Konferensen inleddes av rektor Lisa Sennerby Forsse. Hon talade bland annat om SLU:s särskilda uppdrag att bedriva fortlöpande miljöanalys som används för uppföljning av dels de nationella miljömålen, dels Sveriges åtaganden inom internationella konventioner och direktiv. Det finns tio olika miljöanalysprogram; biologisk mångfald och skog är de två största.
Tre utmaningar
Behövs naturen? Och i så fall - behövs den vanliga naturen? Varför ska vi bry oss om produktionslandskapet där det inte finns några rödlistade arter? De retoriska frågorna ställdes i det inledande föredraget av professor Jan Bengtsson, SLU, när han talade om de utmaningar som naturvården står inför: förändringar i klimat och markanvändning, landskapsperspektivet samt uthållig användning av den biologiska mångfalden.
- I ett nytt klimat får vi ett nytt landskap där det finns risk att arterna inte hinner sprida sig tillräckligt snabbt, sa han. När det skånska klimatet flyttar sig till Mälardalen så förlorar vi arter även om vi har skyddade områden eftersom dessa är för få och ligger utspridda som öar. Kvaliteten på produktionslandskapet måste förbättras eftersom det innehåller nödvändiga spridnings- och överlevnadshabitat för många arter. Vi måste tänka i ett landskapsperspektiv.
- Dagens naturvårdspolitik räcker inte till för att uppfylla ett enda miljömål i ett längre perspektiv. Det kommer att krävas nya typer av skydd som inte lägger en död hand på produktionen utan utvecklar nya hållbara produktionssystem.
Biologisk mångfald behövs i samhället, och god naturvård är en förutsättning för ekologisk hållbarhet. Många planerare verkar inte bry sig om den biologiska mångfalden, speciellt i städerna. Det behövs ett planerarlyft och mer forskning som är relevant för planering, enligt Jan Bengtsson.
- Det behövs också en bättre värdering av ekosystemtjänster som utförs av den "vanliga" mångfalden. Till mina favoriter bland arterna hör humlorna. Vi måste koncentrera oss på de arter som utför ekosystemtjänsterna; det är viktigare med humlor än med vattenloppor i hällkar. Och vi måste inse att mångfalden är en försäkring. Att lita på några få arter i monokulturer är en riskabel strategi i ett nytt klimat.
Professor Jan Bengtsson på SLU talade om naturvårdens tre utmaningar: förändringar i klimat och markanvändning, landskapsperspektivet samt uthållig användning av den biologiska mångfalden. Bland arterna hör humlorna till hans favoriter eftersom de utför viktiga ekosystemtjänster.
Foto Tommy Westberg
Naturvård på hög nivå
Miljöminister Andreas Carlgren tog hjälp av Nils Holgerssons resa över Medelpad och filosoferade över den industriella utopin för skogen i förhållande till den lokala utopin och småbrukaridealet. - Hur hittar vi en bra syntes mellan de här två så att det inte bara blir en grå och dålig kompromiss? Att vi måste hitta svaret inser vi i våra kontakter med u-länderna. En del av svaret finns i konventionen om biologisk mångfald som säger att mångfalden dels ska bevaras, dels nyttjas på ett hållbart och rättvist sätt.
- Under det svenska ordförandeskapet i EU 2009 är biologisk mångfald en av huvudfrågorna. Vi kommer att utgå från sambandet mellan biodiversitet och klimatförändringar och titta på ekosystemtjänsternas roll. Biologisk mångfald ska kopplas till hållbar utveckling. Själv kommer jag att leda ett högnivåmöte om naturvård i Europa, sa Andreas Carlgren.
Rapport enligt habitatdirektivet
Frilansjournalisten Isabella Lövin höll föredrag om fiskens värde - för konsumenten, näringen, naturen och framtiden, och Robert Andrén från jordbruksdepartementet frågades ut om fiskepolitiken av dagens moderator AnnLouise Martin.
Under konferensen presenterades också en rapport som ArtDatabanken har skickat till kommissionen: Arter & naturtyper i habitatdirektivet - tillståndet i Sverige 2007. I Sverige omfattas cirka 150 arter och 88 naturtyper av direktivet. Bara 29 procent av naturtyperna och 46 procent av de listade arterna är långsiktigt livskraftiga i Sverige.
Slutsatsen är att det behövs bättre miljöhänsyn i människans brukande, fortsatt skydd av särskilt värdefulla områden, samt restaurering och skötsel av vissa land- och vattenmiljöer. Bland annat har flera fjärilar och skalbaggar en ogynnsam bevarandestatus. Bland naturtyperna är situationen kritisk framförallt för gräsmarker och vissa skogsmiljöer. Allt enligt Sveriges och ArtDatabankens första statusrapport till EU.
Författare
:
Birgitta Johansson
Formas