Afrikas historia är starkt knuten till människans vattenutnyttjande. I media visas bilder av rostiga kranar och borktorkade skördar, av brunfärgat dricksvatten och eroderad mark till följd av häftiga skyfall. Det är lätt att bli uppgiven inför en till synes så stor utmaning som att komma till rätta med vattensituationen i Afrika. En noggrannare analys visar en något mer mångfassetterad bild av vattenresurstillgången i Afrika: en bild som handlar mer om människans utnyttjande och hantering av vatten, snarare än om en faktisk vattenbrist.
Majsåker i Mwala, Kenya, under en säsong med god nederbörd (400 mm).
Samma majsåker under en säsong med hälften så mycket nederbörd (200 mm). I förgrunden regnförsörjd majs som inte resulterade i någon skörd, och i bakgrunden majs under "supplementary irrigation".
Torka ger fattigdom
Redan på 1980-talet visade Professor Malin Falkenmark på ett tydligt samband mellan hydroklimat och fattigdom i Afrika: ju torrare klimat desto fattigare länder. I Afrika söder om Sahara bidrar jordbruket till 35 % av BNP och sysselsätter 70 % av befolkningen. Det innebär att en stor del av befolkningen drabbas ekonomiskt om skördarna förstörs av för mycket eller för lite vatten.
Drygt 95 % av jordbruket i Afrika söder om Sahara är regnförsörjt med en genomsnittlig avkastning på ca 1 ton per hektar. I den tempererade zonen, som karakteriseras av relativt jämt fördelad nederbörd och bördiga jordar, har regnförsörjt jordbruk mycket god avkastning, och även i kommersiellt jordbruk i den tropiska zonen är avkastnngen 5-6 ton per hektar. Det tyder med andra ord på att det finns en god möjlighet till mycket stora skördeförbättringar i Afrika. Vår egen forskning visar att det inte finns några vattenhinder att tre- till fyrdubbla skördar även i den torrdrabbade savann regionen i Afrika.
Damm för uppsamling av regnvatten sk. rainwater harvesting system, Mwala, Kenya.
Foto: Alex Odour
Vattnet från dammen används för att bevattna ett majsfält i sk. bevattningsfåror under torrperioder. Ingen pump krävs eftersom dammen är anlagd på en högre höjd än fältet, och flödet är därmed styrt av gravitationen.
Foto: Jennie Barron
Vatten vid rätt tillfälle
Vatten är den viktigaste begränsande faktorn för jordbruksproduktion i den tropiska zonen, men det är oftast inte den absoluta mängden vatten som är av avgörande betydelse. I den torra subhumida och den semi-arida zonen, dvs savannen, är den totala nederbördsmängden över växtsäsongen tillräcklig för att erhålla en fullgod skörd i nio utav tio år. Istället är det fördelningen av nederbörden som vållar bekymmer. Regnperioden i den tropiska zonen karakteriseras av häftiga skyfall följt av perioder utan något regn alls. I princip förekommer korta torrperioder som sträcker sig över några veckor, varje år på savannen. Dessa torrperioder skulle kunna överkommas genom nya investeringar i befintliga tekniker för vattenhantering i regnförsörjt jordbruk såsom "rainwater harvesting" och "supplementary irrigation".
Olika scenarier över hur de framtida klimatförändringarna förväntas påverka den afrikanska kontinenten varierar, i synnerhet vad gäller regnets fördelning. Dock indikerar de flesta studier att en ökad variabilitet i fördelning av regn över året är att vänta, vilket ställer ytterliggare krav på en förbättrad vattenhantering inom jordbruket. Småskalig vattenhushållning för att överbrygga torrperioder utgör därför en nyckelstrategi för anpassning till oundviklig klimatförändring.
För att kunna försörja en växande befolkning krävs inte mindre än en ny Grön Revolution under de kommande 25 åren. De senaste 50 åren har dock produktionsökning av mat i Afrika till hälften bestått av expansion i jordbruket, vilket skett på bekostnad av andra ekosystem, såsom skogar, gräsmarker och våtmarker. Nu finns en växande insikt att framtida produktionsökningar måste i första hand ske på befintlig jordbruksareal, för att minimera förlust av ekosystemtjänster. Rumslig mångfald i markanvändning bidrar inte bara till biologisk mångfald, men också till ekologiska funktioner som bygger landskapets förmåga att stå emot risker för negativa klimateffekter, såsom förvärrad uttorkning.
Uppströms eller nedströms?
Ett exempel är avskogning i Australien. Den har resulterat i ökad avrinning som bidragit till försaltning av rotzonen i bevattnat jordbruk nedströms, eller omvänt, där monokultur av vattenslukande träd eller bevattnad majs minskat avrinning i vattendrag nedströms. Intensifiering av jordbruket uppströms, genom ökade skördar förbättrar vatteneffektiviteten (mindre vatten går åt för varje ökning av skörd), men fortfarande kommer varje produktionsökning av biomassa att leda till konsumtion av mera vatten, vilket resulterar i mindre vatten nedströms. Dessa dynamiska effekter mellan uppströms och nedströms tillgång på vatten är viktiga att förstå, framförallt under trycket från framtida sociala och ekologiska drivkrafter, såsom befolkningsökning, förändrade dieter och klimatförändring. Hur stor en sådan påverkan kan bli är idag okänt och mer forskning kommer att behövas inom detta område.
Fokus på vatten
Trots att kunskap finns om förbättrad vattenhantering inom regnförsörjt jordbruk, har endast ett fåtal sådana tekniker implementerats i praktiken. Orsaken är ett genomgående fokus, inom det regnförsörjda jordbruket, på erosionsbekämpning och markförbättring, vilket råder både på lokal nivå hos till exempel rådgivning för bönder och ända upp till nationell nivå. Torka har traditionellt betraktats som ett oundvikligt och opåverkbart naturfenomen i det afrikanska jordbruket, och när skördarna torkat bort har lösningen varit snabba hjälpinsatser för att undvika svältkatastrofer. För att uppnå den potential som det afrikanska jordbruket har krävs sålunda kunskap om vattenresurshantering inom jordbrukssektorn på många alla nivåer i samhället. Dessutom behövs en integrering av vattenfrågor mellan institutioner som traditionellt sett inte ägnar sig åt vattenplanering såsom jordbruksministerier.
Att utrota fattigdomen är en av vår samtids största utmaningar. I Afrika är jordbruket drivkraften till ekonomisk utveckling. Ett nytt fokus på vattenhantering inom regnförsörjt jordbruk i Afrika har potential att resultera i stora skördeökningar, och på så sätt signifikant bidra till det övergripande målet att bekämpa fattigdom. I en framtid karakteriserad av ökande befolkning och ett förändrat klimat blir vikten av vattenresurshantering inom hela samhället allt större, och förståelse av komplexa system och dess drivvariabler allt viktigare. Här har forskare en mycket viktig roll att fylla.
Författare
:
Louise Karlberg
är forskare vid Stockholm Environment Institute, SEI
Johan Rockström
är VD för Stockholm Environment Institute, SEI och för Stockholm Resilience Centre.