Det svenska landskapet domineras i stor utsträckning av skog och vi svenskar är också kända för vår nära relation till skogen. Trots det har skogen och dess nyttjande sällan uppmärksammats när landsbygdens utveckling diskuteras. Inte heller det faktum att det finns en kvarts miljon skogsfastigheter med 350 000 skogsägare, som bedriver näringsverksamhet, har gett bruket av skog en position som landsbygdsnäring och en central resurs för landsbygdsföretagandet.
Skogsbruk på distans
En viktig förklaring är att skogsbruket, även det småskaliga familjeskogsbruket, sedan länge inordnas i industriskogsbrukets logik och logistik. Idag sker mer än 80 procent av all avverkning med storskaliga metoder. Även om en stor del av skogsvårdsarbete sköts av skogsägarna själva är beroendet av storskogsbrukets teknik och infrastruktur stort. Tack vare det serviceutbud som olika skogsbolag, skogsägarföreningar och Skogsstyrelsen erbjuder är det också relativt enkelt att sköta sin skog genom andra och på distans.
Skogsägarna, såväl som skogsbrukets organisationer, har med andra ord anpassat sig till samhällsutvecklingen (läs urbanisering och mekanisering). Man kan säga att det bland såväl skogsägarna, som industriskogsbruket skett en ömsesidig anpassning till samhällsutvecklingen (läs urbanisering, professionalisering, rationalisering) och där även skattesystemet utformats för att gynna virkesbruket. Alltså utgör en skogsfastighet i normalfallet inte längre basen för ägarhushållets arbete och inkomster utan har reducerats till ett inkomsttillskott från passiv näringsverksamhet.
Mot den bakgrunden finns det också de som menar att familjeskogsbruket inte längre har någon nämnvärd betydelse för landsbygden och den lokala ekonomin.
Potential för familjeskogsbruk
Å andra sidan, med insikt om att de regelverk och strukturer som omgärdar familjeskogsbruket är föränderliga och påverkas av samhällets förväntningar, blir det också fruktbart att fundera över den potential som familjeskogsbruket utgör. I takt med att skogens roll som virkesproducent minskat relativt sett andra funktioner och intressen såsom rekreation, biodiversitet, kolsänka med mera, öppnas nya möjligheter för småskalig arbetsintensiv produktion av varor och tjänster. Samtidigt behövs en omvärdering i synen på vilka möjligheter till inkomstgivande kommersiella verksamheter som kan skapas med en skogsfastighet. Det vi måste fråga oss idag är snarast vem eller vilka, som vill vara aktörer och entreprenörer på en sådan småskalig marknad? Hur kan de skogsägande kvinnorna - inte bara männen - se affärsmöjligheter i bruket av skogen? Och vilka åtgärder behövs för att åstadkomma ett lönsamt utbyte av varor och tjänster där samhällsnytta och egennytta kan förenas?
Nytt forskningsprojekt
Detta är också utgångspunkten för ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt (Formas-finansierat), som snart startar på skogsfakulteten vid SLU i Umeå. Projektet kommer att undersöka de biologiska och institutionella hinder och möjligheter i olika typer av näringsverksamhet baserade på mindre skogsfastigheter inom familjeskogsbruket, samt deras betydelse för den lokala ekonomin.
Traditionellt virkesbruk kommer att jämföras med produktion av nya varor och tjänster som jakt, fiske och grön rehabilitering. Interaktionen inom och mellan de sociala praktiker som skapas och struktureras av formella och informella institutioner kommer att undersökas för varje typ av verksamhet. Genussystemet, som idag är högst påtagligt inom det traditionella virkesbruket antas vara mindre tydligt eller transformerat inom de "nya" verksamheterna. Dessa aktiviteter antas dock vara utsatta för andra typer av hinder i lokalsamhällen, där plats och identitet fortfarande präglas av virkesbruket. Betydelsen för den lokala ekonomin undersöks i relation till kommunen som administrativ enhet, medan betydelsen av och för det enskilda företaget ses i relation till plats och identitet.
I projektet samverkar samhällsvetare skogshushållare, vegetations- och viltekologer kring en rad frågeställningar.
Olika typer av näringar
Vilket intresse finns inom familjeskogsbruket att utveckla olika typer av näringsverksamhet med skogsfastigheten som bas? En bas som för det typiska skogsägarhushållet består av ett skogsinnehav på ca 50 ha produktiv skogsmark, 10 ha impediment och 3 ha vatten. Vidare utgör den en produktionsenhet med en genomsnittlig virkesförsäljning på i runda tal 50 000 kr/år och ett kapital (i skogen) på i storleksordningen 1 miljon kronor. I många fall finns även ekonomibyggnader och maskinell utrustning med låg utnyttjandegrad.
