Vad är på agendan i Japan när det gäller miljöteknik? Vilken väg stakas ut för framtiden i de senaste forskningsstrategierna? Och vad har Sverige att lära av de japanska satsningarna?
Miljömässig supermakt
Japan har uttalade ambitioner att utvecklas från en ekonomisk supermakt till en "miljömässig supermakt", och industrin lägger idag stor vikt vid att höja miljöprestandan för processer och produkter. Japanska bilföretags framgångsrika utveckling och kommersialisering av hybridbilar är ett tydligt exempel.
Marknaden för miljöteknik är som bekant i alla högsta grad global. Japan siktar i likhet med Sverige och många andra länder runtom i världen, mot att ta en ansenlig del av den kakan.
Den japanska regeringen spenderade under förra året cirka tio miljarder svenska kronor, det vill säga 7.5% av den totala offentliga forskningsbudgeten (exklusive universitetsanslag), på miljörelaterad FoU inom t ex klimat-, avfalls- och luftkvalitetsforskning. Till de offentliga FoU-anslagen tillkommer självklart företagens FoU-investeringar, som i Japan utgör fyra femtedelar av de totala investeringarna.De offentliga FoU-anslagen på miljöområdet 2005t innebar en drygt 60% -ig ökning jämfört med de offentliga FoU-anslagen för 2001, en ökning som var exceptionell också jämfört med andra områden som fick antingen lägre anslag eller betydligt blygsammare ökningar. Vidare har antalet japanska patent inom miljöområdet ökat femfaldigt mellan 1990 och 2005, vilket sannolikt är en konsekvens av de ökade FoU-anslagen.
Miljörelaterad FoU
I den senaste planen för vetenskap och teknik, som regeringen presenterade i början av 2006, höjdes ambitionsnivån för miljörelaterad FoU ytterligare. Sedan 2001 koordineras politiken inom det japanska regeringskansliet av ett särskilt råd, Council for Science & Technology Policy (CSTP). CSTP fungerar som regeringens kontrolltorn och ska slå fast centrala prioriteringar gemensamma för samtliga ministerier. I deras plan för åren 2001–2005 utpekades miljö som ett av fyra "primärt prioriterade områden". I den senaste, tredje planen (2006–2010) ges fortsatt hög prioritet till miljöforskningen. Nytt är bland annat att användning av biomassa lyfts fram. Detsamma gäller teknologier för "3R", som står för Reduce, Reuse och Recycle och biologisk mångfald. Intressant är också att klimatförändringar nu tas upp samlat och därmed förs frågor som tidigare sorterat under t ex teknologier för att begränsa utsläpp och den globala vattencykeln, samman under ett och samma klimatparaply.
Ur ett miljöteknikperspektiv är det också intressant att notera att det även bland de andra primärt prioriterade områdena i planen (Bio, Information & kommunikation, Nano & material) finns ett antal tillämpningar med tydlig miljönytta: exempelvis miljöteknik med användning av biologiska funktioner, s k biomimik.
I likhet med i Sverige kommer de offentliga forskningsanslagen till miljörelaterad forskning från flera olika håll. Flera ministerier är involverade och fördelar anslag till de nationella forskningsinstituten och till universiteten.
Miljöministeriet (Moe) har nyligen omstrukturerat sin miljöteknikstrategi och av särskilt intresse är en lista med s k cutting-edge technologies, som inkluderar applikationer för miljöteknik från områden såsom bio- och nanoteknik samt informations- och kommunikationsteknik (IKT). När det gäller nanoteknik- ett framskjutet område i Japan- lyfter miljöteknikstrategin bl a fram nyttan för miljöövervakning, hälsoeffekter och förebyggande av föroreningar. IKT anges vara viktigt ur ett miljösammanhang för t ex klimatmodellering, geografiska informationssystem och spårbarhet av produkter och material.
Miljöteknikstrategin från japanska MoE är också intressant för dess tydliga fokus på uppföljning. I strategin presenteras mål på kort och lång sikt för varje prioriterat område, som ska följas upp med ett antal nyckeltal. Till exempel anges att antalet nationella och internationella patent ska fördubblas till 2010.
Jämfört med i Sverige står forskningsinstituten i Japan för en större del av den offentligt finansierade forskningen. Fyra centrala forskningsinstitut inom miljöområdet är National Institute for Environmental Studies (NIES), Research Institute of Innovative Technology for the Earth (RITE), National Institute of Advanced Industrial Science and Technology (AIST) and National Institute for Materials Science (NIMS). En genomgång av aktuella strategier på dessa institut visar bland annat att forskning om ozonlagret nu prioriteras ned av NIES, att RITE ser koldioxidavskiljning- och lagring som en broteknologi före vätgassamhället och i dagsläget lägger vikt vid bl a forskning om trädsorter med hög koldioxidupptagningsförmåga. AIST prioriterar bl a utveckling av bränsle- och solceller och gröna plaster, och enligt NIMS är material för bränsleceller och fotokatalys viktiga områden framöver.
Fokus på biomassa och klimat
Den sammanlagda bilden av samtliga strategier visar stärkt fokus på biomassa och klimat, samt att Asienperspektivet blir allt viktigare. En annan slutsats är att en bred definition av miljöteknik ser ut att ge större utrymme för applikationer på tvären – en potential som hittills verkar relativt outforskad i Sverige. För svensk del finns det även lärdomar att dra av de japanska strategiernas tydliga prioriteringar och uppföljningar med kvantifierade nyckeltal för olika målområden.
Japan är proaktivt inom både FoU och miljöteknikexport. Långtgående planer backas dessutom upp med resurser. Rent geografiskt ligger Japan också närmare Kina och Indien, länder som ofta pekas ut som nyckelmarknader för miljöteknik. Det står klart att Sverige, för att kunna bli verkligt konkurrenskraftigt när det gäller miljöteknik, har all anledning att följa den japanska miljöteknikutvecklingen framöver.
Författare
:
Åsa Andersson
är fil.mag i Samhällsgeografi och Miljöledning/Miljörevision, Uppsala universitet.