Enligt skogsvårdslagen bör man "Planera avverkning och transporter så att skador på mark och vatten undviks eller begränsas". För certifierad skog (FSC, PeFC) har man inte satt några bestämda nivåer som skall uppnås, däremot skall uppföljningar göras och för varje år ska förbättringar göras mot föregående år. Det man främst granskar är spårbildning efter slutavverkning och stamskador samt stickvägsareal.
Djupa spår
Körskador efter gallringar har studerats i ett antal studier och hanteras numera ganska nöjaktigt. Däremot är körskador vid slutavverkning föga undersökt. Vid en inventering av markskador efter ett 20-tal slutavverkningar gjorda under tjällossningsperiod var 14% av spåren över 10 cm djupa. För att underlätta bedömning skapades en mall med spårdjup och areell omfattning. Endast 5% av hyggena hade spårdjup över 5 cm djupa på mer än 20% av arealen (ganska bra), men ju mindre ris på hygget desto mer spår.
Spårdjup är ett enkelt mått, men mäter endast delvis graden av markskador. Jordpackning är svårare att studera, men har betydelse för skogens tillväxt och markens hydrologi. Faktum är att vi har kvar jordpackningen från vår inlandsis på 40–50 cm djup i moränjord (exv. pinnmo) trots 10 000 års vintrar.
Jordpackningen ökar
Graden av jordpackning påverkas av marktryck och axellast från maskinerna liksom av antalet resor. En 5 tons maskin som passerade en gång påverkade knappt marken alls eller tillväxten. En totalmassa på 20 ton gav jordpackning ner till 30 cm djup oavsett om det var en bandgående grävmaskin eller hjulförsedd skotare (maskin som bär ut virket), medan hjulen gav största spåren.
Vid dagens slutavverkningar används de allra största skotarna på marknaden, eftersom de ger billigaste terrängtransporten av virket. De har lastade en totalmassa på 35–38 ton med axellaster på 23–25 ton på bakdelen. Dessutom har intresset för skogsbränsle ökat kraftigt och vid bränsleanpassad avverkning skall riset läggas i en hög för sig, i stället för att som gällande regel för gallring, placeras för att risa körstråken (stickvägarna) väl.
En 20 tons skördare gav viss jordpackning ner till 30 cm, medan 4 resor med skotaren gav 13–17% ökning på 40 cm djup. Variation i ringtrycket gjorde ingen signifikant skillnad på jordpackning vid dessa axellaster.
Risbädd mildrar kraftigt
En 2 dm risbädd på körstråken gav däremot en kraftigt mildrande effekt – så kraftig att fem resor på ris kan jämföras med en resa utan hyggesavfall. Spårdjupen vid dessa studier uppgick endast till 6–9 cm vilket anses som ganska harmlöst.
Riset nu till energiförsörjning
Det ständiga problemet är att skogsbruk bedrivs året runt och att 80–100 miljoner m3 virke tas ut årligen till skogsindustrierna. Perioder med hög nederbörd eller hög markfuktighet är då svåra att undvika.
Den nya situationen är att 20 miljoner TWh skogsbränsle eller mer behövs för vår energiförsörjning, d v s riset läggs inte på, utan vid sidan om, körvägar och ytterligare trafik sker med GROT-skotare. Dessutom skall körskador minskas med tiden för att uppfylla kraven om ständig förbättring. Hur, och vad skall mätas?
Att lägga ut ris på vägen är ett mycket effektivt skydd. Efter en överfart med skördare och fyra med lastad storskotare (37 ton) motsvarade en resa utan hyggesavfall i stickvägen fem överfarter på tjockt risad väg iökning av markdensiteten (Eliasson & Wästerlund (2006).
Frågor för framtiden
Fortfarande har vi stora kunskapsluckor om effekter av körskador i skogsmark. Vilka deformationer är acceptabla (kanske t o m gynnsamma, exempelvis för stenmurkla) och vilka ger negativa effekter för det framtida beståndet och markens hydrologi samt utlakning (metylkvicksilver)? Kanske finns de största riskerna på våra svagare marker.
Oftast sker en markberedning efter slutavverkningen och studier finns som antyder att en driven harv kan luckra marken. Dock saknas utförliga studier kring markberedningens luckrande effekt på djupet, även internationellt sett. Vidare har vi dålig kunskap om hur vi ska reparera skador efter körning eller tid för eventuell återgång. Att med grävmaskin bara släta till spåren kan nog anses som kosmetika, för packningen finns på djupet.
Finansiering:
Denna forskning har främst finansierats via anslag från Formas (tidigare SJFR), STEM och Troëdsonska fonden.
Författare
:
Iwan Wästerlund
är professor i skogsteknologi, SLU Umeå.
E-post:
iwan.wasterlund@resgeom.slu.se
Litteratur:
Eliasson, L., 2005. Effects of forwarder tyre pressure on rut formation and soil compaction. Silva Fennica 39(4):549–557.
Eliasson, L. & Wästerlund, I., (2006). Effects of slash reinforcement of strip roads on rutting and soil compaction on moist fine grained soils. For. Ecol.Manage. (submitted)
Jansson, K-J., 1998. Effects of machinery traffic in forestry on soil properties and tree growth. Faculty of Forestry, SLU, Uppsala. Acta Universitatis Agriculturae Suecica, Silvestria 66. PhD thesis
Wågberg, C., 2001. Miljöeffekter och omfattning av spårbildning vid slutavverkning. SLU, Umeå. Studentuppsatser i skogsteknologi, nr 48.