Under snart 200 år har Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien KSLA varit en auktoritet på sitt område. Akademien har en intensiv mötesverksamhet med seminarier, konferenser och workshops för att föra ut kunskap till samhället. Strävan är att allsidigt belysa samspelet mellan natur och människa, med tanke på den stora betydelse som detta samspel har för samhällets utveckling. Motorn i verksamheten är kommittéarbetet. Detta bedrivs i ett tiotal kommittéer som sorterar under tre avdelningar: jord, skog och allmänna.
Miljöforskning träffar Sara von Arnold en solig novemberdag i Uppsala. Hennes dubbla uppdrag som dels forskande professor i skogsträdens cellbiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, dels preses i KSLA gör att hon är van att prioritera. Första frågan blir därför enkel:
Vilka frågor är viktigast att ta upp och hur når kunskapen ut i samhället?
– KSLA har en stor bredd. Många frågor behöver den här typen av bred kunskapsmässig belysning, som KSLA är ganska ensam om att kunna ge. Det finns andra som går mer på djupet. De frågor akademien tar upp är så aktuella att våra seminarier ofta är fullsatta med 80-100 personer. Riksdagsmän, beslutfattare och tjänstemän från regeringskansliet, myndigheter, kommuner samt representanter från näringsliv och organisationer kommer. Vår idé är att de ska få en allsidig uppdatering i de frågor vi behandlar. Vi fungerar också som en arena där personer, vilka kanske annars inte skulle ha träffats, sammanförs.
– En annan viktig funktion för akademien är att vara remissinstans. Vi har enorm kompetens i våra olika kommittéer, som vinnlägger sig om att ge saklig och allsidig belysning av de frågor som behandlas.
– Ett flertal seminarier för inbjudna och de flesta sammankomster för ledamöter sänds dessutom på KSLA:s webbplats.
Kan KSLA påverka EU:s beslut om satsningar på forskning i den areella sektorn?
– KSLA har en forskningspolitisk kommitté, som arbetar för att samla de gröna näringarna i landet i syfte att ta fram ett gemensamt inspel i EU:s nästa ramprogram. Flera av våra kommittéer besöker olika EU-organ.
– Och vi kan också konstatera att KSLA:s kommitté för skogsteknik och logistik spelade en viktig roll då den europeiska skogssektorn utarbetade dokumentet ”European Forestry Technical Platform”, vilket bland annat resulterade i ett par stora EU-projekt.
Hur ser KSLA:s inspel ut till den svenska forskningspropositionen för åren 2013-2016? Vilka prioriteringar gör KSLA?
– Vi har tagit initiativ och bjudit in de gröna näringarna till en diskussion, precis som vi gjorde inför den förra forskningspropositionen 2008. Då fick vi fram ett dokument med de gröna näringarnas bild av vad som var viktigt att ta upp i proppen. Det hade betydelse då och kommer säkert att få genomslag den här gången också.
– Vi har samlat vår huvudprioritering i dokumentet En biobaserad ekonomi för bärkraftig samhällsutveckling. Fyra områden lyfts fram: Klimatförändringar - anpassningar och motåtgärder, en biobaserad ekonomi, livsmedelsförsörjning och -säkerhet samt människors och djurs hälsa. Att utveckla ett samhälle som i hög grad baseras på förnybara biologiska resurser, en biobaserad ekonomi, är angeläget för att bidra till råvaruförsörjningen och för att motverka klimatförändringar. Huvuduppgiften för den gröna sektorn är att utifrån ekosystemens förutsättningar så effektivt som möjligt producera de varor och tjänster som samhället efterfrågar samt att ta emot bi- och avfallsprodukter på ett sådant sätt att människors välfärd och ekosystemens hållbarhet inte äventyras för framtiden. I dokumentet ges också förslag till förbättringar av innovationssystemet.
Har KSLA möjlighet att genom kunskapsspridning öka takten i den politiska beslutsprocessen? Många gånger kritiseras politikernas handlingskraft då det gäller miljöfrågor exempelvis arbetet med att rädda Östersjön undan övergödningens effekter, minska miljögifter i livsmedel eller motverka klimatförändringar med hjälp av alternativa energilösningar.
