Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) finansierar tillämpad forskning och utveckling (FoU) inom jordbrukets och trädgårdsnäringens område. Det av SLF främsta uttalade syftet är att bidra till ett hållbart och konkurrenskraftigt företagande inom jordbruk och trädgård. Pengarna samlas in från lantbrukarna genom ett avdrag på avräkningspriset, men även genom att näringen betalar in medel till SLF på annat sätt. Under senare år har dessutom en stor del av SLF:s medel bestått av återförda miljöskatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Återföringen av miljöskatter till SLF har pågått sedan 2002 och totalt rör det sig om nästan 300 Mkr. Enligt Jordbruksverket, som kanaliserar skatterna till SLF via årliga beslut, ska medlen användas för forskning som stödjer en hållbar utveckling av jordbruk och trädgårdsnäring.
Formas utvärdering finns nu som rapport.
I dagsläget hanterar SLF 15 FoU-program. Ungefär 100 mkr per år delas ut till nya och pågående projekt. SLF:s bidrar uppskattningsvis med ca 15% av finansieringen av tillämpad jordbruksforskning i Sverige. Den största enskilda finansiären är Sveriges Lantbruksuniversitets, SLU, fakultetsanslag. SLF:s bidrag utgör ca en fjärdedel av SLU:s externa anslag inom området.
250 projekt utvärderade
Förra året fick Formas i uppdrag av regeringen att utvärdera den forskning som SLF finansierat med återförda skatter under perioden 2002–2007. Formas tolkade uppdragets syfte till att vara en värdering av den aktuella forskningens vetenskapliga kvalitet, relevans och nytta. Någon liknande utvärdering av SLF-finansierad forskning har inte gjorts tidigare.
Det var ett omfattande uppdrag, hela 360 projekt omfattades initialt av utvärderingen. Projektledarna ombads att skicka in en för ändamålet specialdesignad rapport. Så skedde i 70% av fallen och utvärderingen kom därför att omfatta ca 250 projekt, med en finansieringsvolym på 208 Mkr från SLF och en viss samfinansiering från andra källor på 59 Mkr, inalles 267 Mkr. Genomsnittsprojektet var på ca 1 Mkr. Merparten av projekten (75%) ansågs av projektledarna vara tillämpad forskning, resten utgjordes främst av utvecklingsprojekt och försöksverksamhet. Hälften av projekten pågick fortfarande då utvärderingen gjordes, vilket togs hänsyn till i värderingen.
Utvärderingsprocessen
Varje enskilt projekt utvärderades först på distans av en forskare och en praktiker verksamma i Norden. Forskarna bedömde vetenskaplig kvalitet, praktikerna relevans och kommunikationsinsatser. Ett 50-tal personer var engagerade för detta. Till sitt förfogande hade de den specialdesignade projektrapporten och eventuella särtryck.
Projektvärderingarna, tillsammans med projektrapporter, särtryck, ansökningar och slutrapporter till SLF, sattes sedan i händerna på en nordisk panel om tiotalet personer, vars ordförande var forskningsdirektör, professor Mari Walls vid MTT Agrifood Research i Finland. I panelen fanns både forskare och praktiker. Panelen formulerade sammanfattande slutsatser om projektens prestation och bedömde också SLF:s arbetssätt.
Skralt med vetenskapen
Såväl relevansen för projekten, som den vetenskapliga kvaliteten, ansågs av distansbedömarna i medeltal vara mellan ”tillräckligt bra” och ”mycket bra”. Dock var det mycket stor variation bland projekten för samtliga beskrivande variabler. Särskilt bekymmersamt var det för vissa aspekter av den vetenskapliga kvaliteten (produktion av vetenskapliga artiklar, deltagande på internationella konferenser och externt samarbete), vilka hade medelbetyg under ”tillräckligt bra”. Endast 40% av projekten hade medverkat på internationella konferenser och endast 30% hade internationellt projektsamarbete. Hälften av projekten hade medverkat vid praktikerkonferenser. Det genomsnittliga projektet hade resulterat i 0,3 vetenskaplig uppsats och 0,4 populärvetenskaplig artikel. Detta ansåg panelen vara ett alltför dåligt resultat.
