När Miljöforskning träffar Lars Erik Liljelund en kall aprildag på regeringskansliet i Stockholm, är det knappt tre månader kvar tills Sverige axlar rollen som ordförandeland i EU. Ordförandeskapets tunga frågor gäller inte bara lösningar på den globala finanskrisen utan också lösningar på klimatförändringar, påfrestningar på miljön och livskvalitet, med andra ord områden där Formas satsar stora forskningsanslag.
Fram till nu har Liljelund haft ansvar för att ta fram en strategi för Östersjöregionen. Nu har han just släppt detta. Klimatförhandlingarna kräver all hans tid.
Snart presenteras EU:s strategi för Östersjöregionen. Vad kommer den att innehålla?
– EU:s strategi för Östersjöregionen innefattar alla områden: miljö, ekonomi, livskvalitet. För första gången gör EU ett försök att ta fram en samlad strategi för en makroregion. Det finns redan tidigare samarbeten runt Östersjön på miljöområdet, men de är bara politiskt bindande. Genom en EU-strategi för Östersjöområdet får vi ett kraftfullt instrument för att implementera den aktionsplan, som till exempel HELCOM (Helsingforskommissionen) tagit fram. Östersjön blir ett pilotprojekt för EU:s marina direktiv. Inga särskilda resurser kommer att sättas av för ändamålet. Det finns andra EU-pengar inom regionen exempelvis 53 MEURO i EU:s strukturfondsmedel, där strategin kan vara vägledande för prioriteringar. I juni kommer det slutliga förslaget från Kommissionen och i oktober fattar Europeiska rådet, med staternas regeringschefer, beslut.
Regeringen ska visa exempel på hur miljö och klimatutmaningarna kan mötas samtidigt som konkurrenskraften klaras. Vilka exempel blir det?
– Nu vidtar alla världens länder åtgärder för att motverka arbetslöshet och finanskris. Samtidigt är klimatförändringarna högst levande i politiken. Det gäller att hitta synergier. Det är ingen idé att vänta med att ta sig an klimatfrågan. Färdplanen bör innehålla åtgärder för att minska recession, som samtidigt genererar arbetstillfällen. Långsiktiga satsningar på en värld utan fossila bränslen är vad som behövs. Exempelvis: Om Kina ska bygga kolkraftverk behövs 160 jobb per producerad energienhet medan ett bygge av solkraftverk kräver 2 800 jobb per producerad energienhet. Vill man hålla folk i sysselsättning så ska man satsa på infrastruktur, som samtidigt är kolsnål!
– Det låter dyrt men alternativet till ovanstående exempel är att 2 620 går arbetslösa. Att investera i kolsnål teknik är inte gratis. Förnybar energi har kortare avskrivningstider. Och nu handlar det om synergieffekter mellan att åtgärda klimateffekter och att motverka negativ ekonomisk utveckling.
Vilka forskningsområden tycker du är allra viktigast? Hur ser du på argumentet att nu behövs inte i första hand mer naturvetenskaplig forskning? Vi vet vad som behöver göras. Nu gäller det att ta fram kunskap om hur beteende kan ändras. Kan lågkonjunktur och finanskris spela någon roll och hur klaras den behövda satsningen på miljöteknik?
– Beteendet ändras ständigt. Jag inser att det finns behov av beteendeförändringar för att uppnå en hållbar samhällsutveckling. Spelregler är viktiga för samhällsförändringar. Exempel är att så gott som alla sopsorterar, livsmedelsfärger har försvunnit i barnmat, mm. Kombination av information och styrmedel är bra. I Sverige är beteendeförändringar på gång som är kopplade till klimatsystemet. Exempelvis är det inte förbjudet att köra stor terrängbil i innerstaden, men vi ser dem allt mer sällan jämfört med situationen för några år sedan. På 60-talet kunde man se kvinnor i leopardpäls. Det är inte förbjudet men man ser dem inte så ofta nu för tiden. Normer styr mycket av vårt beteende och de sätts inom ett ramverk av information och styrmedel.
– Jag anser att det är befogat att bedriva forskning inom naturvetenskap, men man måste se till att hela paletten kommer med – grundforskning såväl som behovsstyrd forskning.
Hur ser du på Formas roll?
– Den är väldigt viktig. Naturvårdsverket stod ju tidigare för finansiering av miljöforskning. Formas tog över det uppdraget 2001. Formas har en viktig roll att fortsätta förvalta de excellenta forskningsområden som Sverige haft i många år. Sverige har varit världsledande på områdena som ekotoxikologi, miljögifter och liknande. Nu är det viktigt att vi fortsätter att ha en sådan excellens och vidmakthåller Sveriges frontpositioner!
Vilka incitament för näringsliv, offentlig sektor och konsumenter är lämpliga att utveckla de närmaste åren för att uppnå de mål Sverige sätter upp inom ditt ansvarsområde? Hur ser du på styrmedel?
– Jag tror på en mix av styrmedel och marknadsanpassad information. Sverige är ju ”frontrunner” på detta område. Den svenska modellen med integrerat synsätt, uppströms idéer och behandling av flera problem samtidigt, baseras på en offensiv miljölagstiftning och marknadsanpassade styrmedel. Det har lett till en spelplan med marknadens villkor där styrmedel ingår. Exempel är kväveavgifter på utsläpp från värmeanläggningar och koldioxidskatter på utsläpp från fossila bränslen.
Vilka förväntningar har du på att vi får ett globalt avtal om utsläppsminskningar?
– Det är svårt, men vi kommer att få ett globalt avtal. Kyotoavtalet reglerade bara 27 procent av de globala utsläppen. Nu blir det ett mer omfattande avtal, som måste täcka 80 procent av de globala utsläppen. Förutsättningarna ser oändligt mycket bättre ut nu med USA:s mer välvilliga inställning. En osäker punkt är dock hur USA:s kongress ställer sig till presidentens ambitiösa förslag. Om vi får med USA på ett bra avtal, så får vi positiv respons från Kina och övriga OECD-länder.
– Inom EU finns förväntningar på en stor uppslutning av världens ledande länder på detta avtal, som kommer att innehålla många komponenter. Det blir den mest komplexa materia, som mänskligheten någonsin har förhandlat om: utsläpp, miljöteknik till utvecklingsländer, finansieringsformer för utvecklingsländer och deras anpassning till kommande temperaturhöjningar. För att anpassa utvecklingsländerna till en temperaturhöjning på 2 grader och därmed torrare klimat och översvämningar, krävs att de utvecklade länderna betalar till dem, som drabbas utan att egentligen ha varit orsak till klimatförändringarna.
Du är ledamot i kinesiska regeringens miljörådgivande organ China Council. Hur ser du på Kinas roll i det globala klimatarbetet?
– China Council träffar Kinas premiärminister varje år. Nu finns en oro för den ekonomiska utvecklingen och miljöproblemen. Kina bildade ett Miljödepartement förra året på initiativ av China Council. Deras uppgift är nu att bygga upp kapaciteten i administrationen för att kunna implementera den kinesiska miljölagstiftningen, som inte är dålig. En utvärdering av OECD visar att lagstiftningen är bra, problemet är tillsyn och efterlevnad. Kina är det land som släpper ut mest växthusgaser och tillsammans med USA står de för nästan hälften av de globala utsläppen. Kina har en väldigt systematisk satsning på infrastruktur med gröna förtecken, exempelvis nya järnvägar.
Under de fem senaste åren har du varit ordförande i EU:s miljömyndighet European Environment Agency. Vilken roll spelar denna myndighet i frågor som rör klimat, bioenergi och kemikalieutbredning?
– EU:s miljömyndighet European Environment Agency, EEA, har en viktig funktion. Här görs saker som ingen annan gör. I styrelsen sitter alla EU-ländernas generaldirektörer för miljöfrågor. De har tillgång till ett kansli på 150 personer. Där har man nyligen tagit fram en europabaserad analys av miljötillståndet, dess utveckling och orsaker till utveckling inom olika sektorer i samhället. Dessutom ger man ut ett ganska stort antal tematiska rapporter kring såväl miljösituation som påverkan och styrmedelseffektivitet. Vi vet att såväl kommissionen som EU-parlamentets Miljöutskott har haft stor nytta av dessa.
– På EU-kommissionens uppdrag analyserar nu EEA växthusgaser för varje EU-land och gör årliga prognoser för hur EU kommer klara sitt Kyoto åtagande.
Om du fick som du ville hur skulle utvecklingen se ut då?
– Förutsättningarna för globalt samarbete har aldrig varit bättre än i dag! Dock har vi stora problem med en global finanskris, som bara kan lösas med globalt samarbete precis som klimatproblemen. Ett annat stort problem är att även om EU inte släpper ut några växthusgaser alls, kan vi ändå inte klara klimatproblemen själva. En risk är att den finansiella krisen utlöser mer protektionism och detta kan bli en krock! Ökad samverkan krävs av alla länder för att klimatkrisen ska kunna stävjas och samma gäller för den globala finanskrisen.
Författare
:
Birgitta Bruzelius
Chefredaktör