S
om uppsaliensisk doktorand i statsvetenskap hamnade Sture Blomgren 1971 i Stockholms stadshus. Uppgiften var att som borgarrådssekreterare bereda ärenden om mark- och fastighetsfrågor i huvudstadskommunen. 1978 anställdes han av bostadsminister Birgit Friggebo som sakkunning på Bostadsdepartementet. Ola Nyquist - sedermera ordförande för Byggforskningsrådet (BFRs) vetenskapliga nämnd - blev senare statssekreterare på samma departement. Vid regeringsskiftet 1983 fick Sture Blomgren en invit från BFRs chef Ingrid Munroe att komma dit och arbeta med forskningsstrategiska frågor. Under 18 år vid BFR som planeringschef, internationell chef och informationschef och ställföreträdande GD i olika doser vid olika tillfällen spelade han en avgörande roll för Byggforskningsrådets utveckling. Samarbetet med branschen och myndigheterna var en viktig och stimulerande uppgift. Han arbetade med att utveckla förutsättningarna för byggforskning vid universiteten och forskningsinstituten.
Samverkan forskare - industri
-I början på 80-talet var den statliga byggforskningen ifrågasatt - inte minst inom näringslivet - på grund av byggforskningsavgiften. Jag fick aktivt delta i den spännande utvecklingsprocess som startade i och med Ingemar Mundebos utvärdering av BFR. Resultatet har trots allt lett fram till större näringslivsintresse för byggforskningen och bättre samverkan staten - byggsektorn. SBUFs tillkomst på 80-talet och det nära samarbetet med BFR är ett bra exempel. Formas samverkan med Byggsektorns Innovationscentrum (BIC) är ett annat mer näraliggande exempel. Jag tror att BFR också starkt bidrog till att stärka samverkan mellan forskarvärlden och industrin. Sektorsforskningsmodellen som på senare tid kritiserats mycket - delvis på goda grunder - hade dock den fördelen att den definitivt kortade ned avståndet mellan universitet och högskolor och byggindustrins olika delar. BFR hade också mycket nära samverkan med forskningsinstituten. Där hoppas jag nu att Sverige i framtiden får en starkare institutssektor i likhet med många andra länder inom EU.
Handplockad till BFR redan 1983 blev han sedan byggforskningen trogen. Varför det?
- Det är inspirerande att arbeta med forskningsfrågor och med forskare. Eftersom jag själv gick igenom forskarutbildningen på Uppsala Universitet men på slutet övergav avhandlingsarbetet på grund av bostadspolitiken har det känts hemtamt att arbeta med byggforskningsfrågor. Formasåren har dessutom gett mig chans att få inblick i andra forskningsområden. Man inser snabbt att problemen och möjligheterna är ganska likartade. Det är ett privilegium att som jag i 25 år har fått arbeta tillsammans med unga och äldre människor som är på jakt efter ny kunskap och som aktivt och konstruktivt ifrågasätter det som är.
Internationalisering spännande
Vad är då mest spännande med byggforskning? - Just nu är det definitivt internationaliseringen av byggforskningen och den ökande internationella konkurrensen inom byggsektorn globalt sett. Jag har haft förmånen att arbeta aktivt inom en rad olika projekt inom EUs ramprogram för forskning. Nu senast ett Eranet vid namn Erabuild. Formas och BIC har representerat Sverige. Under en treårsperiod har åtta EU-länder utvecklat ett strategiskt samarbete kring mycket centrala byggfrågor. Jag är stolt över att Formas totalt sett har deltagit och deltar i fler än tio Eranet på olika områden. Erabuild går nu över till ett större projekt Eracobuild. Detta arbete kommer jag att sakna. Framväxten av teknologiplattformar inom EU är en ny spännande utvecklingslinje som vi bara sett början på och som kommer att påverka de nationella statliga forskningsfinansiärerna. Byggforskningen har också gett mig möjligheter att arbeta inom OECDs Group on Urban Affairs i nära tjugo år och inom IEAs grupp "End Use Working Party" i mer än tio år. Sverige har historiskt sett lärt sig mycket av andra länder när det gäller teknisk utveckling. Denna insikt gäller än idag även om vi är bra på mycket inom samhällsbyggnadsområdet. Jag har känt viss ödmjukhet i det internationella samarbetet genom åren över den generositet och välvilja som finns i forskningssystemet när det gäller att förmedla och dela med sig av ny kunskap. Om man inget ger kan man inget få. Det är en klassisk slutsats av nära nog axiomatisk natur.
Byggforskning hos Formas
När Formas bildades 2001 av BFR, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) samt delar av Forskningsrådsnämnden blev Sture planeringschef, placerad nära Formas dåvarande chef Lisa Sennerby Forsse. På det sättet garanterades byggforskningens vidare liv i Formas skepnad. Sedan dess har det statliga stödet till byggforskning ökat årligen.
Hur ser du på Formas stöd till byggforskning i dag? - Vi är på rätt väg. Staten kan självfallet alltid satsa mer på alla typer av forskning. Men för Formas del gäller det att med befintliga, och förhoppningsvis utökade finansiella resurser i samverkan med andra skapa synergieffekter och samarbetsprojekt - nationellt och internationellt. Förhoppningsvis kommer Formas att tillsammans med Vinnova och andra tänka mer i forskningsprogram än vad vi hunnit med under Formas första sju år. Det är nog bara vår bristande fantasi och företagsamhet som sätter gränser. Jag är nu mer optimistisk än på länge när det gäller samverkansmöjligheter. Bara vilja finns går det att skapa både kvalitet och relevans i forskningen.
Tillämpning av ny kunskap
Det finns de som säger att nu är det i stort sett färdigforskat. Nu gäller det att framför allt få branschen att använda forskningsresultaten. Hur ser du på det? - Forskningen och kunskapssökandet kan per definition aldrig bli "färdig". Användning av forskningsresultat är och kommer att vara ett problem. Detta är en "evig" fråga. På senare år har innovationsbegreppet kommit in starkt i den forskningspolitiska diskussionen. Ökad systemsyn och aktivt stöd till innovationer kan definitivt flytta fram våra positioner. Formas och BIC försöker tillämpa ett sådant synsätt. Det är inte enbart byggsektorn som dras med detta problem. Det finns med andra ord mycket att göra för implementeringsforskningen när det gäller att underlätta tillämpningen av ny kunskap.
Sture Blomgren kunde kröna sin långa bana i byggforskningens och på senare år Formas tjänst med att bli Formas tillförordnade generaldirektör, då Lisa Sennerby Forsse lämnade Formas 2006 för att bli rektor vid SLU. Hela två år hade han denna position innan Rolf Annerberg, Formas nuvarande GD, tog över i september förra året.
Författare
:
Birgitta Bruzelius
chefredaktör
E-post:
birgitta.bruzelius@formas.se