"Perceptuella och fysiologiska reaktioner på fraktala egenskaper i miljöer"
Caroline Hägerhäll (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Landskapsplanering, SLU.
E-post: Caroline.Hagerhall@lpal.slu.se.
De visuella intrycken vi får i naturen har länge intresserat forskare inom miljöpsykologi. När man frågar försökspersoner vilka miljöer de föredrar så vinner bilder av naturen framför bilder av byggda miljöer. Att titta på natur har också visat sig kunna minska stressreaktioner och förbättra koncentrationsförmågan. Men vad som är natur och vad som är byggd miljö baseras ofta på grova uppskattningar. Få försök har gjorts för att undersöka om det finns någon mätbar egenskap i naturen, som kan kopplas till psykologiska och fysiologiska effekter. Många former i naturen har en s k fraktal geometri, dvs en uppförstorad detalj upplevs som en helhet. Hypotesen som ligger till grund för studien är att ett mönsters fraktala egenskaper som avgör den visuella upplevelsen och inverkan på stress.
En viktig egenskap hos en fraktal är att samma mönster upprepar sig när man tittar på den i allt större förstoring. Denna likhet mellan olika skalor av mönstret kan mätas och definieras. Fraktalen kombinerar genom sin uppbyggnad variationsrikedom med förutsägbarhet, vilket kan förklara teorin att natur är fascinerande samtidigt som det kräver någon ansträngning att ta till sig dess information. Att vistas i natur bidrar därför till att återhämta förmågan till riktad koncentration och sänka fysiologisk stress.
"Växter och växtkomposition för stadens dynamiska vegetationssystem och strukturer"
Roland Gustavsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Landskapsplanering, SLU.
E-post: Roland.Gustavsson@ltj.slu.se.
Grönt är skönt: Förlorade detaljer upplevs som skön helhet.
Projektet söker utveckla nya uppbyggnadssätt för planteringar i stadsmiljö, där landskapsarkitektur och ekologi vävs ihop på ett nytt sätt. Med ett förändrat klimat följer också risker för inhemsk växtlighet, som ger forskarna nya utmaningar. Det finns behov av ett vidgat växtmaterial, en robustare växtlighet och ett uppbyggnadssätt som innefattar s k fältskikt. Utgångspunkten har varit att växtanvändningen i ett alltmer urbant samhälle går mot mer komplexa, dynamiska lösningar med systeminriktad växtkomposition och skötsel som baseras på ökade kunskaper om samband mellan arkitektur, växternas ekologi, naturliga strategier och utveckling. Även de inhemska växternas interaktioner som grund för människans upplevelser kräver ökad kunskap.
Experimenten har rönt stor internationell uppmärksamhet och genom projektet är det nu möjligt att se exempel i fullskala och jämföra skandinaviskt, ostasiatiskt och nordamerikanskt i Alnarps landskapslaboratorium. Det kanske mest innovativa är tillägget av ett fältskikt i stadsplaneringen med etablering av örter, gräs, bambu och ormbunkar med kompostjord och tidningspapper som ogrässpärr.
"Det förändrade uterummet. Tendenser hos den bostadsnära utemiljön i 1990-talets bostadsområden"
Eva Kristensson (projektledare)
Doktorsavhandling "Bostadsgården - vardagsrum, lekplats, mötesplats och utsikt" (Red: My Laurell)
Formas nätbokhandel (ISBN 978-91-540-5984-3).
E-post: Eva.Kristensson@arkitektur.lth.se.
Plats för barn i stan?
Med uppbrottet från modernismens planeringsidéer har de under senaste decennier skett starka förskjutningar i synen på hur staden skall byggas. Det sena nittonhundratalets stora intresse för den traditionella kvartersstaden utgör en radikal förändring gentemot lamellhus-bebyggelsen i miljonprogramsområdenas trafikseparerade bostadslandskap. Tillsammans med begränsade markutrymmen och högre marknadspriser i centrala och halvcentrala lägen finns en rad faktorer som medför förändringar i den bostadsnära utemiljön. Syftet med studien är att beskriva och diskutera dessa nya villkor för utemiljön.
Början av nittiotalet var en vändpunkt för åttitalets högkonjunktur. Då avslutades pågående bostadsprojekt och sedan krympte produktionen kraftigt. Nittiotalets byggande präglas av försiktighet och av mindre kompletteringsprojekt. Nittiotalets utemiljöer uppvisar dock stor variation. Med stor variation i planmönster följer också en varierande disposition av utemiljön. Några gårdar följer efterkrigstidens dominerande modell med plats för lek och rekreation medan andra visar upp en påkostad och representativ karaktär.
Med PBL 1987 blev utemiljöns standard kommunernas och byggherrarnas ansvar och saknades starkt kommunalt engagemang, definierades utemiljöns kvalitet i varje individuellt projekt. Detta kan förklara den stora variationen vad gäller bebyggelsetäthet, gårdstyper och kvalitet på utemiljön. Det verkar också saknas gemensamma föreställningar om vad en bostadsgård är och bör innehålla.
"Landskapsarkitektens roll i planerings- och gestaltningsprocessen"
Mats Lieberg (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: mats.lieberg@movium.slu.se.
Vad händer när två världar med olika kunskap och intressen möts på en gemensam plats. Världarna som möts är i detta fall skolans värld med elever, lärare och föräldrar och landskapsarkitektens värld. Syftet är att lyfta fram olika aspekter på landskapsarkitektens yrkesroller i brukarsamverkansprocesser. Skolgårdsutveckling har valts därför att frågor om hur man planerar tillsammans blir särskilt tydliga när man ska forma miljöer för barn.
Medvetande om de områden som styr den enskilde landskapsarkitektens beslutsfattande kan leda till vidare förståelse av den kultur där dessa värderingar uppstår. Det kan också leda till att landskapsarkitekter blir tydligare gentemot brukare och beställare och får bättre förståelse för sitt arbete. Resultat från intervjuer visar att landskapsarkitekter har större vana att värdera och bedöma fysiska resultat än att utvärdera processer. När erfarenhetsåterföring sker är det oftast tillsammans med kollegor och utifrån det fysiska resultatet. Sällan bedöms processerna bakom resultaten och de har svårt att översätta de idéer som framkommit med brukarna. Det färdiga förslaget sågs ofta som något som haft sitt ursprung från andra förebilder än där deltagarprocesser förekommit.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius