Idag har vi en snabb utveckling i ett flertal stora länder mot ett samhälle där mer teknik och energi används: t ex Kina, Indien, Brasilien. Med ökad energianvändning och förbrukning av konsumtionsvaror följer högre krav på reningsteknik, för att bevara arbetsmiljö och naturmiljö.
Reningsteknik
Även inom Sveriges gränser har det förekommit problem med mediciner i avloppsvatten, nya ”komplicerade” miljögifter av vilka en del är hormonellt aktiva, läckage från soptippar o s v. För att kunna producera är företag beroende av väl fungerande reningsteknik. Det finns ett flertal exempel där produktionen blir begränsad av reningsanläggningarnas kapacitet.
Det har hänt en del inom området teknik för vattenrening de senaste åren. De ”stora” processerna är kända, men mycket finns kvar att göra. Vid Karlstads universitet studeras bland annat hur en reningsanläggning påverkas av spill/olyckor samt förutsättningar för att undvika att anläggningen slås ut. Syftet är att förändringar i produktionen inte ska störa utsläppen till recipienten. Där studeras även processerna, samt energieffektivisering vid syresättning av vatten. Förutom energieffektivisering och flexibilitet bör metoder för specifika problem studeras, t ex rening av hormonella preparat, komplexbildare, återvinning av metaller, specifika rökgasproblem och separationer.
Det har hänt en hel del inom området teknik för vattenrening de senaste åren. De stora processerna är
kända men mycket finns kvar att göra. På bilden ses en anläggning som luftar en damm.Sanering
Det finns en känsla av att USA och övriga Europa fortfarande ligger en bit före Sverige när det gäller saneringsteknik. Ett framtida viktigt område för forskning och utveckling är enkla, billiga metoder som kan passa både i-länder och u-länder. Exempel på detta kan vara arsenikrening av dricksvatten i Bangladesh/Gahna, rening av oljeutsläpp i havsmiljö och rening av övergödda vattenområden.
Gamla synder finns det gott om! Naturvårdsverket identifierade 1995, 1700 markförorenade områden och misstänkte ytterligare 7000. För att sanera dessa beräknades en kostnad på 22 miljarder kronor. År 2000 var siffrorna uppe i 12000 identifierade och 22 000 misstänkta, och ökar till 35 000 identifierade och 46 000 misstänkta till år 2003. En kostnad för att sanera dessa är svårt att ens gissa. Det är dock givet att det behövs ny teknik för att klara av att sanera inom en rimlig tid och kostnad. Nätverket Renare mark har årliga möten och en gedigen epostlista för att sprida information. Där kommunicerar företag, konsulter, myndigheter och forskare med varandra.
Starkt förorenad bäck.
Enkel miljömätteknik efterfrågas
I dagens analyslaboratorier är kunskapen hög. Dyker en specifik fråga upp blir den oftast löst. Tyvärr, kan inte det samma sägas om de metoder som används direkt i fält - givetvis med en del undantag. Konsulter, myndigheter och andra aktörer är hänvisade till vad som finns på marknaden, vilket ger varierande kvalité på data och därmed även på farlighetsanalyser och riskvärderingar. Det är inte enbart själva analys-/bestämningsmetoder som behöver vara av god kvalitet, provtagning och hanteringen av proven, innan analysen sker är också av stor betydelse.
Miljömätteknik är fortfarande ett relativt eftersatt område, åtminstone när det gäller mark och vatten. Att ha snabba enkla metoder som visar någorlunda rätt kommer att bli avgörande för att kunna ha kontroll på utsläpp, saneringar, risk- och farlighetsanalyser i framtiden.
Även en verifiering av befintliga metoder är nödvändig.
Marknaden växer
Den globala marknaden växer inom alla tre områdena: Reningsteknik, sanering och miljömätteknik. Ett troligt scenario är att tillgänglig energi relativt snart kommer att få ransoneras. Det kommer då att vara en stor konkurrensfördel för svenska miljöteknikföretagen att ha god kunskap om energieffektiva system. För att det ska bli verklighet behövs ett utökat samarbete mellan industri och universitet/högskolor i en inte allt för avlägsen framtid.
Författare
:
Ola Holby
är lektor, docent, vid Avdelningen för energi-. miljö- och byggteknik, Karlstads Universitet.