Klassningssystemet är uppbyggt i fyra nivåer: områden, aspekter, indikatorer och klassningskriterier. Klassningssystemet omfattar tre huvudområden att klassa: energi, innemiljö och kemiska ämnen. Ett fjärde område, särskilda miljökrav, är tillämpbart för byggnader med eget VA-system. Varje område karakteriseras av ett antal aspekter (miljöaspekter) som är kopplade till specifika problem.
Hur betydande problemen är mäts med hjälp av en eller flera indikatorer. För varje indikator finns klassningskriterier som är de gränsvärden som används för att hänföra egenskaper hos en byggnad till en viss miljöklass.
Områden, aspekter och indikatorer klassificeras på 4-gradig skala A, B, C och D, där A är bäst, D sämst och C avser att spegla grundkrav.
Området energi
Tre olika aspekter med sammanlagt fyra indikatorer som kompletterar varandra föreslås:
- energianvändning baserad på behov av köpt energi
- energibehov baserat på byggnadens fysiska utformning
- energislag (miljöpåverkan) baserat på andelar av använda energislag
Området innemiljö
Inom innemiljöområdet har ett antal byggnadsberoende hälsoproblem identifieras. Fem olika aspekter föreslås:
- Ljudmiljö baserad på bedömning alternativt ljudklassning enligt beräkning
- Luftkvalitet baserat på radon, ventilation och kvävedioxid
- Termiskt klimat och dagsljus baserat på byggnadens fysiska utformning
- Fukt baserat på inventering av fuktproblem
- Vatten baserat på risk för uppkomst och spridning av legionella
Området kemiska ämnen
Tre aspekter föreslås som behandlar kemiska ämnen i byggnaden:
- Förekomst av särskilt farliga ämnen baserat på inventering
- Dokumentation av byggvaror och kemiska ämnen
- Utfasning av särskilt farliga ämnen
Området särskilda miljökrav
För närvarande föreslås två aspekter som enbart är relevanta för byggnader med eget VA-system:
- Dricksvattenkvalitet baserat på analys av tappvattnet från egen brunn
- Reduktion av övergödande ämnen vid små egna avloppsanordningar
Aggregering och presentation av resultat
Resultatet av klassningen, i klasserna A - D, aggregeras i två (tre) steg:
- Från indikatorer till aspekt enligt principen sämst indikator avgör
- Från aspekter till område enligt principen att minst hälften av aspekterna når upp till aktuell klass och ingen aspekt är klassad sämre än närmast lägre klass
- Från områden till en övergripande klass för byggnaden enligt principen sämst område avgör (detta aggregeringssteg är frivilligt)
När resultaten för varje område (och eventuellt för hela byggnaden) presenteras ska även alla underliggande aspekter och indikatorer redovisas tydligt så att byggnadens alla positiva och negativa egenskaper framgår. Detta gäller speciellt underliggande indikatorer som resulterat i klass D.
Konklusion
Forskningsarbetet har resulterat i en metod för miljöklassning av byggnader som är förankrad i byggsektorn och hos berörda myndigheter. Ett allmänt accepterat miljöklassningssystem för byggnader kan bli ett starkt incitament för byggherrar, fastighetsägare och fastighetsförvaltare att påskynda en utveckling mot en miljöanpassad och långsiktigt hållbar byggsektor.
Förslaget till klassningssystemet som utarbetats behöver dock sannolikt finjusteras för att vidga omfattning och tillämpbarhet. Klassningssystemet kommer därför att testas under våren 2008 i syfte att utvärdera den praktiska användbarheten. Forskningsmedel har sökts för att innefatta ännu fler byggnader i detta fullskaletest samt för att förankra eventuella utvecklings- eller förbättringsförslag inom projektgruppen.
Författare
:
Torbjörn Lindholm
är tekn. Dr., Avdelningen för installationsteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.
E-post:
torbjorn.lindholm@chalmers.se
Litteratur:
"Glaumann, M., Malmkvist, T., et al., "Miljöklassning av byggnader" 2008. 2008: Boverket, Bygga-bo-dialogen".