”Så skyddas skogens kulturarv - ett interaktivt beslutstöd”
Sverker Johansson (projektledare)
Resultatsammanfattning från Uppsala Science Park, www.kunskapdirekt.se/kulturarv.
E-post: sverker.johansson@skogforsk.se
Lönsamt skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd och en skogsnäring med konkurrenskraft. Samtidigt får inte skogsbruket motarbeta andra intressen. Fornlämningar och andra kulturlämningar löper ibland risk att skadas vid avverkning och markberedning. Uppfattningarna om skadornas omfattning är motstridiga. I olika inventeringar gjorda av Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har andelen skadade fornlämningar och kulturmiljöer efter skogsbruk varierat mellan 20 och 80% under 2000-talet.
En förutsättning för att skogsbruket ska kunna ta hänsyn till kulturlämningar är att de är kända, antingen genom kartmaterial eller genom att de historiska spåren är kända. Det handlar inte bara om att undvika kulturlämningarna. Lika ofta krävs en aktiv skötsel. Gamla torpgrunder eller körvägar måste röjas för att inte spåren ska försvinna.
Genom projektet har det nya webbaserade rådgivningsverktyget ”Skogens kulturarv” tagits fram. Verktyget ingår i Skogforsks kunskapsportal Kunskap Direkt och vänder sig i första hand till skogsägare, deras rådgivare och de entreprenörer som ska utföra arbetet i skogen. Informationen är också till nytta för myndigheter och allmänhet, då den sätter in fornminnen och kulturlämningar i ett skogligt sammanhang.
Innehållet har uppdaterats och kompletterats med bild och text och filmsekvenser. I webbverktyget finns information om bakgrunden till varför det är viktigt att bevara kulturmiljöer, vad lagen säger, kulturspår i olika landskap, råd om skogsskötsel och praktiska exempel på olika åtgärder. Alla sidor kan även skrivas ut direkt eller överföras till pdf-filer för användning i kursmaterial eller som hjälpmedel i fält.
”Skötsel av tallbestånd infekterade av Gremminella abienta”
Andreas Bernhold (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Skogens ekologi och skötsel, SLU.
E-post: Andreas.Bernhold@ssko.slu.se
Parasitsvamp hot mot svensk tall.
Parasitsvampen Gremminella abienta (GA) är en av de allvarligaste skadegörarna på tall i Sverige. Svampen infekterar och dödar trädens unga skott och knoppar, vilket kan leda till mortalitet eller nedsatt vitalitet och sekundära insektsangrepp. År 2001 utbröt den hittills allvarligaste GAepidenim i Sverige och på tre år skadades nästan 500 000 ha medelålders tallskog. Skogsbrukets kostnader för sanering och inkomstförluster beräknas överstiga 1 miljard SEK.
Eftersom kunskapsläget om skötsel av infekterade bestånd var låg vid utbrottet, syftar detta projekt till att utföra praktiskt tillämpbara studier till grund för utformning av skötselmetoder för GA-skadade bestånd. Följande frågeställningar sattes upp: Hur länge överlever och reproducerar sig GA i infekterade avverkningsrester? Hur stora blir skadorna vid plantering direkt efter saneringsaverkning och vad blir effekten av risrensning? Hur stora barrförluster överlever träden och vad blir effekterna på tillväxt och risken för sekundära insektsangrepp?
Resultaten visar bl a att om skadade bestånd föryngras inom två år efter sanerande avverkning, kan bortförande av infekterat hyggesavfall reducera antalet skadade plantor med upp till 50%. För att säkra överlevnaden av enskilda träd rekommenderas saneringsgallring av träd med barrförlust med minst 75-80% efter utbrott av GA-epidemi. Små och undertryckta träd bör prioriteras vid sanerande gallring. Sanerande gallring bör utföras redan första vintern efter symptom med röda barr för att förhindra att virket skadas av märgborrar och blånadssvampar.
