”Nya nanomaterial – miljörisker och möjligheter”
Cynthia de Wit (projektledare)
Seminarierapport från Analytisk miljökemi, Stockholms universitet.
E-post: cynthia.de.wit@itm.su.se
Nanotekniken utvecklas med rasande fart och vi kan redan köpa ett hundratal produkter som innehåller nanomaterial (t ex strumpor, bandage och kylskåp som innehåller nanosilver), ytbehandlingsmedel från bilar som stöter bort smuts och solkrämer med nanopartiklar av titandioxid. Tekniken kan leda till utsläppskällor med nya egenskaper vi inte förväntat oss. Men vad är riskerna när dessa partiklar och material når miljön?
Många av ämnena som används i nanoskala är mycket reaktiva och kan orsaka oönskade miljöeffekter. På grund hur de används (t ex i krämer och kosmetika) kommer många produkter att åka rakt ut i avloppet. Det är viktigt att dessa risker diskuteras nu. Andra länder ligger långt före Sverige. Därför har Kungliga Vetenskaps Akademiens miljökommitté anordnat ett symposium, som behandlade frågor kring miljörisker och möjligheter att påverka utvecklingen för att undvika framtida risker.
”En multivariat bioackumulationsanalys för att identifiera och prioritera kemikalier”
Patrik Andersson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Miljökemi, Umeå universitet.
E-post: patrik.andersson@chem.umu.se
Behovet av flamskyddsmedel.
Olika flamskyddsmedel används för att skydda mot brand, t ex elektroniska produkter, textilier och byggmaterial. En grupp kemikalier är bromerade organiska flamskyddsmedel. Dessa har dock visat sig läcka från produkterna vid och efter användning och sprida sig i miljö och människa. Många av dessa substanser är numera förbjudna eller belagda med restriktioner, men våra behov och krav på brandskyddade produkter är stort. Därför kommer det ständigt nya substanser vars effekter på miljön vi inte vet tillräckligt mycket om.
Målsättningen med projektet har varit att utveckla verktyg och strategi för att identifiera potentiellt miljöstörande kemikalier. En bild på den kemiska diversiteten inom gruppen bromerade flamskyddsmedel har skapats. Denna karta utgör ett viktigt verktyg för framtida studier på substanser med okända egenskaper, men där effekter för kemiskt liknande substanser kan utgöra en start. Data för representativa substanser har genererats som täcker såväl presistens, bioackumulation som toxiska effekter.
”Utvärdering av jordstabiliseringsteknik med hjälp av synkrotroniska strålningsmetoder”
Jurate Kumpiene (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Avfallsteknik, Luleå Tekniska universitet.
E-post: juku@ltu.se
Kemisk stabilisering är en jordbehandlingsteknik, där föroreningar binds i jorden genom att de kemiskt förändras till en stabil och svårlöslig form med hjälp av reaktiva tillsatser. På så sätt minskar föreningarnas rörlighet, farlighet och tillgänglighet för levande organismer. Frågan är dock om de nya föroreningarna är stabila på lång sikt. Eftersom miljöprover såsom jord är mycket komplexa, kan metoder som används i analytisk kemi vara svåra att tillämpa.
Syftet med projektet var att genomgå teoretisk och praktisk träning för att använda synkrotronstrålning baserade på metoder för att analysera komplexa miljöprover som behandlats med kemisk stabiliseringsmetod.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius