåtgärder vidtas måste vi veta vad som är värdefullast och vilka områden som ska skyddas. Ett område är inte självklart värt att bevara bara för att det rymmer många arter eller en i landet rödlistad art. Det har stor betydelse hur stort utbredningsområde en hotad art har. Det är viktigare att bevara en miljö på Öland med växter som i hela världen bara finns på Öland, t ex alvarmalört (Artemisia oelandica) och ölandsmåra (Galium oelandicum), än en motsvarande miljö på fastlandet med t ex fältmalört (Artemisia campestris) och färgmåra (Asperula tinctoria), arter som i övrigt har en vid utbredning i Europa.

Helt nytt barrträd funnet i Australien

Det har också stor betydelse hur evolutionärt unika de hotade arterna är. Nyligen hittades i Australien ett nytt barrträd, Wollemi Pine (Wollemia nobilis), vilket fick en fantastisk uppmärksamhet i media världen över. Det är inte var dag som upptäckten av en ny art redovisas i TVs Rapport. Det fanns dock all anledning. Den nya arten representerar en urgammal utvecklingslinje som man trodde var utdöd. Från en art av en sådan isolerad utvecklingslinje kan man förvänta sig omfattande nytt genmaterial som inte finns hos andra barrträd. Att bevara denna art eller de landområden där denna art finns är mycket viktigare än att åtgärder för rädda ytterligare en art av något artrikt barrträdssläkte, t ex tall (Pinus) eller garn (Picea). 

I vissa fall går det inte att säkerställa att unika och värdefulla arter kan leva kvar i sin ursprungliga miljö. Ett sätt är då att bevara den genetiska och biologiska mångfalden i botaniska eller zoologiska trädgårdar. I dag finns många så kallade genbanksprojekt just för att bevara genetiskt material som vi kan behöva för framtiden. De botaniska trädgårdarna är för övrigt platser där allmänheten på ett lättfattligt sätt kan få kunskap och förståelse för biologisk mångfald.

Liten kunskap om tropiska områden

Den biologiska mångfalden måste beskrivas och dokumenteras. Trots att vi i Sverige har en lång tradition, från Linné och framåt, av att studera och dokumentera naturen vet vi inte vilka eller hur många arter som finns i Sverige, även om vi har en relativt god uppfattning om vissa grupper. 

Lämnar vi landet så är kunskapen om naturen i många delar av världen, framförallt i de tropiska områdena mycket begränsad. Den biologiska mångfalden är inte kopplad till nationsgränser och många delar av världen oerhört mycket artrikare än Sverige. Från varje ny forskningsresa till många tropiska och subtropiska områden dokumenteras ofta ett stort antal för vetenskapen nya arter.

Naturhistoriska samlingar nödvändigt

Nödvändigt för dokumentationen är hänsynsfull insamling av material vilket sedan bevaras i de naturhistoriska samlingarna. I dessa finns genom århundraden insamlat material som kan ge god kunskap om vilka arter som finns eller fanns inom ett visst område. Med hjälp av dessa samlingar kan man i kombination med fältstudier dokumentera och beskriva mångfalden lokalt eller regionalt. Fortfarande saknas skrivna floror/faunor även för de mest kända organismgrupperna i stora delar av världen. 

Samlingarna kan också användas för mycket annat, t ex kan man genom kemiska analyser få kunskap om tidigare perioders luft-, mark- och klimatförhållanden, och genom DNA-analyser kan man undersöka släktskap. 

För att öka tillgängligheten av information från de naturhistoriska samlingarna har man i dag påbörjat överföringen av data från samlingarna till olika databaser. Sådana projekt pågår dels lokalt men också inom europeiska och internationella organ som ENBI (European Network for Biodiversity Information) och GBIF (Global Biodiversity Information Facility). Inom de namngivna projekten har resurser avsatts för att databaser om biologisk mångfald (framför allt baserat på samlingar) ska kunna sammankopplas mellan olika länder. I detta samanhang är det nu viktigt att det också beviljas resurser till att överföra informationen i samlingarna till dessa databaser.

Veta vad som ska bevaras

Dokumentation är inte tillräckligt. Om vi ska kunna fatta rätt beslut om vad och hur vi ska bevara den biologiska mångfalden räcker det inte att bara ha dokumenterat vilka arter som finns. Vi måste veta vilka områden och vilka arter som är värdefullast och vi måste förstå vilka konsekvenser våra beslut kan få. Vi måste ha grundläggande kunskap om vilka faktorer som ligger bakom biologisk mångfald. Det måste satsas på evolutionär grundforskning för att förstå den biologiska mångfalden. 

Det finns i princip två infallsvinklar vid evolutionsstudier. Den ena är att man genom experiment studerar de processer som styr evolutionen, det kan vara på gen-, individ- eller populationsnivå. Detta studeras framför allt inom delar av genetiken eller ekologin. Den andra infallsvinkeln innebär att man studerar de mönster som skapas av evolutionen. Det i dag vanligaste sättet att illustrera dessa mönster är genom att rekonstruera släktskap i form av evolutionära träd eller fylogenier. Dessa studier görs oftast av systematiker. 

För att ta reda på hur genetiskt/evolutionärt unika eller gamla olika arter är måste vi rekonstruera hur de olika arterna är släkt med varandra. De senaste 15 åren har gett oss oanade möjligheter att reda ut släktskap mellan olika individer, arter, släkten eller andra grupper. Vi kan med hjälp av nyare teorier om släktanalys (fylogenetisk rekonstruktion eller kladistik), kraftfulla datorer och information från arvsmassan ta reda på släktskap med hög säkerhet.

Hela livets träd går att rekonstruera

Inom vårt århundrade har vi för första gången möjlighet, om ekonomiska möjligheter ges, att helt rekonstruera hela livets träd, dvs hur alla arter på vår jord är släkt och hur de har utvecklats. I dag har vi sådana släktträd för begränsade delar, t.ex. så vet vi vilka som är människans närmaste släktingar och vi vet hur de flesta av de ca 400 blomväxtfamiljerna är släkt men vi vet knappast något om hur de ca 300 000 olika blomväxtarterna är släkt. 

Vad kan släktträden lära oss om de faktorer som styr artrikedom och biologisk mångfald? Med molekylära släktträd som grund kan vi jämföra artrikedom inom olika geografiska områden och testa om skillnader är beroende av storskaliga biologiska/geologiska/geografiska processer. Man kan få fram olika egenskapers utveckling (evolution av olika pollinations-, spridnings- och livsformer) och hur de är kopplade till varandra, men också hur de är korrelerade till artantal, artbildning, geografisk utbredning och anpassning till olika miljöer. På DNA-nivå kan man få reda på mutationstyper och mutationsfrekvenser inom olika grupper och hur dessa är relaterade till yttre egenskaper, artbildning, artbildningshastighet, och korrelerade till miljöanpassningar.

U-länderna saknar floror

Med släktträd som underlag får man en ordentlig grund för klassifikation och en möjlighet att skriva bättre floror. Fortfarande saknar stora delar av världen, framförallt U-länderna, skrivna floror. I många fall saknas helt kunskap vilket kan leda till att unika områden och växter förstörs. Ett område som representerar många olika evolutionära grenar innehåller mer genetiskt material än om vi har få grenar med många närstående arter. Enligt detta resonemang är det värdefullare för den framtida biologiska mångfalden att bevara ett område med en rad olika organismer varav flera kanske representerar isolerade grupper än ett annat område med samma antal arter men som tillhör samma gren (mycket närstående arter) i det evolutionära trädet.