Regalskeppet Vasa är ett av Sveriges mest kända och besökta turistmål. Skeppet och de föremål som bärgats är en källa för kunskap om levnadsförhållanden, kultur och teknologi på 1600-talet.
Forskare ska nu undersöka nedbrytningsprocesserna och pröva nya metoder för att bestämma deras hastighet, bland annat genom att mäta förbrukningen av syre. De ska också pröva nya metoder för att avlägsna järn och neutralisera syror för att stoppa nedbrytningen. I ett stort samfinansierat projekt satsas totalt 18 miljoner kronor. Formas står för 1,6 Mkr, Stiftelsen för Strategisk Forskning 2 Mkr, Vinnova 2 Mkr och Vetenskapsrådet 0,9 Mkr. Huvuddelen, 11,6 Mkr står Statens maritima museer, SMM, för.
Träet är ner till ett djup av 5-10 millimeter utarmat på cellulosa, som bakterier på Strömmens botten konsumerat under de 333 år som skeppet låg där. Svavelföreningar från det bräckta vattnet och från stadens avlopp togs upp av trävirket och finns nu i olika kemisk form, dels fritt, dels bundet till järn eller komponenter i träet. Järnföreningarna kommer till exempel från bortrostade järnbultar och kanonkulor och är vida spridda i trävirket.
Projektet genomförs under ledning av SMM med deltagande av Sveriges lantbruksuniversitet, STFI-Packforsk, Danmarks Nationalmuseum och KTH.