CGIAR, the Consultative Group of International Agricultural Research, är paraplyorganisationen för 15 forskningsinstitut som bedriver forskning för att förbättra tillvaron för fattiga bönder i u-länder. Jordbruk, skogsbruk och vattenbruk är institutens områden och uppgiften är att effektivisera och öka produktionen, ofta med hjälp av genteknik. Sverige stöder CGIARs verksamhet genom UD och Sida.
Ann-Christin Bylund, rektor vid SLU, inledde CGIAR-dagen och satte tonen genom att berätta om SLUs engagemang för hållbar utveckling och SLUs önskan att öka inslaget av utländska forskare, ha fler samarbetsprojekt och ett större studentutbyte.
--Alltför få tar chansen att forska utomlands, sade hon.
Jordbruket på uppgång
Francisco Reifschneider, chef för CGIARs huvudkontor i Washington, berättade om jordbrukets ställning i världen just nu. Från en tidigare undanskymd plats har jordbrukssektorn ryckt framåt med början år 2004. Nu är den tillbaka på agendan, exempelvis vid FNs toppmöte 2005 och i Tony Blairs Afrikautspel.
--Jordbruket har blivit en viktig tillväxtfaktor i u-länderna, ja, ofta är det enda hoppet, sade Reifschneider och lyfte fram hur forskning och utveckling hör samman på jordbrukets område. Så till exempel har CGIAR-institutens forskning lett till att man fått fram nya rissorter för Afrika som gör att behovet av import minskar och kassava som är 40-50 % mer näringsrik än tidigare sorter.
Mycket mer forskning behövs dock om hotande svält i den växande befolkningen ska kunna avvärjas och detta kan CGIAR inte åstadkomma ensam. Partnerskap med andra organisationer som SLU behövs, sade han och förklarade sig mycket glad över rektor Bylunds uttalande.
Professor Per Pinstrup Andersen, från Cornelluniversitetet i Itaca, USA, är ordförande i CGIARs vetenskapliga råd. Han orienterade om CGIARs mål och prioriteter. Forskningen i CGIAR, sade han, ska förena biologisk mångfald med uthållig utveckling och använda växtgenetik för att öka inkomsten för de fattiga och för att få fram mer och bättre mat. Forskningen ska också bidra till att fattigdomen på landsbygden minskar genom effektivare och mer omväxlande odlingar, mer frukt- och grönsaksodlingar och större inkomster från husdjur. Ökad effektivitet i fisket kan också öka inkomsten, likaså ett hållbart skogsbruk.
Pinstrup Andersen efterlyste forskning på landskapsnivå som tar greppet över helheten vatten, mark och skog. Sådan forskning saknas idag. Han trodde också på att forskningen kunde utveckla win-win-situationer för lågproduktiva områden, som idag måste användas fastän marken där förstörs; människorna har inget val.
- Hos oss har vi just nu plats för en två, tre nya forskare, berättade William Dar, chef för ICRISAT. Vid detta institut tar man fram nya grödor som tål torka, är näringsriktigare och motståndskraftigare mot skadeinsekter än vad dagens grödor är. Skog viktigt för hälsan
Skogar betyder mycket mer för fattiga människor än vad vi vanligtvis tänker på, t ex för människornas hälsa, berättade David Kaimowitz, chef för Center for International Forestry Research, CIFOR. Två miljarder människor är idag beroende av skogens medicinalväxter, någon annan medicin finns inte tillgänglig. Vad händer med dem när skogarna avverkas och tillgången stryps? Och vad händer om inget kommer i stället? Ingen vet hur verksamma dessa läkemedel är.
William Dar, chef för International Crops Research Institute for the Semi-Arid Tropics, ICRISAT, berättade om institutet som har som mål att förbättra tillvaron för världens 300 miljoner allra fattigaste; de som bor i torra och ofruktbara områden i Afrika och Asien. Speciella genmodifierade grödor som tål torka och som är motståndkraftiga mot skadeinsekter har tagits fram av detta institut, som också arbetar för att stärka kvinnorna inom jordbruket och för bättre vattenförsörjning.
En bra ko kan göra hela skillnaden – t ex att barnen får gå i skolan. CGIAR-institutet ILRI samarbetar med SLU för att få fram en ko för Afrika som är produktiv och samtidigt resistent mot den fruktade sjukdomen trypanosonosis. Foto: Olivier Hanotte, ILRI.På CGIAR-dagen framträdde också Olivier Hanotte från International Livestock Research Institute, ILRI. Han beskrev ett projekt som görs i samarbete med SLU. I detta projekt tar man fram en ko för Afrika som ska ge mer mjölk och kött och samtidigt vara resistent mot den fruktade sjukdomen trypanosonosis (motsvarande sömnsjuka hos människa). Resistensen hämtas från kon N´Dama, en liten, mager ko-typ som länge funnits i Afrika.
