Marin miljöforskning i Sverige håller hög vetenskaplig kvalitet, men det finns stora brister när det gäller kommunikation av resultat. Det är två slutsatser i Formas och Naturvårdsverkets utvärdering av en del av den svenska marina miljöforskningen 2003–2008: två program hos Naturvårdsverket, ett antal projekt hos Formas och en del av Fiskeriverkets forskning. Utvärderingen presenterades och diskuterades vid ett seminarium i Stockholm med Anna Jöborn, IVL, som moderator.
Om samhällsnytta och dialog
Johanna Mattila, Åbo Akademi, och Karin Pettersson, länsstyrelsen i Västra Götaland, presenterade utvärderingen för utvärderingspanelens räkning. Sedan följde några forskarröster. Katarina Abrahamsson, Göteborgs universitet, sa att det är viktigt med olika tidsskalor när man ska bedöma om forskning är samhällsnyttig; allt blir inte nyttigt lika snabbt. Agneta Andersson, Umeå universitet, sa att forskare behöver bli bättre på att formulera forskningens relevans, och det är viktigt att rekrytera kompetenta miljöforskare med tillämpad inriktning för att bedöma ansökningar.
Sverker Jagers, Göteborgs universitet, menar att tvärvetenskap kan skapa mer användbar forskning, men samhällsvetare med miljökompetens är en bristvara idag. Michael Gilek, Södertörns högskola, anser att det behövs mer forskning kring kommunikationsprocessen i sig och mer kunskap om vad vetenskaps - kommunikation är.
Kerstin Johannesson, Göteborgs universitet, berättade utifrån Marbipp-programmet om hur Naturvårdsverkets krav gjorde att det blev ett avnämarverktyg på webben. Men det kostade pengar, och det är lite oklart vem som ska förvalta verktyget i fortsättningen.
– Det är anmärkningsvärt att inte alla forskningsfinansiärer tydligt kräver att resultaten ska kommuniceras, sa Annika Tidlund, Stockholms universitets marina forskningscentrum. Men det är inte rimligt att begära att enskilda forskare ska vara proffs på att kommunicera. Det behövs en infrastruktur kring dem med tidskrifter och seminarieserier.
Havsmiljöinstitutet är en ny aktör med uppdrag att kommunicera forskningsresultat. Institutets chef Åke Hagström sa att användarna måste involveras mera och få direkta frågor om forskningens innehåll.
Några råd till finansiärerna
Under eftermiddagen diskuterades frågor som: Varför fungerar inte kommunikationen mellan forskare och användare? Vad kan olika aktörer i samhället göra? Hur kan kommunikationsutbildning av forskare utformas? Hur och när kan användarna komma in i formuleringen av forskningsfrågorna? Hur kan utlysningsinstruktioner och ansökningsprocesser utformas för att främja kommunikation? Tidsbrist, brist på mötesplatser, överflöd av information samt brist på incitament och krav angavs som de viktigaste orsakerna till att inte kommunikationen fungerar så bra. Finansiärerna bör ställa krav på kommunikation, och även små projekt kan definiera relevans och ha en kommunikationsplan. Det är viktigt att finansiärerna följer upp projekten och tar hand om resultaten.
Hur går vi vidare?
Anna Ledin, Formas, och Thomas Nilsson, Naturvårdsverket, summerade dagen.
– Vi finansiärer måste underlätta dialogen mellan forskarna och mellan forskare och användare genom till exempel seminarier i olika skeden av ett forskningsprogram. Och de krav på kommunikation som vi ställer vid utlysningarna måste utvecklas, sa Anna Ledin.
Naturvårdsverket har en annan roll än Formas eftersom verket även är användare av resultaten.
– Vi ska fortsätta med riktade stora utlysningar, krav på dialog med avnämare, och krav på en kommunikationsplan och medel för kommunikation i budgeten. Och vi ska bli bättre på att ta hand om resultaten, sa Thomas Nilsson.
Webbsändning av seminariet
Seminariet om marin miljöforskning kan i efterhand ses här.
Rapporten Evaluation of Marine Environmental Research in Sweden 2003–2008 kan beställas på Formas webbplats (publikationer).
Författare
:
Birgitta Johansson
Formas