För att få en generell bild av hur renarna använder landskapet har Anna Skarin vid SLU studerat hur olika faktorer påverkar renarna inom tre olika samebyar. Studien är föranledd av diskussioner kring vilka betesmarker renarna behöver, rennäringens påverkan på vegetationen och påverkan av bland annat turismen på rennäringen.
Anna Skarin genomförde studien på Långfjället i Idre Nya sameby i Dalarna, Handölsdalens sameby vilken innefattar lederna i den så kallade Jämtlandstriangeln och i Sirges sameby som delvis ligger i nationalparkerna Sarek och Padjelanta i Norrbotten.
Resultaten visar att de GPS-försedda renarna föredrog högre områden främst under högsommaren och under väderförhållanden då insektsstörningar var att vänta. Genom hela säsongen var renarna särskilt attraherade av ängsmarker, gräshedar och hedmarker. Mer sällan uppehöll de sig i områden med fjällbjörkskog, videsnår och myrmarker.
Under vår och försommar anses renarna vara känsliga för störningar på grund av kalvningen. Det fanns också tydliga tecken på att renarna undvek områden med mänsklig aktivitet under just den perioden.
I Idre sameby verkade renarna acceptera ett visst mått av mänsklig störning för att kunna vistas i insektsfria områden. Också i Sirges uppehöll sig renarna gärna i områden nära leder. Däremot ökade de sin gånghastighet ju närmare lederna de var, vilket kan tyda på att de kände sig störda.
De samlade resultaten visar en mångfacetterad bild av vilka områden som var värdefulla respektive mindre värdefulla för renarna.
För att kunna tillämpa resultaten i nya områden föreslår Anna Skarin att de olika faktorernas inverkan översätts t ex i ett poängsystem, med vars hjälp ett samlat värde på olika terrängavsnitt beräknas. Därigenom kan olika delområdens betydelse för renskötseln värderas och användas när olika intressen ska förvaltas, till exempel i naturvårdssammanhang och när nya leder och ledsystem ska planeras.