– För att lösa vissa problem behövs förmodligen inte mer kunskap. Kunskapen finns för att beslut ska kunna fattas, ändå fattas inte beslutet på grund av politiska hänsyn. KSLA:s sätt att påverka är att hålla diskussionen aktuell med senaste kunskap och att arbeta med underfrågor. Exempelvis har vår Vattenkommitté arbetat intensivt med avloppsreningsfrågor i Ryssland och Polen. Vår Fiskekommitté arbetar med seminarieverksamhet för att belysa fiskebeståndet i Östersjön. Miljökommittén arbetar med frågor som rör möjligheter att minska näringsläckage från jordbruket.
Hur kan KSLA bidra till en levande landsbygd, där småföretag kan leva och utvecklas?
– Vi arbetar med frågor som rör landsbygdsutveckling. Matlandet Sverige blir temat på ett gemensamt seminarium med RIFO (Sällskapet riksdagsledamöter och forskare) i slutet av februari nästa år. På matsidan har vår Matkommitté i flera år arbetat med projektet Den mångkulturella måltiden med avstamp i de fem världsreligionerna i avsikt att öka integrationen för nysvenskar och öka kunskapen om deras matkultur. Den ökade invandringen har lett till att nya livsmedelsprodukter och ny livsmedelframställning efterfrågas. Det gäller att sprida kunskap om denna nya marknad så att företag på landsbygden kan anpassa djurhållning och odlingsprodukter för att möta behoven.
– En annan verksamhet från akademins sida är att öka förståelse mellan olika näringar på landsbygden exempelvis mellan skogsnäringen och rennäringen. Vi ordnade häromåret en studieresa till Sapmi (Sameland) där många politiker från jordbruksutskottet deltog.
I Sverige har vi på vissa punkter strängare krav på livsmedelsproduktionen, uppfödning av grisar, kor och höns än i andra länder. Svenska uppfödare har svårt att få ekonomin att gå ihop, när livsmedel från andra länder kan säljas till ett lägre pris. Kan KSLA på något sätt bidra till en lösning av dessa problem? Hur stort är problemet?
– Det här är verkligen ett problem. Regeringen har låtit göra en översyn av djurskyddslagen och betänkandet har just gått till jordbruksministern. Ordföranden i KSLA:s jordbrukskommitté är professor på SLU och har suttit med i utredningens expertgrupp. KSLA kommer att vara en arena för de diskussioner som väntas med anledning av förslaget till ny lagstiftning.
– Det här är bara ett exempel på hur många av våra ledamöter sitter på höga positioner i samhället. Därmed har de både insyn och möjlighet att påverka. Men vi är noga med att betona att när våra ledamöter arbetar för akademien representerar de bara sig själva och inte någon organisation eller något företag.
– Inom EU flyttas djurskyddsfrågorna fram och därmed kommer förmodligen skillnaden mellan olika länders lagstiftning att minska.
I Sverige är friluftsrörelsen stor. Naturen utgör inte bara produktionstillfällen för skogs- och jordbruk utan är även viktig som rekreation för alla medborgare. Konflikter kan dock uppstå. Allemansrätten har ifrågasatts i vissa sammanhang. Hur har KSLA belyst dessa frågor?
– Allemansrätten har genom åren belysts flera gånger, där det rörliga friluftslivet värnats och där ägarintressena hållits fram i diskussionen om kommersiell verksamhet på ”annans mark”. En översyn av rätten har skett och ett förslag presenterades för några veckor sedan.
– Jag tycker att en viktig fråga är möjligheterna att slå vakt om den tätortsnära skogen. Den är en garant för friluftsliv och rekreation för stadsbor, som annars inte skulle ha möjlighet att besöka en skog särskilt ofta. KSLA har samlat kunskap på detta område i ett dokument, Landskapsestetikens betydelse för den moderna stadsmänniskan, som finns tillgängligt på vår hemsida (ksla.se).
Behovet av skogsprodukter ökar samtidigt som stora skogsarealer ska avsättas för rekreation. Därför behöver skogen växa snabbare och kvaliteten behöver bli allt bättre. Du har under många år forskat om möjligheter att använda biotekniska metoder i förädlingsarbetet. Hur långt har forskningen kommit?
