”Numerisk beräkning av storskaliga översvämningar”
Claes Eskilsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Bygg- och miljöteknik, CTH.
E-post: claes.eskilsson@chalmers.se
Konsten att beräkna översvämningar.
Översvämningar sker när vatten i älvar och åar stiger över sin naturliga fåra och sätter marken i sidled under vatten. Det är därför ett problem som verkar i två horisontella dimensioner. Ändå simuleras fortfarande ofta översvämningar utifrån ett endimensionellt perspektiv, dvs man antar att hastigheten är noll och vattendjupet konstant tvärs älvens fallriktning.
Självklart vore det bättre att uttrycka problemet i tiden i de båda horisontella dimensionerna. Särskilt simuleras älvförgreningar, skarpa böjar och hus mer korrekt med den tvådimensionella metodiken, men problemet är att modelleringstiderna snabbt blir väldigt långa för större områden. Försök har därför gjorts att med nya flexibla numeriska metoder i kombination med parallell exekvering på flera datorkärnor samtidigt kunna minska beräkningstiderna.
”Långväga spridning av partikelbundna organiska föroreningar”
Ulla Sellström (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.
E-post: ulla.sellstrom@itm.su.se.
Den globala användningen av polybromerade difenyletrater (PBDE) som flamskyddsmedel ökar och dekabromdifenyleter (DeBDE) är den produkt som används mest. PBDE är liksom många andra organiska miljögifter svårnedbrytbara och finns kvar i miljön under lång tid. PBDE med färre bromatomer är allmänt spridda i miljön och tas lätt upp av levande organismer. DeBDE, som är en stor molekyl, tas inte lika lätt upp, men har ändå påvisats i bl a människa och pilgrimsfalk. DeBDE kan dessutom tappa bromatomer när den belyses av solljus och bilda lägrebromerade PBDE, som kan påverka hormonbalansen hos däggdjur och även nervsystemets utveckling och funktioner.
Transport via luft är en viktig spridningsväg för många miljögifter som kan nå avlägsna platser långt ifrån källområdena. Framför allt gäller det relativt lättflyktiga kemikalier, men även svårflyktiga ämnen kan fästa på partiklar i luften och föras med vindarna. Hur långt de transporteras beror bl a på vilka partiklar de sitter på. Med nya modeller kan man försöka beräkna vad som kommer att hända med en kemikalie som släpps ut i miljön. Hittills har man ansett att partikelburna organsika miljögifter som DeBDE kommer att försvinna i luften ganska nära utsläppskällan, men kunskapen är knapphändig och en hel del antaganden måste göras. Syftet med projektet var att undersöka om DeBDE och liknande ämnen vid långväga lufttransport kan nå arktiska breddgrader.
”Miljöriskbedömning av dekabromdifenyletan, ett nytt bromerat flamskyddsmedel”
Michael McLachlan (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Stockholms universitet.
E-post: michael.mclachlan@itm.su.se
Dekabromdifenyletan (DeBDetan) är ett nytt bromerat flamskyddsmedel som tagits fram för att ersätta andra liknande produkter som är på väg att fasas ut eftersom de anses miljöfarliga. Föregångaren dekabromdifenyleter har visat sig kunna ackumuleras i främst levande djur, vilket lett till att den förbjudits inom EU från 2008. Förbudet väntas leda till ökad användning av DeBDetan, men eftersom det har liknande kemiska och fysikaliska egenskaper är det angeläget att undersöka om den beter sig på liknande sätt i miljön.
”Karakterisering av aerosolen i övre troposfären och lägre stratosfären med CARIBIC som plattform”
Bengt Martinsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Förbränningsfysik, Lunds universitet.
E-post: bengt.martinsson@nuclear.lu.se
Aerosolpartiklar har en viktig roll i klimatsystemet via sk direkta och indirekta effekter. I projektet, som är ett samarbete mellan drygt 10 forskargrupper från flera europeiska länder, undersöktes aerosolen i övre troposfären och lägsta stratosfären. Samarbetet, som kallas CARIBIC, är baserat på flygmätningar från ett interkontinentalt passagerarflygplan. I mätprogrammet ingår alla viktiga växthusgaser, praktiskt taget alla halogenerade organiska föreningar samt aerosolsammansättning och storleksfördelning. Den utvecklade mångkanalsprovtagaren uppvisar utmärkt karakteristik för provtagning av fina partiklar och analysmetoderna har låga och ändamålsenliga detektionsgränser för en utmanande mätsituation. Resultaten tyder på att mycket små mängder av partikulärt material lyfts till övre troposfären av tropiska, konvektiva system.
”Sedimentation av organiskt kol i insjöar – en dominerande kolsänka i boreala områden”
Lars Tranvik (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Ekologi och Evolution, Uppsala universitet.
E-post: lars.tranvik@ebc.uu.se.
Fram till ett par år sedan har sjöar och inlandsvatten inte ansetts ha någon inverkan på det globala kretsloppet, men nu vet man att endast ungefär hälften av det kol som lämnar terrestra områden slutligen når havet. Det tillförs stora mängder organiskt kol från markområden till sjöar och vattendrag. Merparten förekommer som löst organiskt kol och ger vattnet en brunaktig färg. Ungefär 75% av kolet bryts ned och bildar koldioxid, som avgår till atmosfären. Resten läggs fast i sjösedimenten. När lösta ämnen klumpar ihop sig till flockar och blir så stora att de sjunker av sin egen tyngd har tidigare inte beaktats.
Projektet presenterar en alternativ väg för kolet genom att flockulering av löst organsikt kol leder till att omfördela kolet från den fria vattenmassan till sedimenten. Sjösedimentens roll för att bryta ned organsikt kol ökar således och påverkar sjöarnas emission av koldioxid.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius