"Genetisk mångfald på olika biologiska och spatiella organisationsnivåer"
Björn Widén (projektledare)
Resultatsammanfattning från Ekologiska institutionen, Lunds universitet.
E-post: bjorn.widen@ekol.lu.se
Människans inverkan på naturen får till följd att många organismer riskerar att leva i små, isolerade populationer. När den genetiska variationen minskar, minskar också möjligheterna till anpassning vid miljöförändringar, vilket leder till genetisk utarmning.
Genetisk utarmning är en långsam process över många generationer. Molekylära markörer används i stor utsträckning för att kvantifiera genetisk variation medan variation i egenskaper relaterade till överlevnad och reproduktion är mer omständliga och dyrare att kvantifiera. De komplexa sambanden innebär att flera grundläggande frågor fortfarande måste studeras innan klara regler kan etableras för hur genetisk mångfald ska hanteras i bevarandearbetet. Syftet med forskningsprogrammet är att studera genetiska effekter av fragmentering i naturliga växtpopulationer.
"Växtpopulationer i ängs- och hagmarker - betydelse av tid- och rumsvariation"
Tommy Lennartsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Naturvårdbiologi, SLU.
E-post: tommy.lennartsson@nvb.slu.se
Förr var artrik naturlig fodermark dominerande i jordbrukslandskapet. Idag återstår bara fragment och en stor del av arterna är rödlistade. För att bevara gräsmarkernas biodiversitet ställs stora krav på skötseln i de få vi ännu har kvar.
I projektet undersöktes hur olika ekonomiska faktorer i gräsmarker påverkar växternas livskraft. Hävden är en central ekologisk faktor eftersom de dels skapar biotoperna, dels står under vår kontroll. Variation, exempelvis mellan småmiljöer i en gräsmark eller i hävd inom och mellan år, har diskuterats mycket i samband med miljöstöd och restaurering av igenväxande betesmarker. Hur mycket träd och buskar ska lämnas kvar? Är det nödvändigt att beta lika hårt varje år? Den variation som historiskt fanns inom de väldiga arealerna naturlig fodermark skapade utrymme för många arter med olika preferenser. Idag är det troligt att en stor del av denna variation måste skapas inom enskilda gräsmarker.
Projektet syftar också till att öka kunskapen om ekologiska processer och anpassningar i icke skogsbeväxta biotoper. Gemensamt för de flesta sådana biotoper är att den höga vegetationen hålls tillbaka av någon slags störning, t ex bete, slåtter, torka eller översvämning. Många av de öppna biotopernas arter har särskilda anpassningar till dessa störningar. Genom anpassningarna har arterna kunnat kolonisera öppna biotoper skapade av människan. Samband mellan störningen och artens anpassningar är fundamental för förståelsen av processer, artsammansättning, artinteraktioner och populationsdynamik i öppna biotoper.
"Molekylär taxonomi hos glimsläktet"
Bengt Oxelman (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Evolution, genomik och systematik, Uppsala universitet.
E-post: bengt.oxelman@ebc.uu.se
Glimmar och bläror (Sileneae) på släktskapsträd baserade på DNA-sekvenserna i växternas arvsmassa innehåller ca 800 arter. Informationsmängden avseende taxonomi, nomenklatur, geografisk utbredning, morfologi, DNA-sekvens och släktskap är mycket omfattande, därför har nu ett verktyg av modern databasteknik skapats.
Studier av flera sekvensregioner har visat att släktskap mellan närbesläktade arter kan skattas utan att en trädmodell behöver antas. Inte heller behöver populationsstorlekar av förfäder skattas mer än mycket grovt. De molekylära resultaten har varit av stor betydelse för taxonomiska överväganden. Genom att koordinera relevant taxonomisk information underlättas hantverket kraftigt och publicering av resultat kan göras effektivt och lättillgängligt.
"Betydelsen av P. polymyxa biofilm för skydd av växter mot torkstress och patogenangrepp"
Salme Timmus
Resultatsammanfattning med publikationslista från Ekologi och växtproduktion, SLU.
E-post: salme.timmusk@evp.slu.se
Växter utsätts konstant för olika sorters stress från omgivningen och detta begränsar deras produktionsförmåga. Det är känt att växter har utvecklats tillsammans med biofilmbildande rhizosfärbakterier under årtusenden. Det är emellertid inte klart om de moderna odlingssystemen har behållit alla de gynnsamma komponenter som kan finnas i de naturliga systemen. En möjlighet att förbättra växtproduktionen kan vara att använda de rhizosfärbakterier som är specifikt anpassade till vissa växter.
Projektet belyser den bakterieproducerade biofilmens roll i att höja växternas torkstresstolerans och försvar mot patogener. För att kunna manipulera biofilmformationen i rhizosfären krävs dock fortsatta studier för att kunna minska beroendet av agrokemikalier och dyrbar bevattning i det svenska jordbruket.