– I förädlingsarbete söker man plantor som har en för ändamålet lämplig genuppsättning. De värdefullaste individerna, genotyperna, används som föräldrar i nästa förädlingscykel. Men det är också meningen att dessa utvalda genotyper ska kunna massförökas, klonas, och användas vid plantering av ny skog. Genom traditionell vegetativ förökning kan ett begränsat antal individer tas fram från samma genotyp. Med en nyare metod, somatisk embryogenes, har det blivit möjligt att i princip klona ett obegränsat antal plantor så kallade SE-plantor av en viss individ. Därigenom kan avkastningen förbättras och vinsten från förädlingsprogrammet kan komma skogsbruket till del betydligt snabbare än vad som för närvarande är möjligt.
– I dag går det att framställa ett stort antal SE-plantor av hög kvalitet från de flesta granfamiljer. Ett intensivt utvecklingsarbete pågår nu i syfte att automatisera de mest tidskrävande stegen för att på så sätt sänka kostnaderna för SE-plantor.
– När det gäller vår svenska tall krävs mer forskning innan vi rutinmässigt kan framställa SE-plantor.
Som en följd av det allt varmare klimatet ökar antalet skadeinsekter i Sverige. Kan träden bli mer motståndskraftiga mot skadeinsekter med hjälp av genteknik?
– Fler skadeinsekter kan komma in i vårt land när klimatet blir varmare. Men de har fiender, som troligen också kommer hit när det blir varmare. Detta kan i vissa fall resultera i att skadeverkningarna trots allt inte ökar.
– Ja, växternas motståndskraft kan förbättras med genteknik. Man kan förstärka uttrycket av växtens egna resistensgener eller föra in mer generella resistensgener som till exempel Bt-gener från en bakterie. Detta är vanligt i länder som USA, Indien och Kina.
– Nu har forskningen kommit så långt att det är möjligt att i naturliga populationer identifiera individer som bär genvarianter, som är värdefulla för en viss egenskap. Man kan sedan med traditionell växtförädling föra över den värdefulla genvarianten till andra individer. Jag är dock inte övertygad om att detta är optimalt. Det kan vara säkrare att bara föra över en gen, som man vet att man vill ha, i stället för att inkludera en okänd del av arvsmassan. Risken finns att den delen kan innehålla egenskaper, som man inte vill ha i förädlingen.
Vilka forskningsfrågor inom den areella sektorn anser du är de viktigaste att satsa på de närmaste tio åren?
– Både grundforskning och tillämpad forskning är viktiga. På tio års sikt hoppas jag att de forskningsfrågor, som vi kommer att arbeta med då inte är ställda än. Jag menar att frågorna, som ställs idag inte får ställas för snävt så att forskare missar att göra nya upptäckter, som i sin tur väcker nya frågor. Det är också viktigt att fånga upp och identifiera vad som kan utvecklas till tillämpningar av de nya upptäckterna.
– Om man ser på behovsmotiverad forskning så är klimat, vatten, energi och mat viktiga områden. Till år 2015 ska andelen hungrande av jordens befolkning ha halverats. Eftersom den i dag odlade arealen inte räcker till har forskningen en stor uppgift att fylla. Vi behöver ökad produktion av mat plus ökat näringsinnehåll. Ett exempel på sådana lösningar är det gyllene riset, som vitaminberikats med A-vitamin ( Se artikel i Miljöforskning 2/2003) för att motverka en vitt utbredd A-vitaminbrist, vilken leder till blindhet hos barn i många utvecklingsländer.
– Djärvhet och nytänkande tror jag blir viktigt för att finna nya effektiva lösningar på världens livsmedelsförsörjning. Samtidigt måste man se till så att ekosystemen inte kollapsar. Exempelvis finns problem med årlig plöjning av odlingsmark. Näringsläckage från jorden uppstår när vi plogar upp den. Det vore förmodligen bättre med fleråriga grödor.
– Det gäller också att kombinera produktionsmålen med miljömålen. Vatten, energi, mat utgör grunden för vår existens. Forskningen bör hjälpa till att få fram nya produkter ur biomassa och samtidigt ska lösningarna värna människors och djurs hälsa.