När vi talar om skillnader mellan män och kvinnor, om jämställdhet och genusrelationer, handlar det inte bara om könstillhörighet. Ett lika viktigt attribut är den rumsliga tillhörigheten, eller hur människor tenderar att förknippa inte bara kön, utan också geografisk tillhörighet, med särskilda egenskaper. Det spelar helt enkelt roll var du bor eller var du kommer ifrån.
När maskulinitetsforskningen etablerades och intog en del av sin nuvarande form, uttryckte forskaren Robert Connell relationen mellan identitet och kön som att det inte bara finns en maskulinitet. Det är till exempel skillnad mellan svarta och vita, på så sätt att en svart man inte bara ska förhålla sig till kvinnor, utan också till andra män, närmare bestämt ”vita män”. Med ett geografiskt perspektiv blir det också viktigt att poängtera den rumsliga tillhörighetens betydelse för att definiera identiteter, i det här fallet uttryckta som maskuliniteter och femininiteter. Kvinnor och män i rurala miljöer ska inte bara förhålla sig till varandra och dialektiken man – kvinna. De ska också förhålla sig till sina urbana motsvarigheter, kvinnor och män i städer. Landsbygdens män har på senare tid varit ett populärt tema inom olika kulturyttringar som filmer och realityserier.
TV som isärhållande kraft
Realityserier som bidragit till att underbygga isärhållandet av stad och land är ”Frufritt” (SVT), ”Allt för byn” (TV3) och ”Bonde söker fru” (TV4). När det gäller ”Bonde söker fru” kan man skilja mellan programmet i sig, som i och för sig spelar på mötet mellan i första hand kvinnor, och en för dem i många fall okänd miljö men som inte ifrågasätter bondens levnadssätt. Här är bonden i sin ”rätta miljö”. Om man däremot tar del av all den uppmärksamhet som ”bönderna” får utanför programmet växer en annan bild fram. När ”bonden” är på Stureplan eller deltar i Let´s Dance blir han - för det är oftast en han – ständigt ifrågasatt och ibland till och med hånad. Då har han klivit utanför sin givna ram och betraktas som avvikande.
”Frufritt” handlar om åtta samiska mäns vardagsliv när deras fruar skickats på en resa till Kenya. Här får vi följa männen i deras kamp mot tvätt, städning och matlagning, och budskapet är att de har svårt att klara sig själva och att de börjar förstå hur mycket kvinnornas arbete betyder. Under seriens gång lär de sig mer och mer om hushållsarbete, och barnen börjar acceptera pappornas matlagning.
Allt för byn?
I TV3s serie ”Allt för byn” vill kanalen göra en punktinsats för glesbygden genom att låta en manlig skådespelare sätta upp en show med tio män från bygden. Dessa män uppmanas i ett av programmen att framföra ett musikstycke med sina skotrar. Skådespelaren går till den lokala ICA-butiken och ber dem lagra en getost åt honom som han ska avnjuta med ett gott vin. Här behöver man inte bedöma eller värdera skoterns inträde på scenen eller skådespelarens intresse för ost. Poängen är att programmet fördjupar klyftan mellan den urbana och de rurala männen, det skapar och förstärker ett avstånd vad gäller identitet och praktik.
Behöver vi då bry oss om vad som visas, och förstår inte människor att det mera handlar om att få höga tittarsiffror än om att skildra en verklighet?
Jo, det behöver vi. De bilder som skapas i medierna får stor genomslagskraft. De bidrar till att befästa fördomar men bygger snarare på en producents eller programledares idé eller redan existerande fördomar än på det verkliga förhållandet. Isärhållandet och klyftan blir en del av själva meningsskapandet i programmen.
Det urbana som norm
Ojämställdhet finner vi både i stad och på landsbygden, men den kan ta sig olika uttryck beroende på var vi befinner oss. Att ta för givet att det är landsbygden som är ojämställd och behöver alla insatser, bidrar inte till en positiv utveckling för jämställdheten. I stället skapar det ett avstånd som i praktiken inte är så stort.
Många landsbygdsforskare framhåller i dag länkarna mellan stad och land, likheten i levnadsvillkor samt att vi måste tala om landsbygder i plural. Genusrelationer är under ständig förändring. Tidigare studier visar på parallella traditionella och innovativa praktiker i glesbygd och mindre samhällen.
Genom att sätta fokus på processer och relationer som skapar och upprätthåller konstruktioner av olika maskuliniteter och femininiteter är det dels möjligt att identifiera geografiska variationer, men också att identifiera skillnader i status och hegemoniska anspråk. Utifrån de ovan nämnda realityserierna är det möjligt att urskilja vad som räknas som avvikande respektive normgivande. I alla fall i medierna.
Manligt och kvinnligt på landet
Maskuliniteter och femininiteter är begrepp som hjälper till att förklara på vilket sätt män och kvinnor lever och praktiserar sina liv inom olika former av genusrelationer. Betoningen på den geografiska tillhörighetens betydelse för hur vi uppfattar kön studeras i forskningsprojektet ”Genus och ruralt vardagsliv - konstruktion av en genderiserad ruralitet”. Forskare i projektet är professor Gunnel Forsberg, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet och FD Susanne Stenbacka, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.
Författare
:
Susanne Stenbacka
är fil. dr i kulturgeografi och arbetar som lektor och forskare vid Uppsala universitet
Litteratur:
Berg, L.D. & Longhurst, R. (2003) Placing Masculinities and Geography. Gender, Place and Culture, 4, 351-360 Connell, R.W. (2005) Masculinities. Second edition. University of California Press.
Stenbacka, Susanne (2008) Rural identities in transition: male unemployment and everyday practice in the North of Sweden. I: Asztalos Morell, Ildiko & Bock, Bettina, B. Gender regimes, citizen participation and rural restructuring. Research in Rural Sociology and Development, Volume 13. Elsevier. pp 83-111
Forsberg, G., 2008, På gränsen till genusbrott. I: Berger, S. (red.) /Regional utveckling – om produktion, livskvalitet och inflytande./Karlstad: Karlstad University Press.