Nästintill hälften av Sveriges yta används för renbete. Det är därför inte ovanligt att det uppstår konflikter mellan olika användare av samma mark. Det gäller främst mellan rennäring och skogsbruk, men ibland kan rennäringens intressen komma på kollisionskurs även med gruvdrift, energiutvinning och turism. Att det uppstår konflikter beror till en del på att det finns olika parallella rättigheter som ägande-, renskötsel- och allemansrätt – som delvis, men inte fullt ut – reglerar hur markerna används i norra Sverige. Markerna ägs av staten, stora och små bolag, allmänningar och samfälligheter samt enskilda privata ägare. På samma marker – oavsett ägandeform, har också samebyar rätt att beta sina renar. Detta gäller året runt ovan odlingsgränsen, och från den 1 oktober till 1 maj nedan odlingsgräsen.
Bjuds med armbågen
Som ett första steg att minska konflikterna mellan skogsbruk och rennäring infördes via skogsvårdslagen samrådsplikt mellan skogsoch rennäring i samband med planerade skogsbruksåtgärder ovan odlingsgränsen. Samråden utvidgades senare på frivillig grund genom miljöcertifiering att gälla även de delar inom vinterbetesområdet som ägs av de stora skogsbolagen.
Forskningen om hur samråden mellan rennäring och skogsbruk fungerar visar emellertid ett utbrett missnöje bland renägarna. Det beror bland annat på att parterna inte är överens om samrådens nuvarande syfte. Samebyarna har begränsade möjligheter att påverka skogsbolagens brukande av marken, på grund av att rennäringen bjuds in till samråd alltför sent för att kunna påverka skogsbrukets planeringsprocess. Samråden får därmed karaktären av informationsmöten om redan planerade åtgärder och inte ett samråd om hur markerna kan användas på bästa sätt för att gynna båda parter.
Landskapsperspektiv
År 2003 startade ett forskningsprojekt i syfte att identifiera vilka åtgärder som krävs för att förbättra samråden. Den misstro som under lång tid präglat samverkan mellan parterna, kunde med hjälp av så kallat kollaborativt lärande eller lärande i samverkan kring olika framtidsscenarior på ett effektivt sätt vändas till en konstruktiv dialog.
Under forskningsprojektet förmådde parterna enas om sex punkter för att fortsätta och förbättra dialogen mellan parterna. Dels måste man finna en gemensam definition av syftet med samråden. Dels måste man samråda med utgångspunkt från ett landskapsperspektiv. Dessutom krävs ett förbättrat underlag vid samråd, som bland annat klargör de ekonomiska aspekterna. Det behövs även mer kunskap om näringars olika resursbehov, och man behöver utveckla mekanismer för att lösa konflikter.
Renbruksplaner i RenGIS
För att till exempel kunna lösa konflikter med utgångspunkt från landskapsperspektiv, har det visat sig vara nödvändigt att utarbeta renbruksplaner. Dessa utvecklas med hjälp av kartor och bilder, baserade på fjärranalys och modern GIS-teknik. Renbruksplanerna kan förbättra kommunikationen mellan parterna och på så sätt öka förutsättningarna att lösa komplicerade rumsliga frågor.
Upprättandet av en Renbruksplan består av flera viktiga delmoment. I ett första skede utbildas de involverade renskötarna i geografiska informationssystem, GIS, samt satellitbildstolkning och fältmetodik. Därefter identifieras och indelas samebyns viktigaste betesområden. Detta arbete utförs av den renskötare som har störst lokal kunskap om varje specifikt område för varje årstid. Indelningen av betesland utförs i ett specialutvecklat och skräddarsytt ”RenGIS” genom skärmdigitalisering med den aktuella satellitbilden som bakgrund. Arbetet kompletteras med fältkontroller av de indelade markerna. Information för varje lokalt område fogas samman i RenGIS för att täcka alla årstider och hela samebyn. Arbetet tar cirka två år, och under den tiden kompletteras indelningen i betesland med all annan tillgänglig digital information som till exempel vegetationskarteringar.
Pedagogiskt verktyg
Som ett stöd till det här arbetet har SLU tillsammans med Vilhelmina Norra sameby sedan 2006 utvecklat och introducerat användandet av GPS-halsband på renar i syfte att positionera renar över tid. Att kunna visa var renarna befinner sig och vilka beten renen föredrar har utvecklats till ett viktigt pedagogiskt kommunikationsverktyg vid samråd. Genom en GSMmodul som skickar renens positioner i realtid via mobilnätet till en dataserver kan renskötare dessutom varje morgon få en webbaserad överblick av renarnas nattliga förflyttningar som stöd för det dagliga arbetet.
Berörda skogsbolag har numera den färdiga Renbruksplanen som ett skikt i bolagets GIS när de planerar avverkning av skog. Numera kan också samråden förberedas genom att skogsbolagen skickar avverkningsförslag som GIS-skikt via e-post till samebyn. Avverkningsförslagen läggs in i RenGIS och bildar underlag för samråden i kartform med information från Renbruksplanens beteslandsindelning, renars GPS positioner och annan relevant geografisk information.
52 samebyar
Förfarandet vid samråd har börjat tas i bruk i Vilhelmina Norra och Malå samebyar där de första Renbruksplanerna började tas fram 2 000. Ytterligare 14 av landets 52 samebyar arbetar just nu med att utveckla Renbruksplaner. Mer än 100 renskötare har genomgått utbildningar, och årstidvisa karteringar av samebyarnas betesmarker pågår på mer än 12 miljoner hektar av renskötselområdet. Renskötseln som fortfarande baseras på gamla traditioner har vid flera tillfällen genomgått ”plötsliga” moderniseringar som till exempel införandet av snöskotrar och helikoptrar på 70-talet. Många av dessa ”tekniksprång” har främst gynnat de renskötande männen medan kvinnans roll reducerats till stöd åt ”fältpersonalen”. Till dessa plötsliga tekniksprång kan nu också introduktionen av modern IT teknik läggas. Med fler renskötande kvinnor framför datorerna, sitter de inne med likvärdig information om och överblick var renarna är och kan därmed också delta i renskötseln på mer likvärdiga villkor. Allt oftare deltar även kvinnor i samråden med andra näringar där förmågan att kommunicera digitalt blivit alltmer viktigt.
Trots att användningen av de nya verktygen just har påbörjats, har de redan visat sig vara utmärkta pedagogiska kommunikationsverktyg för mer kunskapsbaserade samråd främst mellan rennäring och skogsbruk. Arbetet med att utveckla renbruksplaner och därmed även att förbättra samråden mellan rennäring och skogsbruk kan ses som ett exempel på hur ett tätt samarbete mellan forskning och näringar leder till praktiska och efterfrågade tillämpningar.
Fakta
Kartan visar renskötselåret i Vilhelmina Norra sameby. Väster om odlingsgränsen ligger samebyns åretruntmarker där renarna framförallt vistas under barmarksperioden. Här krävs samråd mellan skogs och rennäring enligt Skogsvårdslagen. Under vintern vistas renarna öster om odlingsgränsen där marklav utgör huvudfödan. Detta anses som den mest kritiska betessäsongen för renen. Samråden förkommer på frivillig grund som en del i skogsbolagens miljöcertifiering.
(Det finns 10 827 personer med efternamnet Sandström – det är bara en slump att författarna har samma efternamn – de är varken gifta eller släkt med varandra).
Författare
:
Per Sandström
är viltekolog och jobbar på Institutionen för skoglig resurshushållning på SLU i Umeå med frågor inom området rennäring/skogsbruk
Camilla Sandström
är docent i statsvetenskap vid Umeå Universitet