”Olika mikroorganismers roll i nedbrytningen av kitin och svampmycel i skogsmark”
Björn Lindahl (projektledare)
Resultatsammanfattning från Skoglig mykologi och patologi, SLU.
E-post: bjorn.lindahl@mykopat.slu.se
Mikrobiella samhällen i boreal skogsmark domineras av svampar och stora mängder näringsämnen är uppbundna i svampmycel. Frågan är vad som händer med denna näring när svampmycelet bryts ned? Projektets underliggande hypotes är att de mycelnedbrytande organismernas identitet är avgörande för näringsämnenas vidare öde. Om mycelet bryts ned av nedbrytarsvampar med god tillgång till kol och energirikt fönamaterial, förväntas mycelkvävet förbli uppbundet i svampbiomassa. Om mycelet däremot bryts ned av symbiontiska mykorrhizasvampar blir kvävet tillgängligt för deras värdväxter utan mineralisering. Bryts det i stället ner av bakterier eller frilevande svampar med dålig energitillgång förväntas mineralisering och ammoniumproduktion.
Ursprungligen planerades att använda uttrycket hos en grupp gener som kodar för ett centralt enzym i nedbrytningen av svampcellväggar som markör. En stor del av projektet var tänkt att ägnas åt att utreda evolusionen av denna genfamilj hos olika svamp- och bakteriegrupper för att sedan undersöka hur olika störningar påverkar balansen mellan olika mycelnedbrytande grupper och konsekvenserna för kväveomsättningen.
Mikrobiella processer har traditionellt studerats i isolerade jordprover efter att rötterna avskiljts från träden och eventuellt avlägsnats. Resultat av sådana studier måste dock tolkas med stor försiktighet. När kontakten med levande träd bryts leder det till drastiska förändringar i den mikrobiella samhällsstrukturen med stora funktionella följder. Denna studie visar att viktiga ekologiska processer, t ex ammoniumproduktion, kan kopplas till kvantitativa förändringar i specifika mikrobiella grupper. Funktionella undergrupper av mikroorganismer måste alltså beaktas i modeller över kol och näringsomsättningen i skogsmark för att inte leda till stora principiella felaktigheter.
”Förändring av ligninhalt i poppel”
Gunnar Wingsle (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: Gunnar.Wingsle@genfys.slu.se
I ett samarbetsprojekt med Sida och SAREC eftersträvas ny kunskap om hur man med bioteknologiska metoder kan förändra vedens struktur hos träd. Indien importerar årligen stora mängder industriella trävaror. Eftersom denna import snabbt växer, är det av yttersta vikt att Indien försöker bli självförsörjande framför allt vad gäller massa och papper. Ett led kan vara att förädla och öka biomassaproduktionen för inhemska produkter.
Projektet syftar i huvudsak till att med bioteknik modifiera halten av lignin i ved. Lignin är en av världens mest förekommande naturliga polymerer och spelar stor roll som vattenavstötande komponent, som gör det möjligt att transportera vatten i växtens vaskulära vävnader. Det finns dock negativa effekter av höga ligninhalter. Vid den kemiska förädlingen för att bli av med lignin i cellulosafibern vid pappersframställning går det åt mycket energi och metoden producerar stora mängder miljöfarliga ämnen. Å andra sidan har innehållet ligninet i sig självt ett högt energivärde genom högt kolinnehåll som kan utnyttjas vid framställning av energi.
Försök har gjorts att modifiera halten av lignin hos poppel med specifika regulatoriska proteiner, som påverkar biosyntasen av lignin. De proteiner som studerats är s k transkriptionsfaktorer som kan reglera ett flertal eller enstaka enzymer viktiga för halten och sammansättningen av lignin. Även en annan typ av enzym (superoxiddimutas), som påverkar halten av specifika substrat för ligninproduktionen har använts i studien. Projektet ska ses som ett första steg i en lång process som så småningom kommer att kunna reglera och styra biosyntesvägar för att åstadkomma transgena träd som alternativ till skogsförädling.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius