Den mark vi lever på kan användas till mycket, och sett över tiden har mark - användningen skiftat. I Sverige har vi mycket mark, sett i förhållande till befolkningen. Icke desto mindre är diskussionen livlig kring vad marken ska användas till. Ska vi odla mat på marken? Eller kanske vi ska använda marken till att producera energi - grödor? Eller är det klokare att bevara marken som den är, så att framtida generationer själv kan välja användningsområde? Svaret på frågan beror helt på vem man frågar, och nästan oavsett vem det är, motiveras svaret med att markanvändningen måste bidra till en ”hållbar utveckling”.
Energiskog och fågelhabitat
Energiproducenten, som anser att vi bör producera mer energigrödor och energiskog, hänvisar till att det är nödvändigt med tanke på att vi måste få ett ”hållbart” eller ”förnyelsebart” energisystem. Sågverksägaren tycker att vi bör plantera skog på marken i syfte att öka produktionen av trävaror, vilket han anser vara nödvändigt i en omställning till ett hållbart samhälle.
Frågar vi ornitologen eller turistföretagaren, säger hon att vi bör sköta marken så att naturvärden bevaras. Alla har förstås rätt – samtliga dessa användningsområden ger nytta till samhället. Problemet är att mängden mark är begränsad, vilket betyder att avvägningar måste göras. Alla kan inte få allt.
Materiell välfärd
Skogsmarken ska bidra till vår materiella välfärd, samtidigt som den ska ge plats för rekreation, friluftsliv och naturvård.
En snabb tillbakablick visar dock att diskussionen långt ifrån är ny. Carl von Linné antydde i samband med sin Lapplandsresa att skogsmark som inte brukades eller användes till materiella ting i stort sett var värdelös: ”Stora skogarna av tall står öde och fåfäng, ty ingen behöver timret, faller omkull och ruttnar bort. Quaeritur, om ej skulle meritera göra tjära och beck härav?” Naturfilosofer, som Henry David Thoreau (1817–1862), å andra sidan, ansåg att varje samhälle skulle unna sig en skog där ”inte en kvist skulle brytas”, till nytta för undervisning och rekreation.
Skogens värde för Linné var de ”skogsprodukter” den gav; timmer, beck, tjära, medan Thoreau uppenbarligen ansåg att skogen hade ett värde av att bara stå där, orörd. Om vi i dag frågar människor om skogsmarkens värde kommer vi antagligen att få liknande svar, det vill säga att skogens värde är kopplat till individens subjektiva nytta. Vilket av Linnés och Thoreaus alternativ som är att föredra i samhällsekonomiska termer är en empirisk fråga, som kräver att samhällsnyttan av de två alternativen mäts.
Lönsam export – och rekreation
Sveriges exportinkomster från skogsrelaterade produkter ligger på runt 110 miljarder kronor varje år. Men det betyder inte att skogsmarkens samhällsekonomiska värde uppgår till detta belopp. Det samhällsekonomiska värdet bestäms av hur skogsmarken bidrar till vår totala ”välfärd”. Även nyttigheter som inte direkt omsätts på någon marknad och därmed inte registreras måste räknas in. Värdet av att exempelvis exploatera en hektar skogsmark fångas därmed inte nödvändigtvis av marknadspriset på timmer, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Exempelvis visar studier att rekreationsvärdet på en hektar mark kan vara så högt som hälften av produktionsvärdet för timmer. Det betyder att om vi förändrar markanvändningen i en viss riktning, exempelvis i syfte att producera mer timmer, får vi betala detta i form av förlust av andra nyttigheter som marken tillhandahåller, exempelvis rekreation. Det finns med andra ord inbyggda konflikter i det faktum att marken är begränsad och att den kan nyttjas på olika sätt.
Vederkvicker. En skog att njuta och lära sig av. I långa tider har marknadsekonomiska värden ställts mot bevarandevärden och andra icke marknadsekonomiska värden förknippade med att låta skogen stå kvar. Foto: Stefan Rosengren.
90 miljoner kubik avverkas
Som energikälla har skogen och skogsmarken alltid varit betydelsefull, inte minst under första och andra världskriget när tillförseln av importerad energi stryptes. Den allt billigare oljan under 1950-talet och utbyggnaden av älv - arna under 1950- och 60-talen innebar att skogen och skogsmarken fick allt mindre betydelse för energiförsörjningen.
Sedan mitten av 1970-talet och oljekrisen har skogen återigen blivit viktigare som energikälla, och uttaget av brännved ökar. I dag avverkas närmare 90 miljoner kubikmeter skog jämfört med cirka 50 miljoner år i början av 1940-talet, samtidigt som en allt större andel av avverkningsresterna tas tillvara.
Miljömål konkurrerar
Trots detta kan man säga att målkonflikterna vad gäller markanvändning ändå varit relativt begränsade fram till senare tid. Dels har markens produktivitet ökad kraftigt, det vill säga att skogsproduktionen per hektar har ökat, dels har den mark som hittills undantagits intensivt skogsbruk varit på marker med mycket låg produktivitet. Dock kan vi nu se en relativt stor förändring. Skogsbrukets avverkningsrester tillvaratas redan i stor grad, och kommande avsättningar av mark för bevarande och biologisk mångfald kommer att behöva ske på skogsmark som är produktiv. Inte minst de nationella miljömål som riksdagen antagit kommer att bidra till konflikter mellan exploatering och bevarande. Ett sådant mål är till exempel ”levande skogar”, som ska skydda skogens värde för biologisk produktion, bevara den biologiska mångfalden och värna kultur-, miljö- och sociala värden.
För att uppnå målet ”begränsad klimatpåverkan” kan man öka användningen av skogsbränslen för energiändamål, exempelvis via höjda skatter på fossila bränslen eller direkta subventioner för skogsbränsle. Då ökar efterfrågan på biomassa. Men om ”levande skogar” ska uppnås måste någon form av restriktion sättas in för hur man använder skogsmarken, exempelvis genom att öka avsättningar av markområden till naturreservat. Det minskar möjligheterna att ta ut biomassa. Konkurrensen om råvaran ökar, vilket skapar en brist på råvara, som i sin tur driver upp priset på biomassa.
I slutänden innebär det även att svensk skogsindustri påverkas negativt. Det går att minska konsekvenserna, exempelvis genom att intensivodla skog eller öka markens produktivitet genom gödsling och trädförädling. Men sådana insatser kräver politiska beslut, antingen genom att lätta på rådande miljökrav, eller att sätta in någon form av ekonomiska styrmedel, vilket i sin tur kan få effekter på möjligheterna att uppnå andra samhällsmål.
Framtida dilemman
En inte alltför djärv gissning är att mark - användningskonflikter av den här typen kommer att bli alltmer påtagliga framöver. Kan vi ha ”levande skogar” och samtidigt uppnå ”klimatmålet”? Kan vi ha en levande glesbygd samtidigt som vi har ”levande skogar”? Eller är målen oförenliga givet den resurs vi har?
Ovan har vi diskuterat markens värde och olika målkonflikter som uppstår utan någon direkt koppling till omvärlden. De politiska målen är kopplade till de globala, inte minst på miljö- och klimatområdet. En svensk politik som bygger på ambitiösa klimat- och bevarandemål skapar alltså målkonflikter om hur mark och skog ska användas i Sverige.
På samma sätt kommer en global politik som till exempel syftar till att ersätta fossila bränslen med biobränslen att skapa målkonflikter av liknande slag, men på global nivå.
Författare
:
Runar Brännlund
är professor i nationalekonomi vid Centrum för miljö- och naturresursekonomi, Umeå universitet