Miljöforskning Nummer #5-6 december 2008

Det finns över en halv miljon fritidshus i Sverige. Någon exakt siffra är svår att ge eftersom man kan definiera fritidsboende på olika sätt. Definitionen kan utgå från hur huset klassificeras eller var människorna är skrivna. En tredje definition utgår från var man befinner sig under sin lediga tid. I en sådan definition är det hus man befinner sig i under sin lediga tid en ”fritidsbostad”.

Synen på sommar- och fritidsboende har förändrats under de senaste hundra åren. Tidigt uppfattades, i ljuset av industrialisering och urbanisering, sommarbostaden som en länk till livet på landet. Sommarstugan blev ett sätt för många människor att ha kvar en relation till sitt lantliga ursprung på en lugn plats med frisk luft att andas och rent vatten att bada i. Till detta kan läggas de försörjningsmöjligheter som det dubbla boendet gav. Här kunde man odla sina grönsaker och plocka sin potatis alldeles oavsett vad som hände i en osäker omvärld. Under 1970-talet blev det plötsligt fult att ha ett fritidshus. Det förenade resursslöseri (varför två bostäder, när man kunde nöja sig med en) med ojämlikhet (alla hade inte råd med ett fritidshus).

Fritidshuset har i under senare år inte varit föremål för särskilt mycket forskning vilket är märkligt eftersom fritidsboende i enskilt ägda hus är den överlägset största turistkategorin. Sannolikt har mer än 40 procent av den vuxna befolkningen regelbunden tillgång till ett fritidshus. Den säsongsvisa flyttningen innebär stora omfördelningar av resurser mellan människor och mellan geografiska områden.

Stockholms skärgård

Det finns många myter om fritidshuset, en del av dessa hänger ihop med synen på fritidshuset som faktor för lokal och regional utveckling. De undersökningar som refereras till här är gjorda i Stockholms skärgård på öar med många fritidshus och där det finns en permanent bofast befolkning.

En myt är att fritidshusägarna inte handlar varor och tjänster lokalt. Eftersom det är billigare att handla på stormarknader i trafikledsnära områden på väg ut till fritidshuset än i den lokala affären är butiksägaren och de lokala entreprenörerna dömda till undergång.

I praktiken skulle många glesbygdsbutiker inte ha en möjlighet att finnas kvar utan fritidshus och fritidsboende. Eftersom många kan förlänga vistelsen i fritidshuset någon eller några dagar i veckan och sköta en del av arbetet via e-post och andra tekniska hjälpmedel men behöver mat och dryck (som ännu inte kan skickas i bredband) behövs också dagligvarubutiker och restauranter. Vidare har entreprenörerna, särskilt i perifera lägen, en konkurrensfördel framför utsocknes arbetskraft. Alla som anlitat hantverkare vet att kunden får lov att betala transporterna till och från arbetsstället (t ex fritidshuset). I det sammanhanget kan ett isolerat läge och stora avstånd mellan fritidshusen och permanentbostäderna gynna lokala entreprenörer.

Myt om prisernas betydelse

En annan spridd föreställning hänger ihop med den ökade efterfrågan på fritidshus som gör att prisutvecklingen skenar iväg. Höga priser har fört med sig höga taxeringsvärden som i sin tur inneburit höga fastighetsskatter vilket har gjort det svårt för den permanent bofasta befolkningen att bo kvar i den urbaniserade attraktiva landsbygden, exempelvis i kust och skärgårdsområden på väst och ostkusten. Det har också gjort att många har svårigheter att flytta in i ett sådant område. Man klarar helt enkelt inte av att betala så mycket för boendet.

I själva verket är det så att människor sällan flyttar från skärgården på grund av höga boendekostnader, i alla fall är detta inte ett huvudskäl. Man flyttar för att man vill uppleva andra miljöer eller så flyttar man för att byta arbete eller utbilda sig. ”Undanträngningshypotesen” åskådliggör en syn på skärgårdsbon som passiv och som ett offer för omständigheterna som han/hon själv inte rår över. Det är en myt som många skärgårdsbor och skärgårdspolitiker blåst liv i under lång tid vilket gjort att skärgården blivit beroende av alla tänkbara stöd, en del säkert behövliga men flera överflödiga, som hindrat nödvändigt nytänkande.

Miljöfrågor har också funnits med på agendan. Forskningsfrågor inom det fältet har varit den energiförbrukning som fritidsboende åsamkar samhället, dels för transporterna till och från huset, dels för uppvärmningen av fritidshuset. Fritidshusen har också setts som förfulande inslag i en traditionsrik kultur- och naturmiljö.

Månar natur och kultur

Det är dags att slå hål också på den myten. Fritidsbebyggelsen har i praktiken varit en garant för att behålla av ett öppet och omväxlande landskap med en stor artrikedom. Många fritidshusägare är mer måna om natur- och kulturmiljön än de som bor i skärgården året om. Det finns naturligtvis avarter med hög miljöbelastning och till dessa kan man räkna fritidshus i strandnära områden, särskilt runt storstäderna, där trycket på stränderna är stort.

De öar där många fritidshus byggdes under kort tid visade sällan positiva effekter på de lokala ekonomierna. Därtill var händelseförloppet alldeles för genomgripande. I en del fall kunde exploateringen av stora tomtområden ha en närmast förskräckande effekt. Skärgårdsborna var knappast rustade för att möta en så snabb förändring från att ha varit verksamma i ett småskaligt fångst- och jordbrukssamhälle till att försörja sig som serviceproducenter. Spåren av fritidsbebyggelsen kunde på några öar närmast liknas vid massturismens påverkan på öar i Karibien. Men tiden läker de flesta sår och skärgårdssamhällena har på ett uppseendeväckande bra sätt klarat den omställningen.

Fritid eller arbetstid det är frågan

Intressant är att se på vilket sätt fritidsboendet i framtiden kommer att integreras i en social landsbygdsekonomi. Detta skall ses mot bakgrund av att tiden inte längre låter sig så lätt kategoriseras i fritid och arbetstid och heller följaktligen inte boendet i fritidsboende och permanentboende. Många av oss blir alltmer rörliga i tid och rum vilket får dramatiska konsekvenser för hur och var vi spenderar våra utgifter och hur och var vi kostar och vem vi umgås med både för nöjes skull och för vår försörjning.

Sedan i somras pågår ett projekt som har som målsättning att fylla några av dessa kunskapsluckor. Projektets syfte är att analysera de relationer som fritidsboende har till sitt fritidshus och den omgivande landsbygden. Projektledare är Dieter Müller vid Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet. Projektet, som finansieras av Formas och löper över tre år, genomförs i samarbete med undertecknad som är verksam på kulturgeografen i Stockholm.

• Tipsa en vän
• Gilla
• Pusha Delicious Digg

Nummer

Konferenser