
Tofsmyggans käkben. Mandibel från Flavicans montreal varierar i storlek från 0,1 till 0,3 millimeter. Käkbenen återfinns i sjöarnas bottnar, normalt från några få enstaka till uppåt 100 stycken per sedimentlager. Studierna har genomförts i Västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdsjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning. Foto: Fredrik Palm
Fortfarande visar många av våra svenska sjöar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och kraftigt minskad biologisk mångfald som följd. På senare tid har forskning visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och tofsmygglarver, där ett minskat fiskbestånd kan leda till en explosion av tofsmygglarver i försurade sjöar.
Denna mygginvasion utgör nu grunden till ett unikt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Genom att undersöka de myggskelett som bevarats i sjöbottnarna, kan forskarna följa hur sjöns fiskbestånd påverkats och förändrats under de senaste århundradena.
Undersökningsmetoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där man tidigare inte tagit några prover, och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas.
– Sådana studier gör det i sin tur möjligt att bestämma hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till, eftersom det avslöjar hur fisksamhället bör se ut om det ska kunna anses vara helt återställt, säger Fredrik Palm. Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i en sjös ekosystem. På så sätt kan forskarna se hur mänsklig påverkan som klimatförändringar, övergödning och försurning påverkar sjöarnas ekosystem.