”Ett rikt odlingslandskap” och ”Myllrande våtmarker” har båda direkt koppling till jordbrukets positiva miljöeffekter. Jordbrukets negativa miljöeffekter beror främst på för höga förluster av växtnäringsämnen från jordbruksmark eller oavsiktlig spridning av bekämpningsmedel. Detta rör målen ”Ingen övergödning” och ”Giftfri miljö”. Även andra miljökvalitetsmål, som exempelvis ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Grundvatten av god kvalitet” och ”Hav i balans samt levande skärgårdar” påverkas av jordbrukets utsläpp till vattnet.
Syftet med att uppnå en giftfri miljö är att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa och biologisk mångfald. Hur ser utvecklingen ut inom jordbrukets användning av kemiska växtskyddsmedel?
– Sedan 1988 så har de beräknade miljöriskerna och hälsoriskerna minskat ganska kraftigt. Miljöriskerna har minskat med 51 procent och hälsoriskerna med 66 procent. Och i och med EU:s nya kemikalielagstiftning kommer utvecklingen att påverkas så att bekämpningsmedel som är farliga successivt byts ut. Vi har satt upp 16 miljömål i Sverige och där ingår målet om en giftfri miljö.
Miljömålsrådet anser att målet ”Ingen övergödning” inom en generation är mycket svårt att nå. Enligt rådet fortsätter utsläppen av övergödande ämnen att minska men tillståndet i miljön förbättras inte i motsvarande grad. Särskilt Östersjön är starkt påverkad av övergödning. Hur vill du hantera detta?
– Vi har ett projekt i gång som heter ”Greppa näringen”, som för övrigt också går på export till andra länder runt Östersjön. Det projektet har gjort att via kunskapsförmedling till bönderna har användningen av gödsel minskat. Stallgödsel lagras på ett annat sätt i dag än tidigare så att den inte läcker ut till omgivningen. Behandling med konstgödsel sker så att växten får näring när den bäst behöver den, vilket också minimerar läckage. Vi har ett landsbygdsprogram, där åtgärder ständigt vidtas för att minimera tillförsel av kväve och fosfor till Östersjön. Jag har också tagit beslut om ökade bidrag till nya uppsamlingsdammar och förbättringar av våtmarker så att de skyddas.
Ett rikt odlingslandskap kan uppnås genom att jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljöerna bevaras eller stärks. Vilka styrmedel används för att få de effekter som önskas?
– Det gäller att man kan ha ett lönsamt jordbruk med att driva ”mulens marker”. Mularna behövs för att vi ska kunna behålla den biologiska mångfalden i våra marker. Landsbygdsprogrammet ger bidrag till en ökning av mark som betas eller undantas från jordbruk. Där har vi ett kraftfullt styrmedel, men grunden ligger ändå i att man har en lönsam produktion. Lönsamheten är pressad av den konkurrensförmåga som finns från vårt närmaste grannskap Danmark och Tyskland på den gemensamma europeiska marknaden. Därför har vi sänkt egenavgiften för gruppen småföretagare, dit bönderna hör. Vi har ökat möjligheterna för bönderna att få investeringsstöd.
Regeringen har en vision om att Sverige ska bli det nya matlandet. Bakgrunden är att livsmedelssektorn har stor potential att växa. Sektorn är nu den fjärde största industrin i landet. Genom ett landsbygdsprogram och forskningsanslag ska näringen stimuleras till tillväxt. Hur går det med dessa initiativ?
– Det går utmärkt. Livsmedelsexporten ökar, nya lokala förädlingsföretag växer fram, som kan ta tillvara regionala specialiteter. Produktion av frukt och grönt har växt ganska kraftigt. Målet är att skapa 10 000 nya jobb, varav större delen på landsbygden. Detta hjälper oss exempelvis att uppnå miljömålen om öppna odlingslandskap samt öppna ängs- och hagmarker.
Sverige har ansvaret för fiskefrågor inom arbetet med EU:s strategi för Östersjöregionen. Hur går regeringens målsättning att skapa arbete genom yrkesfiske, fritidsfiske och fiskeribranschen ihop med problemen som rör utfiskning av vissa arter?
– Vi har olika samarbeten på detta område; för det första inom EU men också inom Östersjösamarbetet. Vi vill ha förvaltnings - planer för våra arter så att vi får en långsiktighet i bevarandet. För vissa arter har vi fått det och det har varit framgångsrikt. Vi har tagit initiativ för att öka maskstorleken i fångstnäten, så att man kan minska antalet fiskar som kastas tillbaka i havet på grund att de är för små. Målet är ju att vi ska få bort och förbjuda utkastet överhuvudtaget. Vi arbetar också på att förbättra miljön i havet, så att de naturliga arter som ska finnas där trivs. För det kustnära småskaliga fisket har vi särskilda fångstkvoter. Där får man ta hänsyn till flera saker bland annat den lokala kulturen och rekreation. Målet är att natur- och kulturmiljöer ska kunna vara kvar på ett skonsamt sätt. Det småskaliga fisket dammsuger ju inte havet på fisk, som det storskaliga fisket för det mesta gör. Stockholms skärgård och Torne älv är exempel på områden, där vi vill möjliggöra insatser för att utveckla fiske för turism, rekreation och yrkesverksamhet.
Sverige är det skogrikaste landet i Europa. Och här finns flera intressekonflikter. Hur ska vi använda skogen bäst?
– I vår skogslagstiftning har vi jämställda mål för miljö och produktion i skogen. Generella hänsyn ska tas till natur, kultur – och miljövärden. Därtill har vi ett riksdagsbeslut på att staten ska skydda 400 000 hektar produktiv skogsmark,. Skogsnäringen bevarar frivilligt 500 000 hektar. När det gäller skogens framtid tycker jag att marknaden ska avgöra vad skogen ska användas till. Förmodlingen gör det att skogen kommer att an vändas på ungefär samma sätt som idag. Jag tror dock att det kommer att komma vissa nya användningsområden för skogen. De kemikalier som utvinns ur trä kommer att bli en ny nisch. Jag tror att det är farligt om samhället går in och styr.
– Nu finns också ett nytt styrmedel för att gynna avsättning av skog. Metoden kallas KOMET och prövas just nu i ett antal län. Om en skogsägare tycker någonting som han har på sin fastighet är värt att skydda för framtiden kan han erbjuda myndigheterna möjligheten att teckna ett avtal om formellt skydd.
För ett år sedan enades EU:s jordbruksministrar om nya strängare regler för djurskydd vid slakt. Sverige har möjligheter att anta striktare regler om det finns behov av detta. Ser du något sådant behov? Hur ser du på lokala ambulerande slakterier som minskar behovet av stressande transporter för djuren?
– Jag är lycklig över att Sverige fick behålla undantaget från EU:s slaktregler, så att i vårt land bedövas alla djur innan de slaktas. Ambulerande slakt ser jag positivt på. Men där finns problem med kvittblivning av restprodukterna och vattenproblem som måste lösas innan den verksamheten kan utvecklas. Däremot har vi anslagit pengar till mindre slakterier. På kort tid har 18 nya slakterier startats. Dessa minskar längden på djurens resa till slakt. Statens betalar delar av de kontrollavgifter som ska betalas före slakt på 9 Mkr om året. Genom det här har ett antal nya jobb skapats ofta i avlägsna delar i landet. Möjlighet finns ju också att förädling av produkterna ger ytterligare arbetstillfällen.
Det nationella målet för ekologisk produktion och konsumtion, som syftar till att värna om djur och miljö, går ut i år. Hur ska det nya målet se ut?
– Vi har ett ekologiskt odlingsmål plus ett konsumtionsmål som ska vara uppnått 2010. När året är slut kommer vi att göra en utvärdering. Jag tror att vi kommer att sätta upp nya mål för detta område, eftersom den ekologiska produktionen hjälper den traditionella produktionen genom att man får fram nya metoder, som minskar användningen av växt - skydd samt övergödning. Alla vinner på det.
Författare
:
Birgitta Bruzelius
Chefredaktör