Jakt, fiske och grön rehabilitering
Vilka är de ekologiska möjligheterna och begränsningarna i form av vilt, fisk och rekreativa miljöer och hur kan dessa kommersialiseras inom ramen för en småskalig jaktturism, grön rehabilitering? I fråga om virkesproduktion finns redan väl utvecklade produktionsmodeller liksom kunskap om hur värden skapas och når en etablerad marknad, men för alternativ produktion av varor och tjänster är kunskapen bristfällig och ”verktygen” outvecklade.
Socialt rum
Vid valet av produktionsnivå och inriktning - vad betyder skogsägarens egen identitet och känsla för ägandet och platsen? Vad betyder den rådande genusordningen och finns det även en urban-rural dimension som kopplar till vilken typ av produktion som väljs? För ägarhushållet representerar fastigheten en lång rad andra värden än virkes- och markvärden.
Andra värden i form av nyttigheter, som ägarhushållet självt kan konsumera, brännved, jakt och fiske, bär och svamp boende, rekreation, möjligheten att hålla kontakt med släkt, vänner och uppväxtmiljö och möjligheten att upprätthålla en brukartradition, är för många viktigare än skogsinkomsterna. Tidigare forskning visar också att kvinnor värdesätter samtliga dessa nyttigheter minst lika mycket eller mer än männen. Uppenbarligen är det så att fastigheten utgör ett fysisk och socialt rum som ger möjligheter att skapa/upprätthålla en önskvärd livsstil eller livsform. Man kan alltså betrakta skogsfastigheten som en reell och mental bas för att återskapa ett självständighetsideal eventuellt som egenföretagare och en arena där identitet skapas i relation till lokalsamhället och till skogsbruket. Sammantaget utgör det en arena eller fält där genus (åter)skapas som ett resultat av arbetsfördelning och arvspositioner, liksom av det regelverk som samhället satt upp för egendomsrätt, egendomsöverföring och beskattning. Man kan likna fältet vid en spindelväv som bildar en komplicerad och sammansatt struktur, vilken uppvisar både en påfallande motståndskraft men också en god anpassningsförmåga (se figur 1).
Figur 1. En tankefigur för det fält som utgör familjeskogsbruket. Mark är den huvudsakliga resursen (navet) runt vilken arbete och det vardagliga livet är organiserat. Med denna följer äganderätt, vilken ger barnen – som resultat av äktenskap – rätten till arv. Arbete måste investeras för att avkastning ska genereras från investerat kapital eller för att öka fastighetens värde. Beskattning läggs på denna värdeökning. Genus har betydelse för hur arbete (självverksamhet) fördelas, på arvsposition och på äktenskapsmönster. Samtliga faktorer är knutna till navet och de institutioner eller begrepp som spänner ut de töjbara men starka trådar av tradition ger fältet dess sammantagna utformning.
Global och lokal påverkan
Vilken roll spelar övergripande strukturella förändringar som globalisering av varor, tjänster, arbetskraft, kunskap, policys och värderingar för besluten om produktionsinriktning på fastighetsnivå? Vad innebär det i form av möjligheter och risker? Och sist men inte minst, Hur påverkas lokalsamhället, ekonomiskt, socialt och kulturellt, av den typ av produktionsinriktning som väljs?
Generellt sett kan man anta att med en mer diversifierad produktion (än enbart virke) minskar sårbarheten i ett företag. Samtidigt vet vi att små företag i hög grad är beroende av lokala nätverk och socialt kapital. Att utveckla nya verksamheter, som innebär en kommersialisering av sådant som traditionellt (och lokalt) uppfattas som fria nyttigheter, kan visserligen skapa ny arbetstillfällen men samtidigt innebära inskränkningar i det som lokalbefolkningen ser som självklara ingredienser i det goda livet på landet.
Författare
:
Gun Lidestav
är docent i skogshushållning och ledare för kompetensområdet Skogliga landsbygdsstudier vid Fakulteten för skogsvetenskap, SLU, Umeå
Litteratur:
Lidestav, G. & Nordfjell, T. 2005. A Conceptual Model for understanding Social Practices in Family Forestry. Small-scale Forest Economics Management and Policy, 4:391 - 408.
Holmgren, L., Lidestav, G. & Nyquist, S. 2005. Taxation and Investment Implications of Non-industrial Private Forestry within a Boreal Swedish Municipality. Small-scale Forest Economics Management and Policy, 4:35-51.
Thellbro, C. & Lidestav, G. 2008. Commercial activities in a local natural resource dependency perspective. Faculty of Forestry, Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå. 19 p. Studia forestalia Suecica, ISSN 0039- 3150 ; 216 ISBN: 978-91-85911-53-0
Lidestav, G. 2008. Manlig normer – en hämsko för landsbygden? I Skall hela Sverige leva? Formas Fokuserar s 263–274.