"Markanvändning, genetisk differentiering och populationsdynamik hos växter"
Johan Ehrlén (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Stockholms universitet.
E-post: ehrlen@botan.su.se.
Bevarande av biologisk mångfald innebär inte bara att bevara mångfalden av arter utan också att upprätthålla den genetiska variationen inom arter. Förändrad markanvändning har resulterat i betydande förändringar i kulturmarkernas vegetationsstruktur och artsammansättning. Mindre känt är i vilken utsträckning detta påverkar enskilda växtpopulationers genetiska sammansättning och interaktioner mellan arter.
I projektet studeras majviva, vars utbredning är starkt kopplad till bete, vilket minskat kraftigt i Sverige under senare år. Projektets resultat har bidragit till förståelsen av de faktorer som gör populationen livskraftig och hur utdöenderisken påverkas av markanvändning och storskaliga miljövariationer i klimatet.
"Hur påverkas riskdominerade hedsamhällen av storskaliga miljöförändringar?"
Lars Ericson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Umeå universitet.
E-post: lars.ericson@emg.umu.se
Människan har på många sätt radikalt förändrat den globala kvävecykeln, vilket innebär att kväve som tidigare varit en bristande resurs i flertalet ekosystem nu förekommer i avsevärt högre nivåer än tidigare. Detta har resulterat i dramatiska vegetationsförändringar. Det ökade kvävenedfallet utgör därför ett alvarligt hot mot den biologiska mångfalden. Nu behövs åtgärder för att begränsa kvävenedfallet. Ett verktyg har varit att ta reda på kritiska belastningsgränser, dvs vilka nedfallsnivåer ekosystemet kan tåla utan påtagliga negativa effekter. Flertalet studier som genomförts lider dock av brister.
De fältstudier som nu genomförts omfattar stora ytor under lång tid, eftersom olika ekosystem svarar olika snabbt på kvävebehandling och att kväve som ackumuleras i naturen kan leda till lägre kvävedoser, som dock efter ett antal år kan leda till likartade vegetationsförändringar som högre doser.
"Effekter av markkemisk stress på växters genetiska diversitet"
Pernilla Göransson
"Genetic adaptation to soil acidification in four grasses", doktorsavhandling 2007 från Ekologiska inst, Lunds universitet.
E-post: Stefan.andersson@ekol.lu.se
Människor orsakar stora förändringar i växters och djurs livsmiljö genom luftföroreningar och nedfall av kväve och svavel som gör marken försurad. Artdiversiteten hos växter minskar med ökad surhetsgrad i marken och tycks bli lägre på marker som påverkas av försurande nedfall än på naturligt sura marker. En viktig fråga är om försurningen också påverkar andra typer av diversitet, t ex genetisk variation inom arterna och om det finns en koppling mellan arternas genetiska variation och deras förmåga att klara av markförsurningen. Genetisk variation är en förutsättning för att arter ska kunna anpassa sig till förändringar i miljön, speciellt för växter eftersom de inte kan flytta sig.
I projektet har fyra tuvbildande skogsgräs studerats i lösningsförsök med varierande pH. Resultaten visar att genetisk variation och anpassning inte verkar spela så stor roll för förmågan att bredda pH-amplitud och stå emot markförsurning som sker naturligt eller genom luftföroreningar. Detta var något överraskande eftersom gräs brukar vara bra på att anpassa sig till växtplatsen. En möjlig förklaring kan vara att enskilda växtindivider kan förändra sin fysiologi eller morfologi så att de undgår de negativa effekterna av lågt mark-pH. Skott med rötter som växter på längden har möjlighet att "växa förbi" alltför försurade jordhorisonter.
"Bortfall av funktionella pollinatörsgrupper - effekter hos växter med generaliserad respektive specialiserad blommorfologi"
Anna Jakobsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från IMEDEA.
E-post: anna.jakobsson@botan.su.se.
Växtarter minskar när deras naturliga habitat försvinner eller förändras. Detta kan leda till indirekta effekter på växternas reproduktionsförmåga då minskningar i blomtäthet påverkar pollinatörers beteende och därmed fröproduktionen hos insektspollinerade växter. Kunskap om sådana förändringar är viktig eftersom det även förekommer en global nedgång i pollinatörspopulationer.