"Genetisk variation hos utter i Sverige"
Mats Björklund (projektledare)
Resultatsammanfattning från Zooekologi, Uppsala universitet.
E-post: mats.bjorklund@ebc.uu.se
En viktig del i allt bevarandearbete är kunskap om den genetiska variationen i en population. Långsiktigt är genetisk variation nödvändig för att populationen ska kunna anpassa sig till nya förhållanden i en föränderlig miljö. Låg genetisk variation kan dock innebära problem för överlevnad även i en stabil miljö. Kunskap om den genetiska variationen i en population kan således öka förståelsen för en populations utveckling. En väsentlig faktor är genetisk effektiv storlek, dvs det antal individer som överför genetiskt material från en generation till en annan. Kunskap om en populations genetiska variation är vital vid stödinplantering. Här bör både donator- och mottagspopulationen analyseras så att inte genetisk variation och lokala anpassningar försvinner.
Uttern är ett vattenanpassat mårddjur som huvudsakligen livnär sig på fisk. Den lever både i sötvattensystem och längs havskuster. Uttern har dock minskat markant under senaste århundrade och arten klassas idag som sårbar och rödlistad. I södra delen av landet har uttern minskat mest, men i en del av Mellansverige har de börjat växa igen.
De huvudsakliga syftena med denna studie är att utarbeta en inventeringsmetod med hjälp av DNA-analys av spillning, uppskatta antalet uttrar, göra en teoretisk sårbarhetsanalys och utvärdera effekten av stödinplantering på den svenska utterpopulationens genpool.
Den population som studerats närmare är tämligen stabil numerärt men med hög omsättning av hanar. Den genetiska variationen är hög och det finns inga överhängande hot om en minskning av den genetiska variationen eller för inavelsproblem. Den mest betydelsefulla faktorn för långsiktig överlevnad och tillväxt är honornas överlevnad från födsel till första reproduktion. Det finns skäl anta att en del av denna överlevnad är relaterad till mänsklig aktivitet och en minskning av faror (t ex trafik) borde ha hög prioritet.
"Kumulativ påverkansuppskattning av lokala landskapsförändringar för orre och järpe"
Jacob Höglund (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Ekologi och evolution, Uppsala universitet.
E-post: jacob.hoglund@ebc.uu.se
Samhällsplanering och utveckling av infrastruktur orsakar förändringar av landskapet och kan leda till habitatfragmentering. Ett akut problem är att lokala samhällsplanerare saknar metoder för att uppskatta påverkan av många lokala beslut. Målet med detta projekt har varit att applicera olika teoretiska modeller för att generera relativa mått på specifika habitats samband. Studierna har fokuserat på orre och järpe i Uppland, där arternas utbredning är naturligt fragmenterad efter landskapets postglaciala historia, men där arternas livsmiljö också är starkt påverkad av människans samhällsbyggnad.
Bägge arterna påverkas negativt av människan. I ett naturligt borealt barrskogslandskap finns en mosaik av mossar och skogsbestånd av blandad ålder och med olika grad av lövinslag. Järpen är anpassad till att leva i tätare fuktig skog med stort inslag av löv. Orren är anpassad till tidiga succetionsstadier och till glesare skog i kantzoner till mossar och myrar. När skogen fragmenteras och görs likformig påverkas bägge arterna negativt och riskerar lokalt utdöende. Ett modernt och hållbart skogsbruk behöver anpassas så att mindre produktiva områden bevaras i sådan omfattning att arter anpassade till skogsmiljö inte utrotas.
"Skogsbruksinducerade kaskadeffekter på trälavar, evertebrater och fåglar"
Mattias Edman, Lars Edenius
Resultatsammanfattning från Inst för vilt, fisk och miljö, SLU.
E-post: mattias.edman@szooek.slu.se eller lars.edenius@zooek.slu.se
Trädlavar är viktiga för biodiversiteten och ekosystemets funktion i boreal barrskog. På grund av modernt skogsbruk har dock trädlavarna minskat kraftigt. Syftet med projektet var att studera effekten av skogsbruk på interaktionen mellan lavar, evertebrater och skogsmesar. Talltitan har minskat kraftigt de senaste decennierna till följd av skogbruk och förlusten av gammal skog. Vad det är i den gamla skogen som talltitan behöver är dåligt känt, men förekomsten av trädlavar kan utgöra en viktig pusselbit. Tidigare studier har visat på ett starkt samband mellan mängden trädlavar och mängden insekter och spindlar i barrträd. Trädlavar har visat sig viktiga för mesars födsök vintertid och att det därför är viktigt att i större omfattning praktisera skogsbruksmetoder som är skonsamma mot trädlavar, som t ex kontinuitetsskogsbruk.