Doktorand i CGIAR
Hur är det att vara svensk doktorand i ett CGIAR-projekt? Om detta vittnade Jennie Barron, Stockholms Environment Institute, som gjorde sitt doktorsarbete i ett vattenprojekt i Kenya. Fördelarna var många: bättre utrustning, tillgång till siffror från tidigare forskning och till fältassistenter som gjort liknande arbete tidigare.
- Jag fick också ett nätverk på köpet som jag inte skulle ha haft om jag kommit ned ensam, sade hon. Ett bekymmer, enligt Barron, är att det inte finns så många vägar att fortsätta forskningen på efter doktorsexamen. Fler seniora forskartjänster vid CGIAR-instituten var hennes önskan.
Diskussion om pengar och attraktivitet
Under CGIAR-dagens eftermiddagssejour hölls en paneldiskussion ledd av Barbara Ekbom, professor vid SLU. I panelen satt Andersen och Dar från CGIAR, Torbjörn Fagerström, prorektor vid SLU, Berit Olsson, chef vid Sida/SAREC, Mats Hårsman, departementsråd från UD och Lisa Sennerby Forsse, chef för Formas, som också är ledamot i CGIARs vetenskapliga råd. Diskussionsämnet var: Vad kan man göra för att öka samarbetet och det svenska deltagandet i forskningen vid CGIAR-instituten?
Genom samarbetet mellan Formas och Sida/SAREC ökar möjligheterna att få anslag för samarbete med u-landsforskare, berättade Lisa Sennerby Forsse under paneldebatten. Berit Olsson Sida/SAREC t.h.
Foto: Kerstin FranklinFinns det pengar till forskningen?
CGIAR-institutens ekonomier är på uppåtgående och nu behövs fler forskare. Här finns möjligheter också för svenska forskare, framförde man från institutens sida. Utan finansiellt tillskott från Sverige kunde det dock inte bli fråga om så många.
- Vi hoppas på ytterligare finansiering av den svenska regeringen, sade Per Pinstrup-Andersen.
Lisa Sennerby Forsse, chef för Formas, berättade om det initiativ till samarbete mellan Sida/SAREC och Formas som ger nya möjligheter till finansiering av svenska forskares samverkan med u-landsforskare. Syftet är att främja forskningssamarbete med Syd för ömsesidig nytta. Den här sortens samarbeten vill Sennerby Forsse utveckla ytterligare:
- Forskning är internationell till sin natur och vi ser en brist på forskningssamverkan
med länder i Syd i det svenska forskningssamhället. De stora miljöhoten angår oss alla och ska vi lyckas uppfylla vår del av millenniemålen till 2015 bör vi förbättra kontakterna mellan det nationella forskningsfinansieringssystemet och forskningsbiståndet till u-länderna. Svenska forskares kunnande och kompetens bör på så sätt kunna komma bättre till sin rätt och mycket av den forskning som pågår vid internationella institut i u-länderna är av hög kvalitet och av stort intresse för oss.
2 månader på ett CGIAR-institut?
Ett önskemål från instituten var att ha möjligheten att anlita några professorer vid SLU ett par månader om året. Uppgiften för dessa skulle vara att på plats i CGIAR-instituten ta fram idéer för forskning och föreslå studenter för uppgifterna.
-- CGIAR kunde kanske ha ett centrum här på SLU i stället för att alla ska resa till instituten, kontrade Berit Olsson, chef vid Sida/SAREC.
Hur lockar man de bästa?
Hur kan CGIAR-instituten får tillgång till de bästa forskarna? Det var en fråga som instituten ville få diskuterad.
- Frihet är nyckelordet, sade Torbjörn Fagerström, prorektor vid SLU, och fortsatte:
- Forskare konkurrerar med varandra och för att få framstående forskare krävs att man erbjuder frihet och möjligheter till egna val. Man vill t ex kunna välja att jobba hemma eller utrikes, eller kunna dela sin tid på hemma och utrikes. Sådana tjänster behövs inom CGIAR. Om vi inte kan lösa detta går de bästa forskarna till andra ställen. Problemet är inte att inte CGIAR anlitar de bästa, problemet är att svenska forskare inte vill, sade han.
- En del säger att forskning vid CGIAR inte räknas lika högt som tjänst vid svenska universitet vid tjänstetillsättningar t ex, framkastade Barbara Ekbom.
- Om det inte räknas att ha forskat utomlands, är jag beredd att verka för en ändring i detta, var Fagerströms svar.