Täthet av den egna artens blommor kan påverka pollineringen positivt genom tillgång på lämpligt pollen och genom att pollinatörer gärna besöker områden med mycket blomresurser. Men det kan även påverka pollineringen negativt om det höga blomantalet leder till konkurrens. Täthet av andra arter kan också påverka pollinationen genom att fel sorts pollen kan föras över om pollinatörerna ofta byter mellan arterna. Få studier har dock gjorts hur detta påverkar pollenbegränsningen. I den här studien undersöktes hur lokal blommiljö påverkas hos trift och smörblomma -två arter som inte kan självbefrukta sig och därmed är helt beroende av insektsbesök för att kunna producera frön. Resultaten visar på vikten av att undersöka pollinationsbegränsning på olika skalor, dels för att få djupare förståelse för hur de underliggande processerna verkar, dels för att förhindra att resultaten endast är en effekt av den skala man undersökt blommiljön på. Studien visar även att inte bara blommor av den egna arten kan påverka pollinationsframgång.
"Mossor som komponent på gröna tak: anläggning, specifika tekniska egenskaper och mångfald"
Nils Cronberg (projektledare)
Delar av resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science. Resultatsammanfattning från Ekologiska inst, Lunds universitet.
E-post: Nils.Cronberg@ekol.lu.se.
Värdet av mossor och lavar.
Extensiva gröna tak med moss-/sedum-kulturer har uppmärksammats som en möjlighet att öka grönytorna i stadsmiljön. I tidigare forskning har kärlväxterna prioriterats, medan mossorna betraktats mindre intressanta eller rentav ett problem. Man har förbisett att mossor och kärlväxter fungerar på helt skilda sätt. Mossorna har inga rötter, utan tar i stället upp vatten över hela skottet. Detta gör att vattnet tas upp snabbt vid regn och förloras fortare vid torka. Mossorna har vid jämförelse ett lågt näringsbehov och mycket god förmåga att ta upp de ämnen som finns i regn och torrdeposition (damm), inklusive tungmetaller och andra föroreningar. Mossor bryts ner långsammare än de flesta kärlväxter och kan därför tänkas att på längre sikt bidra till ackumulering av organiskt material (torv). Mossor klarar av att fotosyntetisera vid låga temperaturer under höst, vinter och vår och är därför gröna året om. Ett första mål med detta projekt har därför varit att experimentellt undersöka hur biologiska skillnader mellan kärlväxter och mossor påverkar tekniska egenskaper och långsiktig utveckling.
Undersökningarna bekräftar bilden att mossor fyller en viktig funktion som komplement till kärlväxter som komponent på gröna tak. Mossor tar upp och avger vatten fort från luften och står för en stor del av den kortsiktiga vattenomsättningen på taken. Detta har potentiellt stor betydelse för stadens lokalklimat. Tillväxten sker huvudsakligen under fuktiga perioder under sommarhalvåret, men både för mycket och för litet regn är hämmande. Nedbrytningshastigheten på längre sikt tycks vara jämförbar mellan mossorna och vit fetknopp, men mossorna har förmåga att ta upp tungmetaller och andra ämnen ur regn och stoftpartiklar. Resultaten visar dessutom att mossorna har en benägenhet att ta upp s k mikropartiklar ur luften. Dessa anses vara ett av de största luftmiljöproblemen i dagens städer. Förändringar av mossvegetationens sammansättning sker långsamt främst beroende på spridningsproblem. Etablering av mossor kan delvis styras genom olika val av substrat.
"Lavars ekofysiologi"
Kristin Palmqvist (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Umeå universitet.
E-post: kristin.palmqvist@emg.umu.se
Lavar är symbiotiska organismer mellan svamp (mykobiont) och alg eller cyanobakterie (fotobiont). Fotobionten försörjer svampen med energi och byggstenar i form av kolhydrater från fotosyntes, men fortfarande vet vi mycket lite om hur lavasymbiosen fungerar och är optimerad i förhållande till miljön.
I tidigare projekt har metoder utvecklats för att studera lavars tillväxtmönster i förhållande till nederbördsmönster, ljus- och kvävetillgång och vilken potential för tillväxt den har. I detta projekt studerades hur lavar upprätthåller en optimal energibalans genom att följa kolets väg från fotobiontens fotosyntes till de kolinvesteringar och energibehov de har. Parallellt med kolflödesstudierna har kvävets fördelning i lavar följts. Resultaten visar att lavar kan balansera resurser mellan fotobiont och mykobiont på ett förvånansvärt snabbt och dynamiskt sätt.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius