Raimund Muscheler vid Lunds universitet berättade att det finns ett antal naturliga faktorer, som i olika tidsskalor och med varierande styrka påverkar jordens klimat. Några sådana faktorer är förändringar i jordens omloppsbana runt solen och jordaxelns lutning, solens aktivitet samt vulkanutbrott.
Solfläckar
Solfläckar innebär hög utstrålning, och de har dokumenterats sen 1600-talet. Under 1600-talet och en del av 1700-talet var det särskilt låg aktivitet som sammanföll med den så kallade lilla istiden på jorden. Sedan 30 år har man mätt solaktiviteten från satellit, och den har i 7–8 års cykler varierat 1 promille upp och ner. En promilles förändring beräknas kunna påverka jordens medeltemperatur med 0,1–0,2 grader Celsius. Den nuvarande solaktiviteten anses vara den lägsta på ungefär 100 år. Därför är det inte troligt att förändrad solaktivitet är en viktig orsak till den temperaturökning som observerats på jorden under de senaste 100 åren, sade Muscheler.
Atmosfärens innehåll av isotoper som C-14 och Be-10 ökar, när solaktiviteten är låg. Isotoper i naturliga arkiv, som träds årsringar, kärnor från inlandsisar, eller stalaktiter, kan därför indirekt visa hur solaktiviteten förändrats historiskt.
Kosmisk strålning
Enligt Henrik Svensmark från Danish National Space Institute kan den kosmiska strålningen påverka molnbildningen, som i sin tur påverkar jordens energibalans. Den kosmiska strålningen kan variera mycket och snabbt. Han har i detalj analyserat några tillfällen med särskilt snabba och stora minskningar av den kosmiska strålningen och då sett att molnbildningen minskar kraftigt, men med 5–6 dagars fördröjning.
Den kosmiska strålningen är för närvarande ovanligt hög och kommer sannolikt att minska snart. Om teorin stämmer borde då detta följas åt av en globalt minskad molnbildning. Då bör också den globala temperaturen minska i och med att molnen bedöms ha större bromsande effekt på jordens långvågiga utstrålning än de har på den inkommande kortvågiga strålningen.
Växthusgaser
Gunilla Svensson vid Stockholms universitet refererade ofta till IPCC och hade således dess analys som grund för sin presentation. Hon betonade att det än så länge är relativ brist på faktiska mätdata mot polerna, men att temperaturutvecklingen på de land- och havsytebaserade mätningarna stämmer väl överens med resultaten från satellitmätningar i atmosfären.
Orsakerna till att den globala medeltemperaturen ökar kan teoretiskt vara såväl interna faktorer i klimatsystemet som externa påverkande faktorer - till exempel solstrålning, vulkaner eller växthusgaser.
Eftersom det bara finns ett jordklot, kan man inte pröva hypoteser genom verkliga experiment utan det får ske i datorbaserade modeller. Det har IPCC gjort och dragit slutsatsen att växthusgaserna högst sannolikt är huvudorsaken till den observerade temperaturökningen.
Koldioxid och metan
Jorden är beboelig tack vare en naturlig växthuseffekt som beror på atmosfärens innehåll av vattenånga och koldioxid. Atmosfärens halt av växthusgaserna koldioxid och metan har dock inte varit så höga som nu under åtminstone de senaste 600 000 åren.
Jon Egil Kristjansson, Oslo universitet, sammanfattade att klimatet nu domineras av mänsklig påverkan och att koldioxid med stor sannolikhet är den enskilt viktigaste antropogena faktorn.
Climate Change - Man Made?
Drygt 100 personer hade samlats i Salénhuset i Stockholm för att lyssna på forskningsrön från en amerikan, två svenskar och tre professorer från de andra nordiska länderna, samt på en avslutande paneldiskussion. Syftet med seminariet Climate Change – Man Made? var att presentera senaste forskningsnytt om andra eventuellt bidragande orsaker till växthuseffekten än de av människan skapade växthusgaserna. Sådana faktorer är framför allt strålning från solen och kosmos, samt partiklar och moln. Programmet hade utformats av en kommitté under ledning av Erland Källén vid Stockholms universitet. Värd var Arne Johansson, huvudsekreterare på Vetenskapsrådets NT-råd. Moderator var Hanna Zetterberg Struwe, informatör på Vetenskapsrådet. Läs mer på www.vr.se
Författare
:
Hans-Örjan Nohrstedt
är Chef för strategi och analys vid Formas