Myrar har en dålig bärighet för både vandrare och terrängfordon samt dålig förmåga till självläkning. I fjällmiljö är problemet ännu mer uttalat. Flygbildstolkningar med infraröd färg har visat på områden med stora skador på mark och vegetation i de svenska fjällen (Allard et al., 2004). Viss del beror på samernas arbete med renar, t ex för kalvmärkningen, men en hel del beror på turisttrafik och jägare/fiskare. Terrängkörningslagen är visserligen skärpt, men det är svårt att kontrollera trafiken.
Å andra sidan kan man faktiskt även med vanlig gångtrafik trampa sönder både vegetation och bärsvaga underlag. Så har t ex delar av Kungsleden stora skador. Samtidigt skärps kraven att kommuner och länsstyrelser ska hjälpa till och reparera eller kanalisera trafiken. Med vad?
Kanalförstärkning
Sedan 2004 har författaren varit anlitad som testare i projekt "Förstärkta ledstråk" (slut dec 2006). Det är ett Interreg-projekt mellan Krokoms kommun och Lierne kommun med 8 samebyar inblandade och med Calle Jonsson, Krokoms kommun, som projektledare.
Den idé som skulle testas var om en utläggning av ett förankrat geonät direkt på marken skulle fungera som ett sätt att förstärka fjällvägar. Hypotesen var att nät och fältvegetation tillsammans utgör en armering stark nog att klara trafik med fyrhjulsmotorcyklar.
Fordonstester efter Sielkenvägen.Geonätet har legat i 2 månader och utsatts för trafik av 60 fordon. rots en regnrik period har det hållit. Till höger den sönderkörda vägen som är ofarbar.
Här ligger 5 geonät utlagda för ett år sedan men inte körda på under 2006 (men väl 2005) samt ett nät utlagt för två månader sedan. Syns det var de ligger?
Fungerar det?
De flesta av testerna kom att göras efter en väg till sommarvistet Sielkentjakka i norra Jämtlandsfjällen. Trycktester med en platta på en starrmyr visade att den har sin högsta hållfasthet i ytan på 2-8 cm djup (gräsbasen och rötter). Därefter finns egentligen ingen större bärförmåga i den vattenmättade torven.
Ett PE-nät (polyeten) eller PP-nät (polypropylen) är i stort sätt inert [reaktionströga), men PE-nät kan brytas ner med tiden. Nedbrytbara nät kan inte accepteras av flera skäl. Det ena är att man inte vet när det går sönder, och det andra är att om det går sönder är det svårt att kunna plocka upp alla delar. Ett ej nedbrytbart är bara att greppa och dra bort i ett sjok.
Aktuella fordon kunde momentant utveckla höga dragkrafter om de får grepp i underlaget (över 6 kN) och provade geonät med en draghållfasthet under 8,5 kN/m gick alla sönder. Provade nät med varierande dragstyrka och elasticitet visade att planstyva nät var att föredra, bl a för att kunna överbrygga svackor eller diken i terrängen. Vidare var rennäringens krav att maskor inte borde vara större än 30 mm för att inte renkalvar skall kunna fastna i dem.
Innan utläggning bör vegetationen klippas ner till 2-3 cm höjd, annars böjs den ner under mattan och kväver underliggande fältvegetation. Ett nät utan trafik har en sommar efter utläggning en vegetationsinväxning som är ca 60% av orörd myrs och nätet syns knappt. Preliminära tester visade att en del av bärförmågan beror på fältskiktet, en del av geonätet och en del av förankringen, d v s första hypotesen fick förkastas. Olika förankringsmodeller har testats och en helt ny typ håller på att tas fram där krav på både infästning och enkel hanterbarhet kan uppnås samt med lokal tillverkning.
Något för vandringsleder?
Efter en förfrågan från Blomsterleden, vilken leder upp till orkidéerna kring Ansätten i Jämtland, gjordes test av geonät enligt modell ovan längs några sträckor på fuktig mark. Det finns saker att förfina och utveckla, men de mycket positiva kommentarerna från vandrare har gjort att man från Blomsterledens sida önskar fortsätta utläggningen.
Framtiden
Intresset för metoden är stort, särskilt som den kan användas för reparation av delvis förstörda vägar/stråk. Tekniken bör dock utvecklas, även för tyngre trafik (prospektering, gruvtrafik, skogstrafik, etc.), och förfinas för vandringsstråk.
Ett Interregprojekt mellan Norge och Sverige med delfinansiering från Sametinget.
Författare
:
Iwan Wästerlund
är professor i skogsteknologi, SLU Umeå.
E-post:
iwan.wasterlund@resgeom.slu.se
Litteratur:
Allard, A., Löfgren, P. & Sundquist, S., 2004. Skador på mark och vegetation i de svenska fjällen till följd av barmarkskörning. SLU, Inst f skoglig resurshushållning och geomatik, Umeå. Arbetsrapport 126.
Wästerlund, I., 2005. New Type of Reinforcement of Alpine Temporary Roads. In Proc 15th International ISTVS Conference. 22-25 September 2005, Shonan village in Hayama, Japan.