Stefan Barath försvarade hösten 2011 sitt avhandlingsarbete vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Han har där utsatt unga friska försökspersoner för både ozon och dieselavgaser, var för sig och i sekvens, och sedan studerat vad som händer i deras luftrör och i blodkärl. Vi vet att människor får försämrad astma, KOL och mer kärlkramp och till och med fler hjärtinfarkter när halterna av luftföroreningar ökar, men inte riktigt hur och varför. Vi vet också att barn som växer upp närmare än 500 meter från motorvägar inte utvecklar sina lungor normalt.
– De börjar alltså på lägre nivå från början och ändå bygger vi stora vägar intill bostadskomplex där framför allt barnfamiljer bor, exempelvis Kolbäcksvägen/E4-Mariestrand i Umeå. Lekplatserna ligger där tiotalet meter från vägen. Detta är väl känt sedan länge, och ändå bryr man sig inte om det, säger Stefan Barath.
Det har visat sig att den inflammation i luftrören som ozon orsakar förstärks om man också exponeras för dieselavgaser. Vidare visar sig unga friska försökspersoners blodkärl inte klara av att vidga sig eller kunna lösa proppar lika bra efter dieselavgaser, något man sett tidigare när avgaserna kommit från en motor på tomgång. I Stefan Baraths studie användes en motor som programmerats att gå efter ett stadsprogram med gas och broms. En annan viktig information fick man av att exponera försökspersonerna för ozon och sedan se hur blodkärlen reagerade. Blodkärlen påverkades inte alls, tvärtemot vad man tidigare trott.
Partiklarnas effekt på hälsan
Om ozonet ger en annan typ av påverkan eller bara är skadligt i kombination med partiklar går inte att säga.
– Tillsammans med tidigare studier inom samma område kan man säga att vi vet att det är partiklarna som ger de negativa hälsoeffekterna, konstaterar Stefan Barath som också har också testat en apparat som används i sjukvården för att se om astmapatienters luftvägsinflammation är tillräckligt behandlad, på unga friska försökspersoner efter exponering för ozon eller dieselavgaser.
Man fann en mätbar inflammation efter dieselavgaser men inte efter ozon. Apparaten skulle vara möjlig att använda i forskning för att leta skadliga nivåer på partikulära luftföroreningar. Studien är intressant eftersom den talar för att ozon och dieselavgasers påverkan på luftrören skiljer sig åt, och att man behöver leta mer i mekanismerna bakom detta.
Men hur är det med försökspersonerna, utsätter de sig inte för en hälsorisk här? Nej, det gör de inte, svarar Stefan Barath:
– För det första är de friska utan astma eller andra sjukdomar. Nivåerna är också förhållandevis låga – mycket låga om man jämför med en del andra länder. Skulle det finnas minsta risk för försökspersonerna, skulle den etiska nämnden säga nej. Vad gäller till exempel dieselavgaser, är nivån den samma som vid trottoaren i till exempel Stockholm: 300µg/m3. I London har man mätt upp till 1200 µg/m3 under toppar.