Hög relevans stark sida
Även panelen uttryckte att SLF-forskningens starkaste sida var den höga relevansen. Valda ämnen var välmotiverade och hade en stark koppling till praktikens problem. Även om i minoritet, fanns det framstående projekt, som var tydligt både metodorienterade och kunskapsbildande, och samtidigt högst relevanta för livsmedelskedjan. De forskningsmetoder som använts ansågs väl valda. Några projekt hade utvecklat excellent kommunikation med praktiker, dessa projekt ansågs kunna tjäna som goda exempel. Panelen menade att SLF:s finansiering spelar en viktig roll för tillämpad jordbruks- och trädgårdsforskning inom flera områden, forskning som knappast skulle komma tillstånd utan SLF.
Alltför många små projekt
Panelen tyckte att det fanns för många alldeles för små projekt. Detta hindrar angelägna tvärvetenskapliga initiativ och att forskningen får ett ordentligt genomslag. Experimentell forskning, som inkluderar varierande förhållanden, till exempel ståndorter, och som pågår en längre tid, får inget utrymme och härmed blir det svårt att genomföra forskning på internationellt god nivå. En stor andel av projekten hade en alltför liten produktion av artiklar, både vetenskapliga och populärvetenskapliga. Panelen betonade att den vetenskapliga publiceringen är en nödvändig kvalitetssäkring, som behövs för all forskning, inte minst den tillämpade. De var förvånade över att en relativt stor andel av projekten verkar ha saknat kommunikationsinsatser visavi praktiken, vars förekomst den uppfattat som SLF:s signum. Panelen konstaterade att internationellt samarbete inte var särskilt vanligt och menade att internationellt samarbete innehåller stor potential för att höja forskningens kapacitet och resultat. Med tanke på att merparten av projekten utfördes vid SLU uttryckte panelen förvåning över att inte mer än hälften av projekten utnyttjade möjligheten att till sig koppla studenter, det vill säga framtidens forskare.
Förslag på förändringar
SLF:s process för att lysa ut medel och bereda inkomna ansökningar bör enligt panelen förändras så att den stimulerar till mer tvärvetenskap och internationella kopplingar. Det innebär att färre, men större, projekt bör finansieras. SLF bör arbeta mer i större program, gärna i samverkan med andra finansiärer. Utlysningarna bör finnas tillgängliga även på engelska för att stimulera till internationellt samarbete. Den vetenskapliga kvaliteten bör ges samma betydelse som relevansen, och de två aspekterna bör behandlas åtskilt. Antalet beredningsgrupper bör minska kraftigt, helst till bara en eller två. Andelen forskare bör vara hälften i beredningsgrupperna (idag 30%). Andelen ledamöter från Norden eller andra länder kan med fördel öka.
Svensk forskning kan bli ledande
Panelen konstaterade att svensk forskning om ett hållbart jordbruk kan bli ledande om dess styrkor klart identifieras och nyttjas, om strategiskt kloka val görs avseende samarbetsformer forskningsfinansiärerna emellan, och om viktiga uppdykande forskningsfrågor stöds på ett bra sätt. Exempel på de senare är tvärvetenskaplig forskning om anpassning av jordbruket till ett ändrat klimat, om ekosystemtjänster, om djurvälfärd, och om risk och spårbarhet i livsmedelskedjan. Det är också av avgörande betydelse med en fungerande dialog mellan forskning och praktik, och där har SLF och dess nätverk en unik position och möjlighet. Slutligen uttryckte panelen en önskan att både Jordbruksverket och SLF tydligare borde precisera i beslut och utlysningar vad man menar med en hållbarhet inom jordbruket, om nu detta ska vara ledstjärnan för användningen av de återförda miljöskatterna.
Författare
:
Hans-Örjan Nohrstedt
är Chef för strategi och analys vid Formas