Före 1960 var Aralsjön världens fjärde största innanhav. Sjön ligger i två länder: i Kazakhstan med sin norra del och i Uzbekistan med sin södra. Två floder står för den huvudsakliga sötvattentillförseln: Syr Darya i norr och Amu Darya i söder. Totalt tillförde dessa två floder ca 180 km3 sötvatten per år till Aralsjön 1960, men 1996 var deras sötvattentillförsel endast ca 15 km3 per år! På grund av denna enorma inflödesminskning har Aralsjön krympt till ca 25% av sin tidigare vattenyta och 10% av sin tidigare vattenvolym. Hittills. Detta har lett till en av de värsta miljökatastroferna i modern tid.
Orsakerna har undersökts
En forskargrupp vid Stockholms Universitet har studerat möjliga orsaker till den stora minskningen av vatteninflödet till Aralsjön. Gruppen består av forskarna Yoshihiro Shibuo, Jerker Jarsjö och undertecknad Georgia Destouni. Alla tre verkar inom klimatforskningsprogrammet SUCLIM (Stockhom University Climate Research Environment).
Gruppen har närmare studerat effekterna av två möjliga huvudorsaker till den stora förändring av sötvatteninflöde som lett till Aralsjöns katastrofala krympning. Dels har man undersökt effekterna av de dammar och stora vattenavledningar för bevattning och vattenkraft som anlagts i området efter 1960. Dels har man studerat effekterna av den regionala klimatförändring (temperatur och nederbörd) som också har observerats i området efter 1960.
Aralsjön (blå fyllning av havsområdet uppe t.v. är nuvarande utsträckning,
svart linje runt den blå fyllningen visar utsträckning före 1960). Röd linje
markerar vattendelaren som definierar hela tillrinningsområdet, med floderna
Syr Darya och Amy Darya (blå heldragna linjer); i figuren syns också den
största kanalen, Karakum canal (blå streckad linje) som nu för ut vatten från
Amu Darya till områden utanför Aralsjöns tillrinningsområde.
Källa: Shibuo, 2007.
Resultat på väg
Resultaten från studien är nu på väg att publiceras i tidskriften Geophysical Research Letters (Hydrological responses to climate change and irrigation in the Aral Sea drainage basin [2007, in press], doi:10.1029/2007GL031465).
Forskargruppen har på grundval av befintliga observationer beräknat till vilken grad som den observerade klimatförändringen i Aralsjöns tillrinningsområde kan ha bidragit till den stora vattenflödesförändringen i området. Dessutom har man beräknat till vilken grad vattenavledningarna och den ändrade vattenanvändningen i området också kan ha påverkat områdets klimatförändring.
Från land till atmosfär
Resultaten visar att förändringarna i vattenhanteringen ensamma orsakar minskningen av vattenflödet från land till hav. Detta genom att konstbevattningen i området har kraftigt ökat vattenångflödet från land till atmosfär. Den rumsliga fördelningen av den här ökningen korrelerar väl med, och kan därför betydelsefullt bidra till, observerade klimatförändringsmönster inom området.
Vidare visar resultaten att det totala vattenångflödets förändring på grund av bevattningen i området är så stor att den kan ha betydande icke-lokala klimateffekter även utanför Aralsjöns tillrinningsområde. Vattenångflödets storlek relativt det tillsatta bevattningsflödet är också mycket större än man hittills har räknat med i klimateffektsberäkningar för världens bevattnade områden.
Vattenånga blir moln
Dessa resultat är viktiga, inom såväl som utanför Aralsjöns tillrinningsområde. För om en betydande och ökande del av det vatten som tidigare har strömmat från land till hav, nu och än mer i framtiden i stället går till atmosfären, genom ökad avdunstning på grund av mänsklig vattenhantering (i tillägg till vattenflödesförändringar som orsakas av CO2-driven klimatförändring), bidrar det på ett hittills ouppmärksammat sätt till en av de mest osäkra klimatprocesserna, molnbildningen, och med den viktigaste växthusgasen av alla, vattenångan.
Författare
:
Georgia Destouni
är professor i hydrologi, hydrogeologi och vattenresurser vid institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms Universitet, samt ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
E-post:
georgia.destouni@natgeo.su.se
Litteratur:
Shibuo Y., Modeling water and solute flows at land-sea and land-atmosphere interfaces under data limitations, Doktorsavhandling, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, 2007.
Shibuo, Y., J. Jarsjo, and G. Destouni, Hydrological responses to climate change and irrigation in the Aral Sea drainage basin, Geophys. Res. Lett., doi:10.1029/2007GL031465, 2007 (in press).