Miljöforskning Nummer #5-6 december 2008

Att disponera flera boenden är på inget vis ett nytt fenomen. Långväga arbetspendling kräver övernattningslägenheter inte minst i landets storstadsområden och även fritidsboende har en historia som går tillbaks till slutet av 1800-talet. Under slutet av 1900-talet har dock stora samhällsförändringar förorsakat ett förnyat intresse för just fritidsboende på landsbygden. Sjunkande befolkningstal i de flesta landsbygdskommuner har skapat ett stort utbud av fastigheter som kan användas som fritidshus. Landets ökande antal pensionärer kan utnyttja dessa fritidsboende i hög utsträckning inte minst eftersom deras hälsa och ekonomi i allt fler fall tillåter det. Övergången till ett servicesamhälle betyder också att hushåll i arbetsför ålder i ökad grad har möjlighet att ta med sig arbete till fritidshus eller disponera sin tid så att fritidsboendet kan användas oftare. Tekniska innovationer såsom internet och mobiltelefoni har dessutom inneburit att kontakten med arbetskamrater, vänner och familj kan upprätthållas trots att man är i fritidshuset. Men även den europeiska integrationen och i synnerhet Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har underlättat för utländska medborgare att förvärva fritidsfastigheter i Sverige, och givetvis också för svenskar att köpa fritidshus i Spanien eller Thailand.

Mer fast än fast bostad

Den norske geografen Björn Kaltenborn hävdar dock också att globalisering och näringslivets internationalisering i sig är viktiga skäl för att förklara det förnyade intresset för landsbygdens fritidshus. Han menar att fritidshus är viktiga motpoler till det snabbt föränderliga arbetslivet i städerna. Livet i stugan gör det möjligt att uppleva lugnet och ägna sig åt kreativt arbete som inte kännetecknas av arbetsdelning och stress. Globaliseringen hävdas också ibland ha ökat intresset för det lokala och platsspecifika. I synnerhet i de fall där fritidshus utgör länkar till barndomsmiljöer eller familjens rötter kan deras roll vara betydligt större. I många fall har fritidshus ärvts av föräldragenerationen och de fungerar som mötesplatser för familjen. Många fritidshusägare uppger också att de vill att deras barn ta över fritidshuset efter dem. Kaltenborn undrar därför om inte fritidshus egentligen är våra permanenta hem eftersom de i motsats till de så kallade ”permanenta” bostäderna sällan byts under livet.

310 000 fritidshus ligger inte i samma kommun som deras ägare är mantalsskrivna i. I synnerhet kommunerna runt storstadsområden har ett omfattande inflöde av fritidshusägare men även många fjällkommuner har betydande mängder fritidshusägare som ibland uppgår till 20 procent av den fastboende befolkningen.

Kamp om landskapet?

Föredelningen av fritidshus är inte jämt över hela landet och därför skiljer sig också fritidsboendets effekter på lokalsamhällena mellan olika regioner. Fritidshus är huvudsakligen koncentrerade i attraktiva omland av storstadsregionerna. Skärgården utanför Stockholm och vid Västkusten är goda exempel för detta. Här konkurrerar fritidsboende med fastboende om attraktiva lägen.

I forskningsprojektet ”Kampen om attraktiva landskap” har vi visat att detta dock i alla fall i Stockholms skärgård inte har lett till en undanträngning av fastboende. Istället har fritidboende minskat även på de mest avlägsna öarna. Vi menar därför att fritidsboende snarare utnyttjar fastigheter som inte efterfrågas av fastboende. En landsbygd utan fritidsboende skulle därför inte vara befolkat av flera fastboende utan istället skulle fler hus stor tomma året runt.

Glesbygdsverkets krav på boendeplikt känns därför avlägset. Människor lämnar landsbygden för att utbilda sig, flytta ihop med en partner eller för att få ett bättre jobb. En boendeplikt skulle inte förändra detta. Den skulle dock göra det betydligt svårare för människor att etablera sig i städerna eftersom de inte som idag skulle kunna tjäna pengar på att sälja sina fastigheter.

Eller ointresse!

Detta kan ses i mindre attraktiva landsbygdsområden utanför kust- och fjällområden. I motsats till skärgårdsområden är fritidshusen här förre detta permanentbostäder som har omvandlats till fritidsboende på grund av efterfrågan på permanentbostäder är för liten. Stora delar av Norrlands inland faller i denna kategori. Här används många fritidshus praktiskt taget inget alls och deras ekonomiska värde är nästan obefintligt. Detta drabbar också fastboende som vill flytta därifrån. Deras hus kan ibland inte säljas och i motsats till hushåll i attraktiva storstadsomland blir ingen miljonär på en spekulativ efterfråga på fritidshus.

Underlag för service

En speciell situation finns i semesterområden som Sälen, Åre eller Öland, där det ibland finns fler fritidshus än permanentbostäder. Här används fritidshus ofta inte bara av ägarna själva utan istället hyrs fritidshusen ut och utgör på så vis ett viktigt bidrag till resmålens övernattningskapacitet.

Även om fritidshus förorsakar kostnader för de mottagande kommunerna eftersom fritidshusägare utnyttjar regelbundet det kommunala vägnätet och andra kommunalfinansierade verksamheter, förorsakar fritidsboende också en rad positiva effekter. Fritidshusägare efterfrågar samma varor som lokalbefolkningen och på så vis bidrar de till att bibehålla serviceutbudet på landsbygden. Exempel från Stockholms skärgård visar också att fastboende kan försörja sig genom att tillhandahålla tjänster till fritidshusägarna. Bara investeringar i fritidsfastigheterna svarar för ungefär 10 procent av all turismkonsumtion i Sverige.

Rösträtt för fritidsbon?

Mot denna bakgrund kan det anses vara märkligt att fritidsboende inte uppmärksammas mer i dagens samhällsdebatt. Det saknas grundläggande information om hur fritidshus används. I många kommuner är man också omedveten om hur många fritidsboende det finns där och vad dessa tycker om boendet i kommunen. Fritidshusägare är en ”osynlig” befolkning.

Införandet av en kommunal fastighetsavgift bör dock innebära att fritidsboende tas på allvar. Vilken möjlighet ges till exempel till fritidshusägare att delta i den lokala planeringen? I Finland där man har insett att fritidshus används allt mer intensivt i synnerhet av pensionerade hushåll, talas det idag om ”fritidshusdemokrati”, vilket bland annat innebär att man överväger att ge fritidsboende en lokal rösträtt.

Hur situationen ser ut i Sverige är oklart men i ett nytt forskningsprojekt som genomförs i ett samarbete mellan Kulturgeografiska institutionerna i Umeå och Stockholm kommer att kartlägga fritidshusägarnas relation till sina fritidshus och den omgivande landsbygden.

• Tipsa en vän
• Gilla
• Pusha Delicious Digg

Nummer

Konferenser