– Små detaljer är deras stora problem, bekräftar Agneta Malmgren Fänge vid Lunds universitet., som har fått anslag ur Formas stora utlysning.
Hon är legitimerad arbetsterapeut och numera docent i arbetsterapi vid medicinska fakulteten och verksam vid CASE ett forskningscentrum som studerar åldrande samt stödjande miljöer.
Malmgren Fänges projekt om bostadsanpassning och förflyttningshjälpmedel har fått pengar från Formas stora utlysning. Hon påpekar hur viktigt det är att ta hänsyn till behoven hos varje människa i vardagslivet. Att flytta till ett äldreboende är för många ett alldeles för stort steg, men de vet inte vilka förbättringar de kan kräva hemma.
– Många lider i det tysta, konstaterar Agneta Malmgren Fänge. De förändrar sin livsstil för att kunna bo kvar. Till exempel duschar de mer sällan och låter bli att gå ut.
De som söker hjälp hos kommunen är i regel de som har det svårast. Eller också har en anhörig hört av sig.
– Genom dem får vi mycket kunskap om funktioner, aktiviteter och delaktighet. Vi får också information om hur deras bostäder och miljöer ser ut, berättar Agneta Malmgren Fänge.
Mänskliga skyldigheter
Att kunna underlätta för äldre att leva ett mer rörligt liv är inte bara bra för hälsan och välbefinnandet. Det är också en demokratisk fråga, poängterar hon:
– Vi människor har rättigheter men också skyldigheter. Om vi ska kunna fullgöra våra skyldigheter, måste vi också kunna vara delaktiga i samhället, det är grundstenen för vårt demokratiska system!
Sverige har långt kvar innan vi kan skryta med ett samhälle där inte bara unga och starka personer är med och bestämmer, och där ingen diskrimineras. Enligt Plan- och Bygglagen har dock fastighetsägaren ansvar för att vid nybyggnation och större ombyggnader se till att boendet blir tillgängligt och användbart.
Problemet med tillgänglighet och användbarhet ter sig lite olika på landsbygden och i stan, jämför Agneta Malmgren Fänge:
– På landet kanske de å ena sidan har problem med gamla hus med höga trappsteg och trösklar. Och där finns mera grus och snö att forcera. Å andra sidan kanske det sociala nätverket fungerar bättre, så att det är naturligt att få hjälp.
– Den som bor i stan kanske har nära till affärer, apotek och läkare. Både bostaden och närmiljön är kanske tillgänglig och användbar. Ändå kan hon eller han känna sig mer isolerad än den som bor på landet.
Studerar två kommuner
Ombyggnader kostar, utan att man egentligen vet vad som gör mest nytta. Här hoppas Agneta Malmgren Fänge kunna skapa bättre underlag för fastighetsägarna.
– Man kanske tar bort badkaret, men samtidigt kunde man kanske ändra på andra detaljer som passar den boende - som till exempel att bygga om entrén eller ändra på annat i bärande konstruktioner och golvbeläggning.
En bred dörröppning kan vara bra för den som sitter i rullstol. Men en annan person kanske vill ha en smal dörröppning för att kunna stödja sig mot dörrkarmarna. Ytterligare en kanske vill ha kvar tröskeln, som har blivit ett välbekant hinder och ett ställe att ta igen sig en stund inför nästa etapp av promenaden i hemmet.
Återigen är det individens behov som är det viktiga.
Agneta Malmgren Fänge beskriver att den aktuella forskningen är inne i en process där man jobbar med evidensbasering.
– Vi är klara med hur en standardiserad interventionsstrategi ska se ut, den kunskapen har vi. Nu är nästa steg att pröva och utvärdera den i den praktiska bostadsanpassningsverksamheten i kommunerna.
Två kommuner väljs ut för det projekt som kommer att pågå under de närmaste åren. Den ena blir en så kallad interventionskommun, där 200 personer ska studeras vad gäller ett nytt sätt att standardisera bostadsanpassning och förflyttningshjälpmedel för ökad aktivitet och delaktighet.
– Det kan bland annat vara trösklar kontra rullatorer eller andra variabler som är intressanta och relevanta för syftet: Möjligheten till ett självständigt liv, konkretiserar Agneta Malmgren Fänge.
Den andra kommunen bör likna interventionskommunen. Men den bör ligga långt bort, eftersom man vill undvika kontakter och ömsesidig påverkan.
CASE - Centre for Ageing and Supportive Environments
Agneta Malmgren Fänge tillhör CASE vid Lunds universitet. Detta centrum för åldrande och för stödjande miljöer finansieras av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS). CASE består av forskargrupper från Medicinska fakulteten, Lunds Tekniska Högskola och Samhällsvetenskapliga fakulteten. Till centrets tvärvetenskapliga forskning har knutits en forskarskola.
Verksamheten engagerar såväl seniora forskare som post-docs och doktorander från tre fakulteter. www.med.lu.se/CASE